Twists and Turns (1929) - Sepia Saturday 616

 M.001.03 - The New York Entrance to the Holland Tubes 

The New York Entrance to the Holland Tubes, New York City
© American Photo Service. Inc.

"The Holland Tunnel is a vehicular tunnel under the Hudson River. It connects the New York City neighborhood of SoHo in Lower Manhattan to the east with Jersey City in New Jersey to the west. --- Construction of the Holland Tunnel started in 1920, and it opened in 1927. At the time of its opening, the Holland Tunnel was the longest continuous underwater vehicular tunnel in the world. --- The Holland Tunnel was the world's first mechanically ventilated tunnel..." [Wikipedia]

Published by Manhattan Post Card Co., New York, N.Y.

To: Herr Gustaf Emanuelson*, Storegården, Fristad
From: Gerda (Stockholm 31.12.29)

Käre bror! Ett gott nytt år! Jag ringde till Elin igår, det är visst detsamma med Oscar. Jag tänker resa dit en dag. Elin ville att jag skulle komma innan någon annan o se vad jag tycker. Kära hälsningar, Gerda. [Tack för kort! - skrivet upp-o-ner på framsidan]

Dear brother, Happy New Year! I called Elin yesterday, it seems to be the same with Oscar. I intend to go visit them [soon]. Elin wanted me to come before anyone else and see what I think. Love, Gerda. [Thanks for the card! - written upside-down on the front]

Another New York postcard from Gerda to Gustaf, showing recent architectural progress in the US since the first decade of the century, when sister and brother were both living there.  

This card is the only one I have from 1929, and like the one from 1928 (cf. previous post), this one too was not posted from New York, but from Stockholm, on New Year's Eve. So it does not really tell us what Gerda had been up to during the past twelve months. But, assuming that she was indeed already employed by Estelle and Folke Bernadotte, she may have spent at least part of 1929 in New York.  According to Shelley Emling's biography A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, Folke's father-in-law wanted him to get familiar with American business life, and...  

"...for six months, Folke went to work at Lee, Higginson & Co., an investment bank in New York, where he got a crash course in the proverbial corporate ladder as he moved from one junior-level job to another.”

[Emling, Shelley. A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, the Swedish Humanitarian Who Rescued 30,000 People from the Nazis (p. 52). ECW Press. Kindle Edition.]

At New Year, Gerda is in Stockholm, though. And from the message on the postcard, it seems that things are not well with Oscar - older brother of her and Gustaf. Oscar's wife (Elin) is obviously worried, but also seems not quite sure what to think, as she has asked Gerda to come and give her opinion. That sounds to me like perhaps Oscar had had a stroke or something of that kind. However, Oscar is the one of Gerda's brothers that I know the least about. I know he was born in 1872, and from postcards I have learned that he and his family moved to Norrköping. But checking the family tree, I see that I don't have the year of his death. (Note to self: put that on the list of things to look into.) 

Before that, in September 1928, the eldest brother, Carl (born 1870), at Storegården in Fristad, Västergötland, had passed away.

Gustaf (born 1878), had moved back to Storegården in 1918, and after Carl's death, took over the reins there. In 1929, his step-mother and her children were still living there as well - but wouldn't be for much longer. In 1930,  his three half- and step-siblings would be getting married and move away (and their mother Selma too). Gustaf remained living at the farm at least through the 1930s, though. (If he was able to stay on there for the rest of his life, I'm not sure, as I have no postcards from the 1940s. But when he died in 1952, he was buried in Fristad.) 

Storegården, c. 1929: Mother Selma; Hildur and her fiancé Olle; Sally and her fiancé Gustaf T (my grandparents-to-be); and Gustaf ... er... whatever surname he was using at the time...
(Missing: Youngest brother Nils, and his fiancée Carin.)

"What's in a Name"?

As mentioned in the previous post, at some point after moving back to the farm in Fristad, Gustaf changed his last name back from Ekman to Emanuelsson, and then to Samuelsson. Since I have no postcards from the earlier years of the 1920s, until 1928, I'm not sure when exactly he decided  to drop Ekman. But (based on Gerda's postcards) between 1928-1930 (possibly starting earlier) he seems to have used the name Emanuelsson, but from 1931, switched to Samuelsson.

The story behind the name-changes, as I've heard it: 

The most common practice in the late 1800s and early 1900s was that children, both male and female, inherited the father's surname, as family name. Earlier in history, the practice was that children were given a surname based on their father's first name. (When looking back in family history records, at least among farmers, you will find chains of names like: Sven Larsson was the son of Lars Svensson, who was the son of Sven Larsson, who was the son of Lars Svensson, who...) 

All of Samuel Emanuelsson's children originally inherited his surname Emanuelsson, though - with one exception: Gustaf. The story beind that is that at his christening, by mistake, the surname Samuelsson was entered into the church records. And so he officially got stuck with a different surnamne than all the rest of his brother and sisters. (What he called himself, or usually got called by others, I don't know.) 

Some time in their youth, though, Gustaf and three of his older siblings (Oscar, Ester and Gerda) decided to take the shorter surname Ekman. (My guess is that this was probably after the death of their mother, or in connection with their father getting remarried - to my great-grandmother Selma.) 

I don't think there was much bureaucracy involved back then in changing your surname. There were so many people with "-son" names that I think it was even encouraged. (For one thing, I know the army found it confusing to have too many Andersson and Johansson and whatever, so they often just gave new soldiers a different surname, if they didn't come up with one themselves.) The oldest brother, Carl, who took over the farm after his father, kept the name Emanuelsson, though. (And the oldest sister, Emma, was probably already married at the time.) 

Oscar, Ester and Gerda kept the name Ekman throughout their lives. Why Gustaf dropped it after moving back permanently to the farm, I'm not sure. Maybe he found it easier when reconnecting with the past, to just be an Emanuelsson again. As for why, in the 1930s, he ended up going the "full circle" back Samuelsson, I'm again not sure. Perhaps there was some legal aspect to it after all, with that being his name in the church records. Anyway, the name on his gravestone was also Samuelsson.

