A letter from Sally to Gustaf, written on Monday before Easter, 1930. Sally, Hildur, Nils and Carin (Nils' fiancée) have been on long car trip. Sally does not mention the purpose of the trip (Gustaf no doubt knew that already) - the letter focuses on the troubles they ran into on their way home. But she does mention the name Hjelmsered - modern spelling Hjälmseryd - which is in the province of Småland, 140 km or so (~87 miles) from their home village, Fristad. This tells me that they had probably been to the wedding between Carin's brother Verner and his fiancé, for which an invitation was mentioned in an earlier letter - cf. my post for Sepia Saturday 665. Ulricehamn, also mentioned here, is a town around 35 km (22 miles) away from Fristad. (Distances approximate and may have been even longer back then, depending on the roads). The wedding is likely to have been on Saturday, with an overnight stay for them there, and then driving back on Sunday.
Storegården,
14 April 1930 [Monday before Easter]
My Darling,
Well, thankfully we're now back home
again, after a long and difficult journey. Nils didn't get back home
until this afternoon. He stayed the night on the other side of
Ulricehamn, after the rest of us had gone home, and fixed one of the
tires. You see, one tire got a puncture even before we reached
Hjelmsered yesterday afternoon. And unfortunately we didn't have a
spare one. Nils tried pumping it up several times, and that got us
close to Ulricehamn, but that was it.
Nils then had to go somewhere to
borrow a bike, and then down to Ulricehamn to get a cab to come and
get the rest of us and drive us all the way home – i.e. Hildur,
Carin and me. Nils stayed behind, spent the night alone in the car,
and has today got the tire mended, and now he too is safely back
home. Otherwise we're all all right - just very tired after all the
hardships. Because of all the stops along the way we didn't get home
until around 2 o'clock in the morning. It was the most difficult and
despairing trip I've ever been on. Sitting on the road in the
countryside in the middle of the night, far from home, and seeing no way to get back home really is despairing. When you get here, I'll tell you all the details
if you want to hear them. Just now I'm just happy that we're all
back home again.
I do hope you'll be coming on Thursday. I can't wait. Today Olle is going to get started
on the well, he said last night when we got back. He was here with Mum
when we got home, which was a blessing, as she was of course
devastated that we were so delayed. And it would have been even worse if
she'd been alone.
Signing off with lots of love to
you, my Darling. Looking forward to seeing you on Thursday!
Yours, Sally
"Olle is going to get started on the well". This refers to the well on the property where Sally and Gustaf were building their house. Access to water was of course at the top of their priority list, before they got started on the house itself. Olle, Hildur's fiancé, was a carpenter, and built the well for them. I knew that already, because I also have the bill he sent to my grandfather for the finished job - dated 26 April. 1930.
I've probably shown this photo mor than once before, but it's one of my favourites: My grandparents, Sally and Gustaf, behind the well at the property where they're going to build their house!
Linking to Sepia Saturday 669
Storegården d. 14-4-30
Min Älskling!
Ja nu äro vi, som väl är, hemma
igen efter en lång och besvärlig resa. Nils kom hem först i dag på
e.m. Han har liggat ett stycke på den andra sidan Ulricehamn, sedan
vi reste hem i natt, och lagat den ena av bilringarna. Du förstår
att den ena ringen gick sönder redan innan vi voro framme i
Hjelmsered i går e.m. Och så till all olycka hade vi ingen
reservring med oss. Nils låg väl och försökte att laga den så
att vi med tillhjälp av åtskilliga pumpningar kunde taga oss en
bra bit ner mot Ulricehamn, men sedan var det också stopp.
Nils måste då gå till ett ställe
och få tag i en cykel, och så ner till Ulricehamn efter en droskbil
som hämtade oss och skjutsade oss ända hem. Det var bara Hildur,
Carin o jag som voro med. Själv stannade Nils kvar, övernattade i
bilen ensam och har i dag lagat ringen, så nu är även han lyckligt
hemma. För övrigt äro vi ju oskadda, men så trötta efter alla
strapatserna. Resan blev ju också, på grund av att vi fingo sitta
så länge på vägen gång på gång, fördröjd, så vi voro ej
hemma förrän vid 2-tiden i natt. Det var den besvärligaste och
mest förtvivlade resa jag varit med om förut. Att sitta ute på
landsvägen nattetid så långt från hemmet, och inte se någon
utväg att komma hem är förtvivlat. När Du kommer hit skall jag i
detalj återgiva händelseförloppet om Du vill höra på mig. Jag
känner mig så lycklig över att vi alla äro hemma igen.
Nu kommer Du väl riktigt säkert
hit på torsdag. Jag väntar redan på Dig. I dag skulle visst Olle
börja med brunnskaret, sade han i natt. Han var hos mamma när vi
kommo hem, och det var ju för väl, för hon var ju förtvivlad över
att vi dröjde så. Och ändå värre hade det varit om hon varit
ensam.
Slutar nu med hjärtevarma
hälsningar till Dig min Älskling. Varmt välkommen på torsdag!
Din Sally
Anledningen till resan till
Hjelmsered (i Småland) var antagligen den inbjudan som omnämndes i ett tidigare brev (7.2.1930), till bröllopet mellan Carins bror Verner Abrahamsson och Anna-Lisa Elgström. Jmf mitt inlägg för
Sepia Saturday 665.
