G.010-1 Utmelandsmonumentet, Mora (1902)

DALARNE. MORA. UTMELANDSMONUMENTET.
Carl Nilssons Ljustrycksanstalt, Stockholm

Utmelandsmonumentet är en byggnad som ligger i byn Utmeland strax söder om Mora. Det invigdes den 29 september 1860 till 300-årsminnet av Gustav Vasas död. Byggnaden reser sig över öppningen till den källare i vilken Tomt Margit Larsson i november 1520 skall ha gömt den 24-årige Gösta Eriksson, senare mera bekant som Gustav Vasa, undan de förföljande danska ryttarna. - Under det nationalromantiskt sinnade 1800-talet var det naturligt och självklart att fira landets store befriare och grundare. Arkitekten bakom byggnaden, som närmast kan liknas vid ett kapell, var Fredrik Wilhelm Scholander. [Läs mer i Wikipedia]

Utmeland Monument (in English)
The card shows a monument in the village Utmeland near Mora in the province of Dalarna (also known as Dalecarlia in English). The monument was built in 1860 in celebration of the tercentenary of´the death of Gustav Vasa (elected king in 1523 and considered the founder of Sweden as a nation). The monument, which resembles a chapel, was designed by architecht Fredrik Wilhelm Scholander, and was built over the remains of a cellar where back in 1520 a farmer’s wife is said to have helped hide Gustav Vasa from the Danes who were then persecuting him. (This was a story included in our history books for centures… I’m not sure if it still is!)

To: Herr Gust. Ekman, Storagd, Fristad
Date: 17.8.1902
From: [Elsa?]

Odensberg 17.8.02
Tack för kortet! – Jag är nu här hos Grosshandl. Ekman. Skrif snart ett långt bref o tala om nyheter.
Hälsningar [Elsa]

Jag är inte säker på avsändaren, jag läser namnet som Elsa. Hon skriver att hon är hos “grosshandlare” Ekman. Från min släkting som hörde av sig per email häromsistens fick jag veta att Gustafs bror Oscar blev föreståndare för en lanthandel i Odensberg, filial till svågerns (Brynolf Wilander, gift med äldsta systern Emma) affär i Floby. Tydligen måste denna filial ha öppnat redan 1902.

In English

Odensberg 17.8.02
Thanks for the postcard! I am now here with merchant Ekman. Please write a long letter soon and let me know all the news. Best regards, [Elsa]

I’m not sure who the sender is, I think the signature is Elsa. She writes that she’s visiting with “merchant” Ekman. From the relative who wrote to me not long ago, I learned that Gustaf’s brother Oscar became shopkeeper for a branch country store at Odensberg, owned by his brother-in-law (Brynolf Wilander, married to the oldest sister Emma) who also owned a similar store in Floby. So this branching out must have happened already in 1902.

 

Sepia Saturday: Give Us a Kiss

"give us a kiss for Christmas"

My paternal grandparents, Sally (b.1900) and Gustaf T. (b.1904). They got engaged 7 September 1929 (and married a year later, 23 September 1930). When I enlarge this photo on the computer I think that I see a glimpse of a ring on her left hand resting on his shoulder… but I can’t be sure, there are too many light reflections and other spots in the photo as well. (As usual, the photo is not dated.) The room where they are sitting is probably the glass veranda at the farm.

There are more photographs of Sally and Gustaf in similar positions, and it seems they must have been an semi-official and family-approved couple at least from early 1928. This concluded from the fact that the photo below includes Sally’s older brother Carl who died in 1928:

The men standing in the background are Sally’s older half-brothers Carl (b.1870) and Gustaf (b.1878). The couple in the middle are her  half-sister Hildur (b.1892) with boyfriend or fiancé Olof (Olle). (They too got married in 1930.) Sitting on the left is Hildur’s and Sally’s mother Selma (b.1861) (step-mother to Carl and Gustaf).

I wonder who took the photo.
Were there self-timers back in those days??

…

Mina farföräldrar, Sally och Gustaf T. förlovade sig 7 september 1929 (och gifte sig 23 septemer 1930). Jag tycker mig se en förlovningsring blänka på Sallys hand som vilar på Gustafs axel i det övre fotot, men det är svårt att säga eftersom det även finns andra ljusa fläckar i fotot.