Linking to: Sepia Saturday 616

"I have a broad sense of where the story is going; I know the end, I know the end of the principal characters, and I know the major turning points and events --- but I don't necessarily know each twist and turn along the way. That's something I discover in the course of writing and that's what makes writing enjoyable." - George R. R. Martin 

SVENSKA

 

M.001.03 – Infarten till The Holland Tubes– en fordonstunnel under Hudson-floden i New York.

Till: Herr Gustaf Emanuelson*, Storegården, Fristad

Från: Gerda (Stockholm 31.12.29)

Käre bror! Ett gott nytt år! Jag ringde till Elin igår, det är visst detsamma med Oscar. Jag tänker resa dit en dag. Elin ville att jag skulle komma innan någon annan o se vad jag tycker. Kära hälsningar, Gerda. [Tack för kort! - skrivet upp-o-ner på framsidan]

Ännu ett vykort från New York, från Gerda till Gustaf, som visar på utveckling som ägt rum där sedan nittonhundratalets första årtionde, då syster och bror båda bodde i Amerika. Detta är det enda jag har från 1929, och liksom det förra (från 1928, i föregående inlägg) så postades även det här från Stockholm på nyårsafton (ett år senare). Det ger oss egentligen ingen ledtråd till var Gerda tillbringat det senaste året. Men om vi antar (som jag gjorde redan i förra inlägget) att hon faktiskt blev anställd av Estelle och Folke Bernadotte redan hösten 1928 (före deras bröllop), så kan hon ha tillbringat åtminstone en del av 1929 i New York. Av Shelley Emling's biografi A Forgotten Hero: Folke Bernadotte...* framgår att Folkes svärfar ville att han skulle bekanta sig med amerikanst affärsliv, och att Folke därför tillbringade sex månader på investerings-banken Lee, Higginson & Co i New York. 

*[Emling, Shelley. A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, the Swedish Humanitarian Who Rescued 30,000 People from the Nazis (p. 52). ECW Press. Kindle Edition.]

Till nyår 1929 är dock Gerda uppenbarligen  tillbaka i Stockholm igen. Av meddelandet på vykortet till Gustaf framgår att det inte står så bra till med deras bror Oscar. Oscars hustru Elin är tydligt oroad. Det verkar också som att hon inte riktigt vet vad hon ska tro, eftersom hon har bett Gerda komma dit och bedöma läget också. För mig låter detta som om Oscar kanske haft en stroke eller liknande. Oscar är dock den av Gerdas bröder jag vet minst om. Jag vet att han föddes 1872, och av vykort har framgått att han och hans familj flyttade till Norrköping. När jag kollar släktträdet ser jag dock att jag saknar årtal för hans död. (Påminnelse till mig själv: Kolla upp.)

Innan allt detta, så hade också deras äldste bror, Carl (född 1870), gått bort i september 1928. 

Gustaf (född 1878) hade flyttat tillbaka till Storegården 1918, och efter Carls död verkar han ha tagit över jordbruket. År 1929 bodde fortfarande hans styvmor Selma och hennes barn kvar där också – men inte så länge till. 1930 skulle alla tre halv- och styvsyskonen gifta sig och flytta därifrån. Gustaf tycks dock ha stannat på Storegården åtminstone genom hela 1930-talet. Om han kunde bo kvar där ända till sin död vet jag inte, eftersom jag saknar vykort från andra världskrigets början och framåt. När han dog 1952 begravdes han dock i Fristad, och i samma grav som brodern Carl och deras styvmor Selma.

Foto: Storegården c. 1929: Mor Selma, Hildur och hennes fästman Olle, Sally och hennes fästman Gustaf (mina farföräldrar),  och Gustaf ... hm, vilket efternamn han nu använde just då...
(Saknas: Nils och hans fästmö Carin)

Om Gustafs byten av efternamn:

Någon gång efter att han återvänt till Storegården, ändrade Gustaf tillbaka sitt efternamn från Ekman till Emanuelsson, och därefter till Samuelsson. Eftersom jag saknar vykort från de tidigare åren på 1920-talet, så vet jag inte exakt när han fattade dessa beslut. Men mellan 1928-30 (ev tidigare) verkar han dock ha använt namnet Emanuelsson, för att sedan (ca 1931) byta igen, till Samuelsson.

Det vanligaste kring förra sekelskiftet verkar ha varit att att hela familjen hade samma efternamn. Tidigare i historien var ju seden att barnen fick sitt efternamn baserat på faderns förnamn, med -son eller -dotter på slutet. Ser man bakåt i släkthistorien finner man ofta (åtminstone på landsbygden) långa serier av generationer med namn som Sven Larsson – Lars Svensson – Sven Larsson – Lars Svensson etc. (ofta med tillägg av gårdsnamn)

Alla Samuel Emanuelssons barn fick dock efternamnet Emanuelsson – utom Gustaf. Historien som berättats för mig är att vid hans dop så var det någon som hörde fel, så istället för Emanuelsson blev namnet Samuelsson infört i kyrkboken. (Vilket av efternamnen han till vardags använde eller kallades för under uppväxten vet jag inte.)

Någon gång i unga år så enades dock fyra av syskonen om att istället anta efternamnet Ekman – Oscar, Ester, Gerda och Gustaf. Jag tror detta var efter deras mors död, eller när fadern gifte om sig.

Jag tror inte det var så mycket byråkrati kopplat till att byta namn på den tiden. I det militära t.ex fick ju många med 'son'-namn sina namn utbytta vare sig de ville eller inte. Den älste brodern Carl behöll dock namnet Emanuelsson (och äldsta systern Emma var antagligen redan gift då).

