G.003-1 Mösseberg, Falköping (1901)

Ankdammen, Mösseberg (Falköping)/ Duck pond, Mösseberg

Mössebergs Bokhandel, (John Swedmark)
Oscar E. Kulls Grafiska Anst, Malmö - 202

Till/to: Herr Gustaf Ekman, Storeg., Fristad
Från/from: (oläsligt/illegible)
Poststämpel/Postmark: 6(?).10.1901

(Poststämpeln har gjort avtryck i pappret och är därmed halvt läslig trots att frimärket är avlägsnat.)

2 riktigt hjärtliga tack för ni kom ihåg mig med v.h. Sänd flera! Många kära hälsningar från (…?…)

Jag kan inte tyda namnteckningen.

Från http://www.kurortenmosseberg.se/historik/ hämtar jag information som nedan återges något förkortad.

1746 genomförde Carl von Linné sin västgötska resa och kom en blåsig julidag till Falköping. Han studerade floran på såväl Mösseberg som Ålleberg och förundrades över den växlingsrika naturen. Det skulle dock dröja ytterligare ett sekel innan den viktigaste komponenten för en framtida kurort skulle läggas på plats – dragningen av Västra Stambanan.

Greve Gösta Posse, en av initiativtagarna till järnvägens etablering på Falbygden, undersökte traktens möjligheter för en lokalisering av en vattenkurort och Mösseberg valdes då vattnet visade sig vara “särdeles ymnigt” i S:t Eriks källa. Vattnet kunde lätt pumpas upp och komma en kurbadinrättning till godo. En annan god anledning var att Mössebergssluttningen ansågs naturskön med en vegetation av ädellövskog och mattor av vår- och sommarblomster. Efter en studieresa till franska och tyska badinrättningar lades ritningar och förslag fram till byggnation på Mössebergssluttningen.

Den 30 augusti 1864 fick projektet Kungl. Maj:ts godkännande för bolagsordningen för Mössebergs Kallvattenkurinrättning Aktiebolag, en benämning som senare ändrades till Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag.

År 1867 tillträdde dr Otto Torstensson, den förste badläkaren vid Mösseberg, i ”den ståtligaste och vackraste badanstalt som detta land dittills skådat”.

I Ny Illustrerad Tidning kunde man samma år läsa följande: “Några minuters väg från Falköpings jernvägsstation å den södra sluttningen av det egendomliga Mösseberg, der bokskog ännu påminner om flydda dagars skogrikhet, framqväller en källa, kring vilken den nya badanstalten blifvit uppförd i smakfull stil. Inredningen är efter nyaste och bästa mönster.”

Det vackraste badhuset i Sverige blev endast fyra år gammalt. I slutet av badsäsongen, natten mellan den 5 och den 6 september 1871, eldhärjades denna stora träbyggnad. Badsäsongen var egentligen slut, inga gäster fanns kvar i byggnaden men tre badbetjänter innebrändes. Anläggningen ödelades helt.

Redan ett år senare uppfördes ett nytt badhus på samma grund som det eldhärjade. Gästerna som mot slutet av 1800-talet till stor del bestod av lungsjuka, ersattes med de som återigen såg kurortslivet som en tillvaro för de mer bemedlade – samhällets toppskikt.

Med sekelskiftet byggdes kurorten till ytterligare. Den 14 november 1907 invigde prins Gustaf Adolf Vintersanatoriet som förutom gästrummen hade en sällskapsvåning med magnifika salonger i svit, rökrum, biljardsal, matsal samt fullständig badavdelning, kök och en stor ekonomiavdelning i en souterrängvåning. Tidens finesser fanns här som elektriskt ljus, centralvärme och vattenklosetter.

År 1901 verkar det troligt att Mösseberg fortfarande huvudsakligen var en kurort för lungsjuka snarare än en “semesteranläggning”.

Jag vistades själv på Mösseberg i två veckor i januari 2003 för en rehabiliteringsutredning, och då såg ankdammen ut så här:

Duck pond, Mösseberg, Falköping, January 2003 (my photo)

In English:

2 really heartfelt thanks for remembering me with friendly greetings. Send more! ‘Lots of love’ from (…?…)

(It strikes me that in translating greeting phrases it’s not easy to be sure that one catches the right level of initimacy. Especially not from 110 years ago!)

I can’t decipher the signature on this postcard.

Mösseberg was and is a spa resort in Falköping. The history page on their (Swedish) website tells me that the spa resort was founded in the mid-1860’s in connection with the railway being built.

[I think my blogging friend GB pinpointed Falköping very well with the following comment on a previous post here: “Between Google Earth and Wikipedia it's interesting to build up a picture of the locality of the sender and the recipient. Falköping looks very much like a road and rail hub despite not being a very large place.”]

Besides beautiful nature in the surroundings there was a spring well suited for a health spa. When it was first opened in 1867, it was described as the most beautiful and luxurious of its kind in our country. Unfortunately, the original building was destroyed in a fire only four years later; but a new building was erected the following year, on the same foundation as the old one.

In 1907 there was a major renovation and additional buildings with the latest facilities were added, and it became more of a fashionable resort for nobility and royalty and other people with a lot of money to spend. In 1901, however, it was probably still mainly a resort for people suffering from consumptive diseases.

So the friend who received friendly greetings and sent thanks back for them may have been someone spending time at Mösseberg spa for that reason. On the other hand, it could of course have been someone visiting or living in or near Falköping for other reasons.  For example, it seems from the two next postcards in the album (coming up here soon), that Gustav’s brother Oscar lived at Odensberg near Falköping. But this seems not to be his signature (comparing with those other two). 

In January 2003, I spent two weeks at Mösseberg myself, in connection with an evaluation of my capacity for work after an accident. Not going into the details of that here (it was not a happy time) but one of the few photos I took while there was one of the duck pond, from the same perspective as that old postcard. It was a very cold January, as I recall around -20°C.