De finns fler foton av paret i liknande position, och minst ett av dem måste vara taget över ett år innan de förlovade sig, eftersom det även inkluderar Sallys bror Carl, som dog sensommaren 1928. Detta är det nedre fotot, där farfar sitter i farmors knä. Även Hildur och Olle är uppenbarligen vid det här laget också ett officiellt par. (Även de gifte sig 1930.) Längst bak står Sallys halvbröder Carl och Gustaf. Till vänster sitter Hildurs och Sallys mor, Selma (styvmor till Carl o Gustaf).

.

Sepia Saturday: Work on the Farm (ca 1911-1920)

“roll up your sleeves, put your overalls on and get working hard…”

My grandmother Sally, born 1900, grew up on a farm in south-west Sweden. After her father died in 1907, the family on the farm consisted basically of her mother Selma, one or two of her much older half-brothers from her father’s first marriage (Carl, and, after his return from the United States, Gustaf), her half-sister from her mother’s first marriage (Hildur, eight years older than Sally), and their younger brother (Nils, born 1902). They all remained living together on the farm until Carl died in 1928. In 1930 the farm was sold and Sally, Hildur and Nils all got married that same year. What Gustaf did after the farm was sold, I’m not sure.

Unfortunately there are very few dates and names in my grandmother’s old photo albums. When I first saw this photo, the hats they are wearing made me wonder if this was a photo that Gustaf sent back to his family while working on some farm in Pennsylvania. The boy’s hat especially makes me think “Amish”…

But then I learned that in 1910, Gustaf was not working as a farmhand but at a lumberyard; and in 1911 he was back in Sweden. So what I’m thinking now is that this photo is from the family farm in Sweden, after Gustaf came back, in 1911 or 1912. Perhaps he had the photo taken to send back to friends in the US? The boy must be his brother Nils, aged 9 or 10. Possibly the hat that Nils is wearing could have been a gift brought back by Gustaf. (Yes, I’m making this up, but it’s not too unlikely.)

There is also a possibility that the man in the photo is not Gustaf but Carl (who never left the farm). But Gustaf was the younger of the two and I think it’s probably him.

 

This next photo must be of later date, like around 1920, because the young man on the left is definitely Nils, and now he must be at least in his upper teens. Next to him is his mother Selma, then Hildur and Sally. And my guess is Carl to the right, and Gustaf up on the hay trailer. (The man I cut out in the enlarged photo must be some farmhand or neighbour helping out with the harvest.)

Someone on her way to milk the cows – probably my great-grandmother Selma.

In this photo I think it may be my grandmother Sally doing the milking.

There seems to be a fashion difference between generations in the way the women tied their headcloths. Selma tied hers under her chin. Her daughters tied theirs at the back. It’s the same way in other photos; and from my own childhood I remember my grandmother wearing her headscarves tied at the back too.

---

På svenska

I min farmor Sallys album finns inte många anteckningar om datum eller namn på personer som ledtråd.

När jag först såg det första fotot ovan med mannen och pojken i hatt, så gick mina tankar till bilder från Amish-kulturen. Pennsylvania, där Gustaf bodde under åren i USA, är ett Amish-område. Därför tänkte jag först att bilden kanske var från något arbete han hade under tiden där. Men när jag fann att han 1910 var anställd på sågverk och inte inom jordbruk, och att han 1911 tycks ha återvänt till Sverige, så tänkte jag om. Min gissning nu är istället att bilden är från Storegården 1911 eller 1912, och att pojken som kör hästen är Nils (född 1902). Kanske lät Gustaf ta bilden för att skicka till vänner i USA. Och kanske hade han med sig hatten till Nils därifrån? Eller så var det “mode” med halmhatt även i Sverige vid denna tid.

Nästa foto är av senare datum. Där känner jag igen Nils längst t.v. och han måste vara åtminstone i övre tonåren. Bredvid honom står Selma, Hildur och Sally, och antagligen Carl, och så Gustaf uppe på skrindan. Mannen längst t.h. på originalbilden är troligen någon granne eller inhyrd hjälp.

Nr 3 har anteckningen “inför kvällsmjölkningen” och Nr 4 “kon mjölkas”. Jag tror det är Selma på foto nr 3 och Sally på foto nr 4. Det verkar som det är en generationsskillnad i hur man knöt huvudduken. Selma bär den (på flera foton) knuten under hakan. De yngre kvinnorna har den knuten i nacken. Mitt eget minne från barndomen är också att farmor brukade ha sin sjalett knuten i nacken.