Oscar, Ester and Gerda behöll efternamnet Ekman livet ut. Varför Gustaf ändrade tillbaka vet jag inte riktigt. Kanske kände han att det underlättade när han flyttade tillbaka till Storegården, att ses som”en Emanuelsson” igen. Men så var det ju det där med Samuelsson. Kanske fanns det trots allt även någon juridisk aspekt inblandad? Eller så fann han det bara för gott att ”sluta cirkeln” och återta det namn han fått i barndomen. I alla fall blev Samuelsson också det efternamn som stod på hans gravsten.

”Jag har en bred känsla av vart historien är på väg: Jag vet hur det slutar, jag vet hur det kommer att gå för huvudpersonerna, och jag vet de viktigaste vändpunkterna och händelserna --- men inte nödvändigtvis varje svängom och kullerbytta längs vägen. Det är något jag upptäcker under skrivandets gång, och det är det som gör det roligt att skriva." - George R.R. Martin

Into the Unknown - Sepia Saturday 614

 

La Savoie
82 - Chambésy - Rue de Boigne - Fontaine des Eléphants, oeuvre de Sappey
(Fontaine des quatre Sans-Cul)

As mentioned briefly in my previous post, between July 1922 and March 1924, there was an interlude in my great-aunt Gerda's employment with the Swedish Countess Sparre-Bielke at Sturefors castle, during which she was instead off travelling to 'exotic countries' with a Lady Henry - who at the end of that period declared Gerda to be an "excellent traveller and packer and a neat needlewoman".

Unfortunately, this is a period of Gerda's travels that I know very little about. I have no written postcards from those years; and neither do I have any blank cards from countries more 'exotic' than France. I seem to vaguely remember having heard (back in my childhood/youth) that Gerda had also been as far away as India, though. And my relative BW mentioned in an email a couple of small pistols that she was supposed to have carried in her handbag when travelling to the "colonies". So when I first saw this postcard with the elephants in her collection (of unwritten ones), I thought that might be from India. Of course the printed text in French immediately took me out of that illusion; but in lack of the "the real thing" (actual proof), I decided to use it for this post anyway.

A website (www.lonelyplant.com) confirms my impression of at least a connection to India:

Fontaine des Éléphants - Fountain in Chambéry

With its four carved elephants, this 17.6m-high fountain looks like the model for an old Indian postage stamp. It was sculpted in 1838 in honour of Général de Boigne (1751–1830), who made his fortune in the East Indies and was honoured posthumously with this monument for bestowing some of his wealth on the town. Locally, the elephants – whose front halves sprout from the statue – are lovingly referred to as the quatre sans cul (the rear-less four).

The text continues: 

The genteel arcaded street that leads from the fountain to Château des Ducs de Savoie, rue de Boigne, is also one of Boigne's projects.

There is a postcard of this as well, in Gerda's collection:

28 CHAMBÉRY - Le Château des Ducs de Savoie,
Le Donjon et la Porte Saint-Dominique - LL

Savoie (English: Savoy) is a department in the Auvergne-Rhônes-Alpes region of Southeastern France. As I know Gerda spent some time in the French alps when she lived in France during WW1, she may have visited Chambéry back then as well. But it may also have been before, or after the war.

I've spent quite a bit of time googling for a travelling 'Lady Henry', but without finding anyone who seems to fit with this window in time (1922-24). I've also tried 'Lord' Henrys, and 'Sir' Henrys - the whole thing not getting any easier by the fact that Henry might be either a surname or a first name. 

For a short while, I actually thought I might have a really exciting lead, when I did find an English earl by first name Henry, who had served in India and Mesopotamia during the war, and in July 1922 married an American girl; and after their marriage they did go to India... But as this couple is famous enough to even have a book written about them, it also soon became clear that no, alas - as much as I'd like to, I can't fit Gerda into their story... ;) Besides the fact that the couple went back to England in 1923, to take possession of an inherited estate, I actually even found out the name of the wife's maid, who was with them in India: She was called Marcelle, and had been with her "lady" since she was fourteen years old.

That couple's story is a very interesting one in its own right, though, and I look forward to continue reading the rest of it. The title of the book is Lady Catherine and the Real Downton Abbey, written by the current Countess of Carnarvon. It describes the lives of the family who lived at Highclere Castle  from 1923 to 1945, "in particular the beautiful Anglo-American Catherine Wendell and the man she married, who became the 6th Earl of Carnarvon". (Better known as Lord Porchester, or Porchey, rather than Henry - even if that was his name.)

While I'll probably never find Gerda's Lady Henry, at least the first few chapters of this book gave me some thoughts about likely circumstances: In the context of travelling to 'exotic' countries, like India, it is perhaps more realistic to think of Lady Henry as being married to a gentleman with military or diplomatic background, rather than as a single gentlewoman setting off on a journey "on her own" to explore remote corners of the world in the company of just a lady's maid (however excellent at packing and needlework). (Or one might imagine Lord Henry already being in India, with his regiment; and his wife travelling to join him there. Or something along that line...)

Linking to Sepia Saturday 614

Whether Gerda ever rode a bicycle, I have no idea!

SVENSKA

Som jag nämnde i förbigående i mitt förra inlägg, så gjorde Gerda under 1922-24 ett avbrott i sin anställning hos grevinnan Sparre-Bielke på Sturefors slott i Östergötland, för att istället resa med en 'Lady Henry' till 'exotiska länder'. I slutet av den perioden beröms hon av Lady H som mycket skicklig vad gäller att resa och packa, och även i sömnad.

Tyvärr är detta den period i Gerdas liv som jag vet minst om. Jag har inga skrivna vykort från de här åren, och inte heller några oskrivna kort från mer exotiska platser. Jag har dock vaga minnen (från min egen barndom/ungdom) av att hört sägas att Gerda även rest så långt bort som till Indien. Min släkting Bengt W nämnde också i ett email två små pistoler som Gerda tydligen brukade ha i sin väska vid resor i 'kolonierna'. Så när jag först såg vykortet med elefantskulpturerna ovan i Gerdas samling av oskrivna kort, gick tankarna till Indien. Men texten på franska upplyste mig ju om att bilden var från Chambésy i Frankrike. I samma stad finns även Château des Ducs de Savoie. Både skulpturen och gatan mellan den och slottet har anknytning till en general de Boigne (1751-1830), som gjorde sig en förmögenhet i Ostindien, och postumt hyllades med uppförandet av elefant-fontänen, och att få en gata uppkallad efter sig. 

Savoie är en provins i alperna i sydöstra Frankrike. Det är en region där Gerda reste en del medan hon bodde i Frankrike under 1:a världskriget, så vykorten kan vara från den tiden. Men de skulle också kunna vara från antingen före eller efter kriget. 

Jag har tillbringat en hel del tid med att googla på både 'Lady Henry' och på 'Sir' eller 'Lord' Henry, men utan att hitta några som passar in i omständigheterna och det snäva tidsfönstret mellan juli 1922 och mars 1924.  För ett ögonblick trodde jag att jag kanske hade hittat en intressant kandidat – en engelsk earl med förnamnet Henry, som hade tjänstgjort i brittiska armén i Mesopotamien och Indien under kriget, och som i juli 1922 gifte sig med en amerikanska. Efter bröllopet åkte de också båda till Indien. Detta är dock ett berömt par, som det även finns en bok skriven om. Så jag kom ganska snart fram till att hur gärna jag än ville, så kunde jag inte få Gerda att riktigt passa in i deras historia. ;) Förutom det faktum att de 1923 återvände till England för att ta över en ärvd egendom där, så fann jag i boken t.o.m namnet på hustruns verkliga kammarjungfru, som var med dem i Indien: Hon hette Marcella och hade varit i tjänst hos sin 'lady' sedan hon var 14 år gammal.  

Detta pars historia är dock intressant i sig, och jag ser fram emot att läsa fortsättningen av den. Bokens titel är Lady Catherine and the Real Downton Abbey, skriven av den nuvarande grevinnan av Carnarvon i England. Den beskriver livet och familjen på Highclere Castle (där TV-serien Downton Abbey spelades in) mellan 1923-1945, och inte minst den vackra anglo-amerikanskan Catherine Wendell och hennes make, som blev den 6:e earlen av Carnarvon. (Oftast kallad Lord Porchester, eller Porchey, även om hans förnamn var Henry.)

Medan det är föga troligt att jag någonsin kommer att lyckas fastställa identiteten på Gerdas 'Lady Henry', så gav mig den här boken ändå en del tankar – som t.ex att det i sammanhanget (resor till 'exotiska länder' vid den här tiden) ändå kan vara realistiskt att tänka sig att även Lady Henry var hustru till en brittisk militär eller diplomat eller liknande, snarare än en ensamstående adelsdam som bara gav sig av ”på egen hand” för att utforska okända hörn av världen, med bara en anställd kammarjungfu som sällskap (hur resvan och skicklig jungfrun än må ha varit på att ta hand om packning och sömnad mm). Men man kan ju också föreställa sig t.ex. att lorden rest i förväg och redan befann sig i Indien (eller något annat avlägset land), och att hustrun skulle resa senare för att ansluta sig till honom där (och då behövde ressällskap på vägen). 

Sturefors, Östergötland (1920s) - Sepia Saturday 613

 M.001.01 - Sturefors Castle, Östergötland (1920s)

Sturefors, Östergötland
Foto.  8.  Swensson.  Hovfotograf.  Linköping.

To: Fru Selma Emanuelson, Storegården, Fristad
From: Gerda  (Stockholm, december 1928) (?)

God jul och Gott nytt år! med hj. hälsningar från Gerda

Merry Christmas and Happy New Year! with love from Gerda 

This postcard seems to have turned very yellow with age. In the image at the top I've edited the photo back to black and white, as I suppose it probably was when Gerda sent it as Christmas greeting to her step-mother Selma. There's very little left of the postmark to see, but I think it was sent from Stockholm in December 1928. It may look like a randomly chosen tourist postcard, but in fact Gerda worked as lady's maid at this castle during two periods in the 1920's: 1921-22, and again 1924-1928.

As shown in the previous post, after Gerda's return from France in 1919, during 1920 and until 21.5 1921, she was lady's maid to Mrs Ira Nelson Morris (born Constance Lily Rothschild), married to the US Minister to Sweden, at Oakhill in Stockholm. 

Afther that, according to the list of her employments that I was given by a relative, her next letter of recommendation is from 21.7 1922, written in French on stationary from Sturefors Slott (castle), and signed by a 'comtesse' (countess) Sparre. From the same source, I also have the info that according to Gerda's passport, in July 1922, she was in France. (If with or without the countess, I don't know.) 

Gerda and the Swedish countess parted ways for a couple of years, during which Gerda went travelling to 'exotic countries' with a 'Lady Henry'. Alas, that interlude is the period in Gerda's CV that I know the least about, and I'll skip that for now.  

In March 1924 (and until 21.8.1928) Gerda returned to Sturefors castle, and countess "Greta Bielke, born Sparre". Trying some online research, I can't find the name Greta Sparre or Bielke anywhere, though. The owner of Sturefors at the time was Thure-Gabriel Bielke (1894-1940) - and his wife was indeed born Sparre, but her first name was Birgitta, usually abbreviated to Brita (1895-1983). They were married already back in 1916, and had five children (three daughters and two sons) born 1917, 1919, 1923, 1930 and 1934.

I can only assume that her signature was hard to decipher, Brita got read as Greta, and the countess also used both surnames (Sparre-Bielke). 

Of Countess Brita Bielke, I even found photos, together with lists of posititions she held in various non-profit associations and charity organisations. 

Portraits copied from Swedish Portraits Archive 

At the end of the text next to the second photo, you also have the names and birth-years of the children. In 1921-22, there would have been a boy 4-5 years old, and a girl 2-3 years old. And when Gerda returns in 1924, another little boy has been added to the family. (Making note of this, as there are various photos in Gerda's photo album including children, but with no notes of who, when or where.)