 

Sepia Saturday Photo: The Maids of the Lake

“Jungfrurna vid sjön” (tidigt 1900-tal)

Some time in the late autumn of 1902, my great-aunt Gerda (born 1881) emigrated from Sweden to Chigaco, Illinois, where she remained living and working at least through 1910. (I know she was back in Sweden in 1913. She might have gone back already in 1911 or 1912, I’m not sure.)

From the 1910 US Population Census I know that in 1910 she was employed as servant in the household of Dr Otto L Schmidt. (The links go to earlier posts on this blog.)

From postcards she received, I can see that she lived at the same address between 1906 and through 1910. Before 1906, cards were sent to varius other addresses, so probably she had a few different employers before she came to the Schmidts. In the census of 1910, there seems to have been only two more female servants in the Schmidt household. In this photo, they are six, which implies a bigger household.

There is no note on the back of the photo to enlighten me as to when or where it was taken – or by whom. The photo is printed on postcard paper, but there is no writing on it. I do think it must be from her early years in the US, even if the landscape could just as well be in Sweden. As they are all wearing aprons (except perhaps the one furthest to the right in the back row – maybe the housekeeper?) that suggests a working situation rather than a photo taken in their free time. Gerda is the one sitting on the tree stump at the front. Does that indicate she had an important position in the group? Or were several photos taken and they all took turns sitting at the front, for a photo to send home to their families? Or was Gerda the only one who volonteered to balance on that tree stump so close to the water? I’ll probably never know!

I also wonder if there is any significance to the varieties in  their dresses and aprons etc. – Suggestions are welcome!

I’m linking to:

På svenska

Någon gång hösten 1902 emigrerade min farmors halvsyster Gerda till Chicago i USA. (Farmor hade inte ens fyllt 2 då.) 1910 vet jag att hon fortfarande var kvar i Chicago. 1913 vet var hon åter i Sverige. (Ev kan hon ha återvänt till Sverige redan 1911 eller 1912; det vet jag inte.)

År 1910 finns hon upptagen i den amerikanska folkräkningen, i tjänst hos Dr Otto L. Schmidt med familj i Chicago. (Länkar till tidigare inlägg i denna blogg.) Hon hade då bott på samma adress sedan 1906 (vet jag från vykorten). Innan dess hade hon olika postadresser i Chicago, så troligen hade hon några olika arbetsgivare innan hon kom till Schmidts. I folkräkningsregistret står bara tre kvinnliga tjänare upptagna i det Schmidtska hushållet (inkl Gerda). På fotot ovan är de sex, vilket tyder på ett större hushåll.

Kortet har vykortsbaksida men det står ingenting skrivet på det. Jag vet inte när eller var fotot är taget, eller av vem. Jag tror dock det måste vara från de tidiga åren i USA, även om landskapet lika gärna kunde vara Sverige. Alla bär förkläden – utom kanske kvinnan längst t.h. i bakre raden (kanske hushållerskan?). Det tyder på att fotot är taget i en arbetssituation, inte på fritiden. Gerda sitter längst fram på en stubbe vid strandkanten. Innebär det att hon hade någon slags särställning? Eller togs det flera fotografier, och de turades om att sitta längst fram? Eller var bara Gerda den modigaste när det gällde att balansera på trästubben vid vattnet? Det lär jag väl aldrig få veta. 

Jag undrar också lite över variationen i deras klädsel, de olika typerna av klänningar, kragar och förkläden. Om någon vet om de hade speciell innebörd så är jag tacksam för upplysningar.

Inlägget länkas till Sepia Saturday 154.

G.009-3 Mösseberg – Svandammen (1902)

Mösseberg. Svandammen med Mottagningsvillan.
Lindgrens Bok- & Papperh. (John Swedmark). Falköping. Imp.

Mösseberg Health Resort (Falköping).
The Swannery and the Reception Villa

Compare / Jämför:

G.003-1 Mösseberg, Falköping (1901)
G.003-2 Swans (Mösseberg, Falköping)

To: Herr Gust. Ekman, Storeg., Fristad
Postmark/date: PKX… 1902
From: W(?)