 

Sturefors Castle is still a private property owned by the Bielke family. A park and a nature reserve  are open to the public, but not the castle itself. I've found some exterior photos, but no interiors.

The first castle was constructed by nobleman Ture Bielke (1548–1600) in the 16th century. Only the north wing remains of this building. The present castle was constructed in 1704 by Carl Piper as a dower for his spouse Christina Piper. It was designed by Nicodemus Tessin the Younger. After the death of Christina Piper in 1752, it was inherited by her grandson Nils Adam Bielke, and has since then belonged to the Bielke family. [Wikipedia]

Linking to: Sepia Saturday 613

... even if Gerda, in various letters of recommendation, was 
praised for her skills in needlework rather than woodwork ...

SVENSKA

Vykortet av Sturefors slott har gulnat med åren. Den översta bilden är redigerad tillbaka till svart-vitt, så som kortet antagligen såg ut när Gerda sände det som julhälsning till sin styvmor Selma. Inte mycket syns av poststämpeln, men jag tolkar det som att det postades i Stockholm i december 1928. Det kan tyckas vara en slumpvis vald turistvy, men är säkert medvetet vald utifrån att Gerda arbetade som kammarjungfru på Sturefors slott under två perioder på 1920-talet: 1921-22 och återigen 1924-28.

I föregående inlägg kom jag fram till slutsatsen att efter återkomsten från Frankrike 1919, under 1920 och t.o.m. 21/5 1921, var Gerda anställd på Oakhill i Stockholm som lady's maid till Mrs Morris (född Constance Lily Rothschild), hustru till Ira Nelson Morris, amerikanskt sändebud till Sverige under åren 1914-23.

Enligt listan över Gerdas anställningar sammanställd av min släkting Bengt W, så är hennes nästa betyg, från 21.7 1922, skrivet på franska på brevpapper från Sturefors slott, och undertecknat av 'Comtesse Sparre'. Enligt samma källa visar Gerdas pass att hon var i Frankrike under juli 1922. (Om hon var där själv eller i sällskap med grevinnan vet jag inte.) ”Sparres och Gerdas vägar skiljs för en tid o under två år reser Gerda genom exotiska länder med en lady Henry”, tillägger BW. Tyvärr är detta den period i Gerdas liv som jag vet minst om, så tills vidare hoppar jag över den. 

I mars 1924 återvände Gerda till Sturefors och Greta (?) Bielke f. Sparre. ”Comtessen återvände o gifte sig med slottsherren” skriver BW. I mina sökningar lyckas jag dock inte hitta varken någon Greta Sparre eller Greta Bielke. Ägare till Sturefors slott vid den tiden var Thure-Gabriel Bielke (1894-1940) – och hans hustru var född Sparre, men hennes förnamn var Birgitta, ofta förkortat till Brita (1895-1983). Paret gifte sig redan 1916 och fick fem barn (tre döttrar och två söner), födda 1917, 1919, 1923, 1930 och 1934. Jag kan bara anta, att signaturen på grevinnans brev måste ha varit svårläst,  att förnamnet 'Brita' tytts som 'Greta', och att hon använde båda efternamnen, Sparre-Bielke.  

När jag sökte vidare på Brita Bielke, fann jag två porträtt av henne i Svenskt Porträttarkiv, tillsammans med namnen på diverse föreningar och organisationer hon var engagerad i. Där hittade jag även namn och födelseår för alla fem barnen. Under Gerdas första period på Sturefors var det två barn i familjen, en pojke på 4-5 år, och en flicka på 2-3 år. När hon återvände 1924 hade familjen utökats med ytterligare en pojke, då bara något år gammal. (Jag noterar detta, då det i Gerdas fotoalbum finns diverse foton som inkluderar barn, men utan anteckningar om vem, när eller var.) 

Sturefors slott är fortfarande en privat egendom, ägd av familjen Bielke. Park och naturreservat är öppna för allmänheten, men inte själva slottet. Jag har hittat en del exteriör-foton, men inga interiörer. Det första slottet byggdes av Ture Bielke (1548-1600). Bara norra flygeln finns kvar av den byggnaden. Det nuvarande slottet ritades av Nicodemus Tessin d.y och byggdes 1704 av Carl Piper som gåva till hans maka Christina Piper. Efter hennes död 1752, ärvdes slottet av hennes dotterson Nils Adam Bielke, och har sedan dess tillhört familjen Bielke. [Wikipedia]

Sepia Saturday: An Excellent Traveller and Packer

This week’s prompt for Sepia Saturday 213, a neatly packed suitcase, brings me once more back to my great-aunt Gerda (born 1881). I’m not sure exactly when or where this photo was taken, but the French Riviera seems likely. Whereever this particular photo is from, though, what I’m quite certain of is that Gerda packed a lot of suitcases in her life, and became very good at it!

At the age of 21, she emigrated to Chicago in America, where she lived for about ten years, working her way up as a maid. Then she returned to Sweden; but continued a career as lady’s maid and travelling companion to various noblewomen.

Last year I received a summary of her “CV” from a relative (the grandson of one of Gerda’s older sisters – while I am the granddaughter of their much younger half-sister). As documents kept by his side of the family include letters of recommendation from some of the positions she held, he has been able to fill in some “gaps” in her history for me.* (Thank you, Bengt!)

Among other things, Gerda is described (already in 1912, as well as subsequently in the late 1920s) as “an excellent traveller, packer and hairdresser, and a neat needlewoman”, fluent in English, and also good at French.

From 1928, or not very long after, she was employed in the household of the Swedish diplomat Count Folke Bernadotte (of the Swedish royal family), and his American wife Estelle (born Manville) – who of course also both travelled a lot. [Cf. my previous post from 26 January 2014.] Folke Bernadotte was tragically assassinated on duty for the UN in Jerusalem in 1948; but Gerda (who lived to be nearly 92 years old) remained working for / living with the Countess Bernadotte long past normal retirement age.

…

*På svenska, utdrag från Bengts mail:

Gerdas yrkesbeteckning i hennes flerspråkiga arbetsbetyg 1912-1928 var kammarjungfru, Lady´s Maid, femme de chambre.

1/10-1912 till 15/4 1913 i Sörby Ringstorp (Östergötland) kammarjungfru hos Adele de la Gardie (f Jacquier Frankrike gift 1911). Anställningen upphör när Adele reser utomlands. Gerda är skicklig i sömnad, hårskötsel, servering, talar engelska fullkomligt o har ”some knowledge of dressmaking”.

Nästa betyg är utfärdat i Lyon, France 28/9 1919. Gerda har arbetat som Lady´s Maid o är en ”excellent packer” o hairdresser o a neat needlewoman, her french is good.

20/5 1921 på brevpapper Oakhill Kungl.Djurgården (som varit prins Wilhelms) av oläsligt namn som skall återvända till USA.

21/7 1922 på brevpapper Sturefors  slott, Linköping  på franska av comtesse Sparre. Enligt Gerdas pass var hon i Frankrike under juli 1922. Sparres o Gerdas vägar skiljs för en tid  o under två år reser Gerda genom exotiska länder med en Lady Henry som

22/2 1924 anser Gerda vara en ”excellent traveller and packer and a neat needlewoman (vilket nog behövdes)”

7/3 1924 till 21/8 1928 på Sturefors slott hos Greta Bielke f Sparre. Comtessen återvände o gifte sig med slottsherren. Gerda är nu mycket skicklig i att sy kläder.

1928 var det år makarna Bernadotte gifte sig. Nästa dokument bland Gerdas papper är dock ett sorts identitetsbevis på franska utfärdat 9 mars 1932 om att hon är anställd i Paris på Square Lamartine no 3 som ”domestique au service du comte Bernadotte de Wisborg, neveu du Roi de Suéde”.

Ett annat dokument är ett intyg för inresa i USA om att grevinnan Bernadotte behöver Gerda som hjälp i hushållet när hon skall tillbringa julen 1948 med sönerna i sin våning på 885 Park Avenue, New York. Den julen var tre månader efter att maken Folke Bernadotte mördats i Palestina.

Gerda bodde länge på Dragongården. 1963 ringde jag henne där ---

En av kransarna på Gerdas begravning 1973 var från makarna Ekstrand. Grevinnan hade gift om sig samma år som Gerda dog.

Sepia Saturday: Snow

This photo is from my grandmother Sally’s photo album.
I don’t know who the people are, but I don’t think I’ve ever seen that kind of man-drawn sled anywhere else!

This is from grandma Sally’s photo album, too. I recognise Sally on the right in the trio, and I’m pretty sure it’s her half-sister Hildur on the left, but I don’t know who the girl in the middle is. The man walking towards them could be Sally’s brother Nils, there’s something slightly familiar about the shape of him. My guess is the photo is from the late 1920s. The road is probably in the neighbourhood of the family farm where they lived until 1930.

Here we have Nils to the right; I don’t know who the man on the left is. The photo is from my grandfather Gustaf’s album and he dates it to 1923, when both he and Nils were in military service.

The last two photos are from Gerda’s album (my grandmother’s older half-sister). The photo above is one of the few in her album that has any place and/or date attached. I don’t know which Oakhill, though (does anyone recognise the building in the background?) or what exactly she was doing there.  Correction (26.1.2014): I just found the answer in an email from last year from my relative Bengt who has been filling in some details in Gerda’s history for me. This Oakhill is not in the United States at all (as I assumed, knowing that Gerda travelled a lot) but in Stockholm, Sweden! It was built in 1910 for Prince Wilhelm and his wife Maria Pavlovna. However, they got divorced in 1914 (big scandal), so who lived there in 1921, I don’t know. Since 1926 it’s been the Italian Embassy in Sweden. (There’s no end to the things one learns by blogging!) But according to my relative, there is a document with illegible signature among Gerda’s papers, indicating that she did work for someone at Oakhill in Stockholm in 1921.

Browsing through her album again today, looking for more winter pictures, I also found this one, which had pretty much escaped my notice before:

There is no note of time or place attached to this one – but I now feel pretty confident that it’s from the Manville estate in Pleasantville, New York, in the early 1930s. The link will take you to a previous post of mine from September 2012, where I discuss the possibility of that stone wall belonging to that estate – and why.

Moreover: Between that post and this one, in September 2013, I received an unexpected email from a Swedish woman now living in Pleasantville, who came across my blog post when she was trying to find out something about the history of this very estate. (How extraordinary is that?!) She was able to confirm that while the house itself is no longer there, the stone wall surrounding the property still is:

I’ve been meaning to do a separate blog post about Sofia’s  email and photos, but as I have been taking a bit of a break from the family history research lately, I haven’t got round to it. Finding yet another photo including the wall today reminded me! I’ll get back to it, I promise. For now I just include one of her pictures, for comparison. There is no doubt in my mind now that it is the same wall.

Linking to:

G.019.1 Slottsskogen, Göteborg (1920-tal)

(Digintally improved copy)

Göteborg. Slottsskogen med Vita Bandets Restaurant.
Vita Bandet var en nykterhetsorganisation som öppnade
restaurang i Slottsskogen 1902 som reaktion mot det myckna supandet där.

Slottsskogen (English: Castle Forest) is a large park located in central Gothenburg, Sweden. Vita Bandet was the Swedish name for a Woman's Christian Temperance Union (WCTU), a movement originating in the United States. They opened a restaurant in Slottsskogen in 1909 as a protest against the excess of drinking going on there.

Äkta Fotografi* – A.B. Göteborgs Konstförlag. N:o 92
*[“real photograph”]

To: Fröken [Miss] Astrid Arvidsson, Trandared, Borås
From: Hilda Jansson
Date: 27.11.1928 (?)