Tack för V.k. [vykort]. roligt höra du mår godt. det gör jag också. Häls. fr. samtliga på [O-g = Odensberg?] samt fr. mig. d.v. [din vän] W. [?] - Jag skall skrifva när jag får tid. Jag kan hälsa fr. dina bekanta.

Ännu ett kort med okänd avsändare – jag läser signaturen som “W”. Datum okänt, men årtalet 1902. Bilden är från Falköping och kortet stämplat ombord på tåget, jag gissar därför att hälsningarna kommer från Odensberg.

Thanks for the postcard. Good to hear you are well. I am too. Greetings from everyone at [O-g = Odensberg?] and from me. Your friend, W. [?] -  I will write when I find the time. I also have greetings from your acquaintances.

The sender is fond of abbreviations (they used postcards in 1902 as 110 years later we send text messages from our mobile phones!) Because the photo is from Falköping, and the postmark indicates that it was stamped on the train, and Gustaf had family and friends at Odensberg near Falköping I’m guessing it was sent from that area.

G.009-2 Göta Kanal (Brinkebergs sluss) (1902)

Wänersborg – Göta Kanal (Brinkebergs sluss/lock)
Foto. P.A. Eriksén, Sköfvde 1902

Brinkebergs sluss (Brinkebergskulle) förbinder Vänern med Göta älv vid Vänersborg. Den första slussen konstruerades av Christopher Polhem och färdigställdes 1752. (Den nuvarande slussen är från 1916, men vykortet är från 1902.)

Map from Wikipedia

The Göta Canal (Göta kanal) is a Swedish canal forming the backbone of a waterway stretching some 382 miles (614 km), from Gothenburg/Göteborg on the west coast to the east coast, through the large lakes Vänern and Vättern. The lock at Brinkeberg connects the canal to lake Vänern at Vänersborg.

Födelsedagskort/Birthday Card

To: Herr Gustaf Ekman, Storegd, Fristad.
Postmark: Sörby 2.7. 1902
Sender(s): Ester + Gerda

En hjärtlig hälsning på födelsedagen den 3/7 02 från syster Ester. + Hälsn. Gerda

Jämför kommentar till föregående vykort G.009-1 angående Gustafs födelsedatum. – Kortet säger oss att både Ester och Gerda i juli 1902 befann sig i Sörby, dvs hos den äldre systern Emma.

In English

Cordial greetings on your birthday 3/7 02 from sister Ester. + Greetings, Gerda. (upside-down)

Compare my notes to the previous card G.009-1 regarding Gustaf’s birtday date. (His sisters should know, so probably 3 July is correct.) The card also tells us that in July 1902, both Ester and Gerda were staying in Sörby with their older sister Emma.

G.009-1 Romantic Birthday Card (1902)

“Serie 13.”

Födelsedagskort/ Birthday card

To: Herr Gustaf Ekman, Storegården, Fristad
Postmark: (Fristad?)
Date: 5.7.1902
From: H.A.

De hjärtligaste lyckönskningar på födelsedagen den 5/7 1902 af en ven vid skogsbrynet H.A.

Most heartfelt felicitations on your birthday 5/7 1902,
from a friend at the edge of the forest, H.A.

Kommentar

Jag har varierande uppgifter om Gustafs exakta födelsedatum – 3, 5 eller 6 juli 1878. Troligen är det 3.7 som är korrekt (bl.a. anges det datumet på nästa kort från samma år, från hans syster Ester) men avsändaren av detta kort har otvetydigt skrivit 5/7. Jag vet inte vem H.A. är – men min gissning är att det är ännu en kvinnlig vän till Gustaf!

In English

I have a few different suggestions as to Gustaf’s birthday, whether it was 3rd, 5th or 6th July (1878). The next card from the same year (1902) from his sister Ester (who should know) says the 3rd, but the sender of this card clearly writes 5/7. I don’t know who H.A. at the edge of the forest was, but my guess is that it’s another female friend!   

G.008-3 Upsala Universitet (1902)

No. 8. Upsala Universitet. Imp. F. W. H. & Co.

Uppsala University (Swedish: Uppsala universitet) is the oldest university in Sweden, founded in 1477. It is generally considered one of the most prestigious institutions of higher learning in Northern Europe. The first female students were admitted in the 1870s. There would not yet have been very many women there in 1902 (and it is unlikely that the card-writer was a university student at all).