Hjärtlig gratulation på namnsdagen
från Hilda Jansson

Astrid – Namnet infördes på dagens datum (27 november) 1907, då det ersatte namnet Estrid, som en hedersbetygelse åt den svenska prinsessan Astrid, som föddes 1905, och har funnits där sedan dess

Jag vet inte vem vare sig Astrid eller Hilda var.
I albumet sitter kortet bland kort av mycket tidigare datum.

 

My best wishes on your name day*,
from Hilda Jansson

*Name day, see Celebrations

Astrid was entered as name for 27 November in the Swedish calendar in 1907, in honour of princess Astrid born 1905.

Both sender and recipient of this card are unknown to me.
In the album it sits among cards of much earlier date.

Sepia Saturday: Postal Service of the Past

These postcards were printed by the Swedish Postal Service in 1969, but depict a postal coach from the first part of the 1880s. This kind of coach also carried passengers.

I found the postcards above when going through my dad’s desk. Besides his interest in stamps, these cards may have been of special interest to him as his grandfather Samuel (while also being a farmer) used to drive a postal coach (no doubt of a simpler model) between the railway station and the country store in a smaller village. According to family stories, that's where, as 60+ year old widower and father of nine (two of whom had died at a young age), Samuel, in the late 1890's, met his second wife – my great-grandmother Selma (then a young widow with one small child). (See photos of them both in the sidebar.)

This black-and-white photo I found among some of my grandfather’s (Gustaf T.) photos that I sorted through a couple of months ago. He was a journalist and photographer and among the photos left behind by him, not all are family-related – and with some it is hard to determine whether they are or not! (Those that I thought were not I gave away to the local history society.)

The building in this photo is the railway station at Fristad (in the province of Västergötland, Sweden). It is the village where my dad grew up, and his parents and grandparents before him. This station house was built in 1900 (the same year my grandmother Sally was born) but my guess (from clothes etc) is that this photo is from the late 20's or early 30's – and might well have been taken by my grandfather.

The post office was also in the station house at first, I'm not sure for how long. Anyway this photo seems to be of the postmen and postcoach drivers delivering the post around the village and surrounding countryside.

My great-grandfather Samuel retired from farming in 1903, and his oldest son Carl took over the task of driving the post as well as the running of the farm. (I know this from an article that my father's cousin once wrote for the local history society's annual magazine.) Carl died in 1928. His younger brother Gustaf ran the farm at the end until it was sold in 1930; if he also took over driving the post I’m not sure. I think that it might possibly be him on the carriage to the right in this photo (not wearing uniform).

Either way, the photo shows a time when postal service was taken seriously!

Linking to Sepia Saturday 182

De två vykorten med postdiligensen gavs ut av Posten 1969, men föreställer en postdiligens från 1800-talet, sedan 1900-talets början i Postmuseets ägo. Diligensen användes för befordran av både post och passagerare.

Jag hittade vykorten när jag gick igenom min pappas skrivbord. Förutom att han samlade frimärken, så kan de här korten kanske ha varit av speciellt intresse för honom med tanke på att hans morfar Samuel på 1890-talet brukade köra posttransport mellan järnvägsstationen och lanthandeln i Nitta. Enligt familjehistorierna var det där som han, som änkling i dryga 60-årsåldern (och far till nio barn, av vilka två dött i barnaåren) träffade sin andra hustru, Selma – då ung soldatänka med en liten dotter. (Tillsammans fick de ytterligare två barn, min farmor Sally och hennes bror Nils.)

Det svart-vita fotografiet fann jag bland foton efterlämnade från min farfar. Han var journalist och fotograf med hembygdsintresse, och det är inte givet att alla foton har direkt anknytning till vår egen släkt eller nära vänner. En del gruppbilder och okända porträtt har därför lämnats vidare till hembygdsföreningen. Den här bilden fanns två kopior av och jag behöll en. Byggnaden är stationshuset i Fristad, byggt 1900. Det innehöll till en början även postkontoret (hur länge vet jag inte). Av kläder mm att döma gissar jag att det här kortet snarare är från sent 1920-tal eller tidigt 30-tal. Det kan mycket väl ha varit min farfar som var fotografen.

Samuel överlät 1903 Storegården till sin äldste son Carl, som också tog över postkörningarna. Carl dog 1928. Jag tror han var sjuklig ett tag innan dess. Fram till att gården såldes 1930 var det brodern Gustaf som tog över där. Jag vet inte om han även tog över postkörningarna. Om han gjorde det, så skulle det kunna vara han på vagnen till höger i bild (i vanliga kläder, inte postuniform). Det känns som om det är något välbekant över silhuetten… Men säker är jag inte.

Hur som helst är det ett intressant foto som förtjänar sin plats i den här bloggen (som ju till stor del bygger på vykort som skickades med post i 1900-talets början).

Sepia Saturday: Men in Uniform

My grandfather Gustaf T (on the right), together with a friend in Gothenburg 1925. My grandfather was born in 1904.

For Sepia Saturday 168

The photos below are found in another photo album and dated 1923. I’m not sure if my grandfather may also be among the men in the first picture. (If he is, my bet is on No 3 from the right.) But I think the man furthest to the right is my grandmother Sally’s younger brother Nils (born 1902). They both came from the same village, and I suppose they could have been in military service together. It was probably my grandfather who took the photos. (He later became a newspaper journalist and photographer.)

Nils furthest to the left in the middle row.

And Nils to the right here, on skis.

Nils to the left in this one.

Probably also Nils on the left here.

And I guess Nils to the right here, by the cupboard.

All the different uniforms and hats puzzled me a bit. But a Swedish Wikipedia article on military uniforms confirms that two different basic varieties of uniform were worn in the mid 1920’s, and often within the same military company:

Enhetsuniform m/1910 för Svenska Armén. (Wikipedia)
Standard uniform for the Swedish Army in 1910 (onwards)

Enhetsuniform m/1923 för Svenska Armén. (Wikipedia)
New standard uniform introduced in 1923, but the old uniforms were also still used.

Poliskask modell 1887.
Kulturlagret/ Vänersborgs museum: KLVM_19158
Policeman’s helmet from 1887.

In the last photo, some of the men seem to be wearing police uniforms and helmets. Or perhaps, considering the sooty appearance of the others – firemen?? I think once upon a time the fire brigade was connected to the military defense; but I have no details.

---

As these photos are glued into an album with spiral binding, they are difficult to scan. Some get a bit blurred – the originals are sharper. The original photos are black and white but the paper somewhat yellowed. In my editing process I found the details to come out best in sepia.

---

Män i uniform (1923-25)

Veckans inspirationsbild från Sepia Saturday 168 är från Potsdam-konferensen 1945, efter 2:a världskrigets slut; och bl.a. syns där män i uniform… Vilket fick mig att söka upp några uniformsbilder jag sett i min farfars fotoalbum.

1. Min farfar Gustaf T. (till höger) tillsammans med en vän (Elis Palmqvist) i Göteborg 1925. Gustaf var född 1904.

Resten av fotona sitter i ett annat album. Farfar kan möjligen vara med bland männen på bild nr 2, men annars gissar jag att det är han som är fotografen. Däremot är nog farmors bror Nils (född 1902) med på samtliga eller åtminstone de flesta bilderna.

2. Nils längst till höger. (?)
3. Nils längst till vänster i mittenraden.
4. Nils till höger, på skidor.
5. Nils längst till vänster.
6. Nils längst till vänster. (?)
7. Nils längst till höger i mittenraden. (?)

Jag fann det lite förbryllande med de olika uniformerna, men Wikipedias svenska artikel om militäruniformer i Sverige var till hjälp. Uniformen som bärs av farfar på bild nr 1, och av de flesta på bild nr 2, är standarduniformen från 1910. Denna ersattes 1923 av en modernare modell med skärmmössor; men man fortsatte att även använda de gamla uniformerna parallellt. På den sista bilden har några av männen hjälm som ser ut som gamla tiders polishjälm. Men kanske användes denna hjälmtyp också av brandmän? Jag tror att brandförsvaret ursprungligen hörde ihop med det militära försvaret, men har inte hittat några detaljer om detta (årtal osv). Det som leder mina tankar åt det hållet är bl.a. att de övriga på bilden ser ganska sotiga ut!   

Horse-drawn Sled

Fotograf: Emil Svensson, Fristad.
Vykortsbaksida (oskrivet).

Troligen Gustaf, 1920-tal(?) med häst och släde som påminner om en sparkstötting. Tror inte jag sett någon liknande förut.

På vykort från senhöst/vinter 1901 diskuteras att Gustaf ska hjälpa brodern Oscar med “körning”, så jag tänkte att det passar att visa det här fotot i detta sammanhang, även om det säkert är av senare datum. Säkert efter Gustavs återkomst från Amerika; och troligare 1920-tal snarare än tidigare. - Jämför tidigare blogginlägg Photos of Gustav (2012-03-03).

Eftersom det är tryckt på papper med vykortsbaksida kan jag tänka mig att Gustaf beställde ett antal till släkt och vänner; vare sig initiativet till bilden kom från honom själv eller från fotografen.

 

In English

Details and quality point to this being a professional photo of Gustaf driving a horse-drawn sled. Like the photos in the earlier blog post Photos of Gustaf, this one too seems likely to be from the mid/late 1920’s rather than earlier. However, since some of the early postcards from 1901 discuss Gustaf helping his brother Oscar with a winter job involving horse-driving, I find it fitting to publish the photo in that context.

 

Family photo

Photos of Gustaf (1920’s)

 

Gustaf med häst och kärra (1920-tal?)
Gustaf driving a horse and carriage /gig (1920’s ?)

Det är bara i ett av farmor Sallys fotoalbum som det finns några anteckningar till korten, och det är ett där hon satte in diverse foton i efterhand, gissningvis 1954. (Bilder från mammas och pappas bröllop 1954 finns med, men inga av lilla mig – född 1955. 1954 fyllde också min farfar 50 år, och det finns ett annat album i hans namn gjort i samband med högtidsdagen.)

Även i detta album är de flesta korten odaterade och personerna inte namngivna. Men under det ena kortet här (originalet är mittenfotot) står det Gustaf på hemväg med prostens häst, och under nästa Adj. Särndahl skjutsas. Jag gissar att dessa är från 1920-talet (detta pga att jag inte sett några foton som verkar vara mycket tidigare än så) och att Gustaf därför här måste vara minst 45, troligen kring 50.

Det här fotoalbumet är spiralbundet och korten klistrade. Det gick därför inte att scanna korten, utan jag har använt digital-kamera med super-närbildsinställning för att fotografera av dem; samt viss justering på datorn efteråt.

Jag tror mig inte ha sett något porträttfoto av Gustaf i albumen så detta är troligen det bästa foto jag kan få fram av honom. På gruppfoton där jag vet eller tror att han också är med, är han inte mycket mer än en suddig fläck i bakgrunden. 

 In English

I have not found any proper portrait photos of Gustaf, and on most group photos he’s only a blurry spot in the background. However, in one of my grandmother Sally’s photo albums which she probably put together in 1954, there are these old photos of Gustaf driving a horse and carriage (I believe that type is called a gig in English?) . There is a handwritten note beneath the first, identifying it as Gustaf and with the extra information that the horse belongs to the rural dean. In the other photo he is driving a (named) curate. (I’m no master of the ecclesiastical titles in either language, but the ‘dean’ being a higher minister of the church district, and the ‘curate’ one of lower degree working locally.)

Anyway, so far, this is the best photo of Gustaf I found. Being glued into a spiral-bound album, I could not copy it on my scanner, but had to use my digital camera set on super-macro. My guess is that Gustaf is probably closer to 50 than 40 here; this based on the fact that few if any of my grandmother’s photos are earlier than than around 1920, and there is a definite increase of them from the late 1920’s when my grandfather (also named Gustaf) came into the picture.