To: Herr Gustaf Ekman, Storegården, Frista
Poststämpel oläsbar / Postmark illegible
Date: 24.6. 1902
From: A---A

Ekhaga Mjelldrunga den 24/6 1902

Tack för senast. Hur mår Gustaf. Hvad är det för roligt i Frista om midsommar, jag har ej någodt särskilt roligt. Kan hälsa från Grolanda, jag varit der nu om Söndag.
Hälsningar från A---A
Hälsa K.E. och G.E.

Mjäldrunga socken sydväst om Falköping i Västergötland ingick i Gäsene härad och tillhör numera Herrljunga kommun. Grolanda socken gränsar till Mjäldrunga och Floby, och ingår nu i Falköpings kommun.

Avsändaren skriver från Mjelldrunga (Mjäldrunga), och är därför troligen någon som Gustaf känner från sina vistelser hos syskonen i Odensberg och Floby. Jag tror inte det är samma avsändare som kortet G.008-2, även om initialerna är desamma – detta utifrån stavning och handstil. Bl.a. skriver hon/han ortsnamnet “Frista” utan –d på slutet, dvs en uttals-enlig stavning. Själva vykortet ingår antagligen i en serie med vyer från hela landet och betyder troligen inte att avsändaren själv varit i Uppsala.

Hälsningarna till K.E. och G.E. är troligen till Carl (Karl) och Gerda. Även om Gerda mestadels under 1901-02 tycks ha bott hos systern Emma i Floby, kan hon ju ha vistats på Storegården vid midsommartid.

In English

Ekhaga Mjelldrunga 24/6 1902

Thanks for last time.¹ How are you. What’s going on in Fristad at midsummer, not much going on here [or: I’m not having much fun]. I have greetings from Grolanda, I was there on Sunday.
Greetings from A---A.
Give my greetings to K.E. and G.E.

¹ ”Thanks for last time” is a very common polite phrase in Swedish which does not really have any equivalent in English. You say it or write it whenever you greet someone who was recently your host or hostess in some context, whether you were a guest in their home, or they invited you out to a restaurant etc.

This card like the previous one was written by someone with the initials AA, but judging by handwriting, spelling and postmark I don’t think it’s the same person. For one thing, this writer spells the name of Gustaf’s home village as it is pronounced locally, rather than the official spelling (Frista’ instead of Fristad).

The view on the card is from the University of Uppsala, north of Stockholm, but it was probably one in a series of cards from various places, and the sender may have bought it elsewhere. It was sent from the countryside near Falköping in Västergötland, the same area where two of Gustaf’s older siblings lived. My guess is that he got to know the sender of the card (probably a girl?) while staying with his brother Oscar at Odensberg, or visiting his sister Emma at Floby.

The writer sends greetings to K.E. and G.E. who are probably Gustaf’s brother Karl (Carl) and his sister Gerda. Carl lived permanently at the farm Storegården; and while Gerda in 1901-02 seems to have stayed mostly with her older sister Emma and family at Floby, she may have been in Fristad for midsummer.

G.008-2 The Girl with the Monocle

K. V. i. B. I2 No. 204

Postmark: Fristad, 6.6. 1902
To: Herr Gustaf Ekman, Storeg., Fristad

Gustaf gratuleras på namnsdagen
Den 19 6/6 02 af A. A---n
(uppochner: Lefve Gustaf!!!)

Congratulations on your name day
from A. A---n
(upside-down: “Vive Gustaf!!!” (=hurrah for…)

---

Kommentar:

Ännu ett namnsdagskort från en halv-anonym avsändare. Jag jämför handstilar och tänker att möjligen skulle det kunna vara från samma person som skrev vykortet G.005-1 och som då undertecknade med namnet “Alarik” i runskrift…? Men jag är inte säker.

Det här är i alla fall det kort jag valt att ha som ‘avatar’ i den här bloggen. Jag gillar den uppstudsiga blandningen av feminint och maskulint, som verkar vara lite “före sin tid” – kanske. Eller?? När jag letar på internet så finner jag att Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR grundades 1902 – alltså samma år som det här kortet sändes. Riksdagsbeslut om kvinnlig rösträtt i Sverige fattades 1919 och genomfördes 1921.

Skulle gärna velat veta något om fotografen som arrangerade bilden… Man eller kvinna, vad tror ni?? Kortet måste vara importerat från Europa, svenska finns inte med bland språken på baksidan.

 

In English:

Another name-day card from a half-anonymous sender. Comparing handwritings, I’m thinking that it might be from the same sender as the card G.005-1, who then signed his name in runes – Alarik…? But I’m not sure.  

Anyway, this is the card I chose as my avatar on this blog. I like the refractory mix of feminine and masculine which seems kind of advanced for 1902. Or perhaps not? After a bit of internet research I find that the national society for women's suffrage in Sweden was founded in 1902 (i.e. the same year that this postcard was sent). Women's right to vote was not approved in the Swedish Parliament until 1919 though, and the first national election in which they could actually vote was held in 1921.

I would love to know something about the photographer who took the photo… Male or female, what do you think? The card must be imported from the continent; Swedish is not among the languages printed on the back.

G.008-1 Tumning å timmer, Ångermanelfven

G.008-1 Scaling of Timber, Ångerman River

Virkesmätning, “tumning”

När timret körts ned till flottningsleden skulle det mätas in, så att man visste vad som hade avverkats under vintern. Det hade sin betydelse både för uppgörelserna med arbetskraften, och som inmätning av produkten, ägarens värdefulla tillgång, råvaran för träindustrins alla grenar, den blivande handelsvaran efter vidareförädlingen i fabriken.

Läs mer: http://www.laxvikensmuseum.com/skog_tumn.html

The log scaler is an occupation in the timber industry. The Log Scaler measures the cut trees to determine the scale (volume) and quality (grade) of the wood to be used for manufacturing.

To: Herr Gustaf Ekman, Storeg(ården), Fristad

Hjärtligaste gratulation på Gustafsdagen!!
den 6/6 –02 från syster Ester

Heartfelt congratulation on your name day!! ²
6/6 –02 from sister Ester

…

Kommentar

Det här kortet fick Gustaf från sin syster Ester till namnsdagen i juni 1902. På senhösten samma år for Gustaf iväg på sitt livs stora äventyrsresa, över Atlanten till USA. Hur långt i förväg planerade han resan? Visste han att det var till stor del timmer han skulle komma att arbeta med? Och visste hans syskon det också, eller var det bara en slump att Ester valde just det här kortet till sin bror?

In English

This card was sent to Gustaf from his sister Ester on his “name day” in June, 1902. Later the same year, Gustaf would be setting off on his life’s big adventure, emigrating to the United States. I wonder how far in advance he started planning, and how much he anticipated what kind of work he was likely to get over there. Did he know that he would be working at a lumber yard? Had he talked about that with his family, or was it just by chance that Ester picked this card? That I’ll probably never know.

²Celebration of name days in Sweden began in the 17th century, at first among royalty and aristocracy, but then also among the general population. Each day in the calendar is associated with one or more names. A thorough modification of the list of names was made in 1901; but before as well as after, Gustaf (Gustav) was one of the names for 6 June (and still is).

Sepia Saturday: Sisters

I found the blog Sepia Saturday, “Using old images as prompt for new reflections” and thought I might perhaps join in their weekly meme from time to time.

The prompt this week was a portrait of two little girls. My contribution will be the portrait below, of  my grandmother Sally’s elder half-sisters Ester (born 1876, left) and Gerda (born 1881, right).

The portrait is not dated but as Gerda emigrated to the United States in 1902, it must be from before that.

The photographer was Hilda Kuylenstjerna. A bit of research on the internet informs me that she was born 1855 in Ulricehamn. Kuylenstjerna was her maiden surname and in 1890 she was still single. The portrait studio in Borås was established in 1886.

 

Some New Old News:

A few weeks ago I got a nice surprise as I received an email from a distant relative I did not know about before, who had happened to find this blog, and recognized the people in it! He’s the grandson of the eldest of my grandmother’s half-sisters; and he was able to provide a few more facts for me:

Ester was matron at an agricultural school.

Gerda, between her stay in the United States, and before she became housekeeper for Folke and Estelle Bernadotte in Stockholm, worked as travel-companion for various rich British ladies travelling on the continent and within the British Commonwealth.

Emma, as I already knew, was married to the owner of a country store. What I did not know was that he also opened a branch store in another village, and his wife’s brother Oscar became the shopkeeper there.

- - -

In Swedish / På svenska:

Porträttet av min farmors halvsystrar Ester (född 1876) och Gerda (född 1881) är odaterat, men måste vara taget innan Gerda for till Amerika, dvs senaste 1902, eller tidigare. Anteckningen på baksidan är min pappas. Min egen slutsats efter jämförelse med andra porträtt (bl.a. det signerade av Ester nedan) är att det är Ester t.v., Gerda t.h.

Fotograf var Hilda Kuylenstjerna, Borås. Det finns åtskilliga porträtt av denna kvinnliga fotograf på nätet men de flesta odaterade. En sida från Västergötlands museum säger att ateljén etablerades 1886. Från andra källor framgår att hennes fullständiga namn var Hilda Georgina Christina Kuylenstjerna, född 1855 in Ulricehamn. Hon var dotter till handlanden i Ulricehamn Anders Carl Adolf Kuylenstierna, född i Stockholm 1824. År 1890 var hon ensamstående.

A later portrait of Ester, by another photographer.

Detta är ett senare porträtt av Ester, taget av fotograf Oscar Rylander i Jönköping – Kungl Hoffotograf.

…

Ny information

För några veckor sedan fick jag ett intressant mail från en släkting som jag tidigare inte haft några uppgifter om, men som råkat hitta den här bloggen på nätet – en sonson till den äldsta systern, Emma. Han kunde fylla i några av mina luckor beträffande Gerda och Ester, och även brodern Oscar.

Ester arbetade som husmor på en lantbruksskola.

Vad gäller Gerda, så har jag ju varit osäker på vad hon sysslande med mellan sin första period i USA (ca 1902-1913) och fram tills hon började arbeta för Folke och Estelle Bernadotte. Jag visste från vykorten att hon reste en hel del även under första världskriget och 1920-talet, men inte vem hon då arbetade för. Jag har fortfarande inga namn på arbetsgivare; men tydligen arbetade hon som “sällskapsdam åt rika engelska ladies som reste runt i Samväldet o USA. Hon skötte kläder o packande, biljetter mm.” Mycket intressant att få veta, det förklarar vykorten från kontinenten även under krigsåren. Jag vet nu också att Gerdas ställning i det Bernadotteska hushållet tydligen var som husföreståndarinna i deras hem på Dragongården i Stockholm.

Deras äldre syster Emma var gift med Brynolf som var lanthandlare i Floby – det visste jag sedan tidigare. Det jag nu också fått veta är att Oscar kom att bli föreståndare för en filial till denna lanthandel i Odensberg (ca 1904).

Säkerligen kommer jag att återkomma till dessa uppgifter framöver i samband med fortsatt publicering av vykort och foton.

 

Summer in Pleasantville, 1933

I ett inlägg från mars 2012 har jag tidigare visat det här fotot av Gerda, som är ett av de få äldre släktfotona med en tydlig angivelse om tid och plats antecknad på baksidan: Pleasantville, 1933.

Gerda var 51 år sommaren 1933 (född i oktober 1881).

Inklistrat i ett album har jag hittat ett foto till som verkar kunna vara från samma tid och plats. Lägg märke till muren i bakgrunden, och Gerdas klädsel.

Om fotot vid dammen också är från Pleasantville 1933, så bör pojkarna på bilden vara Folkes och Estelle Bernadottes äldsta söner Gustaf Eduard (30.1.1930 – 2.2.1936) och Folke (född 8.2.1931); och fotona kan vara tagna på familjen Manvilles gods Hi-Esmaro.

Som jag konstaterade i föregående inlägg, så representerade Folke Sverige på världsutställningen i Chicago 1933. Säkert passade familjen i samband med detta även på att hälsa på “mormor och morfar” i Pleasantville. Det verkar troligt att pojkarna kanske också fick stanna där (tillsammans med Gerda) medan Folke (och Estelle?) besökte utställningen i Chicago.

En bild på Hi-Esmaro på avstånd hittade jag i Google’s preview av Images of America: Mount Pleasant av George Waterbury, Claudine Waterbury och Bert Ruiz.
(här en uppförstoring av en del av bilden – jag noterar återigen stenmuren…)

“The Manville family was one of the wealthiest families to settle in Pleasantville. Charles B. Manville, cofounder of the Johns-Manville Corporation, purchased 150 acres of farmland from Hanna Pierce in 1908. In 1923, his son Hiram Edward Manville hired renowned architects and designers to erect the 56 rooms and three marble staircases in the Hi-Esmaro mansion. In this photograph, Hiram Edward Manville’s mansion has the curved walkway in front…”

 

In English

I have shown the photo of Gerda at the top before; it is a rare one in that is has a time and place noted on the back: Pleasantville, 1933. (Most of the old family photos are annoyingly anonymous!)

In an album I found another photo of Gerda with two little boys - and no explaining notes. However, the stone wall in the background and her dress and hair etc indicate to me that the two photos may have been taken at the same time and place. If so, the boys in the photo should be the two first-born sons of Folke and Estelle Bernadotte, Gustaf Eduard and Folke. (Gustaf Eduard only lived to be six years old. Here, he’d be 3½, and his brother a year younger.)

As mentioned in the previous post, Folke Bernadotte officially represented Sweden at the World’s Fair in Chicago 1933.  It seems plausible that the boys got to stay at their grandparents’ estate Hi-Esmaro in Pleasantville, N.Y., while their parents were off on business. I’m still not sure about Gerda’s exact position in the household or if the Bernadotte family had more servants also travelling with them. Anyway Gerda was probably an important presence for the boys when their parents had to go off on various kinds of business and representation, as must have happened frequently.

 

The 1933 Chicago World’s Fair

Panoramic view of the 1933 Century of Progress World's Fair (Wikimedia Commons)

In The 1933 Chicago World’s Fair – A Century of Progress by Cheryl R. Ganz (Google books preview), Otto L. Schmidt is mentioned (p 141 and 146) as first vice president of the German Group of the World’s Fair. During America’s neutrality phase before the First World War he had been a spokesman for German patriotic support in Chigaco . When the US joined the war, German Americans were forced to downplay their German heritage and language. During the late 1920s, they gradually recovered from these negative experiences and began to reassert themselves.

At the 1933 World’s Fair in Chicago, diplomatic problems arose as supporters of the National Socialism wanted the fly the German swaztika flag, while other members of the German American community objected.  The German Group of the World’s Fair took active stand against it. Among other things, the president and the first vice president (Schmidt) of that group refused to attend an event held in connection with a much-discussed landing in Chicago of the German airship Graf Zeppelin (October 26, 1933).

Photo of the Graf Zeppelin (Wikimedia Commons)

---

I’m not sure if my great-aunt Gerda got to visit the 1933 World’s Fair in Chicago. What I do know is that she was in the United States that year, see the post Gerda, Pleasantville, July 1933; and by then (evidently)in the employ of Estelle and Folke Bernadotte. 

Folke Bernadotte did attend the Chicago World Fair in 1933. He gave a speech there on behalf of King Gustav V of Sweden (his uncle) on the Swedish-American day.

In 1933, Folke and his American wife Estelle had two sons: Gustaf (born 1930, died in 1936) and Folke, born 1931. Whether or not Estelle accompanied her husband to the World Fair, also bringing two boys aged 2 and 3 might not have seemed like the best idea. My guess is the boys stayed at Estelle’s parents’ estate in Pleasantville, New York; with Gerda to keep an eye on them. I think I may have photographic evidence to support that idea … Coming up soon!

 

Sammanfattning på svenska

År 1933 var Chicago-läkaren Otto L. Schmidt (Gerdas arbetsgivare år 1910, se föregående inlägg) engagerad för den amerikansk-tyska gruppen i världs-utställningen i Chicago. Han tycks dock ha tagit avstånd från nationalsocialistiska symboler och propaganda i samband med detta. Bl.a. bojkottade han att delta i en tillställning som gavs i samband med att luftskeppet Graf Zeppelin landade i Chicago under utställningen, och där sådana symboler och propaganda var inblandade.

Jag är inte säker på om Gerda fick tillfälle att besöka världsutställningen i Chicago. Jag har dock fotobevis på att hon befann sig i USA år 1933, i Pleasantville, där familjen Manville (Estelle Bernadottes föräldrar) hade sitt gods.

Folke Bernadotte deltog på Chicago-utställningen och representerade Sverige med ett tal å den svenske kungens vägnar (Gustav V var hans farbror). Folke och Estelle hade vid denna tid två söner, 2 och 3 år gamla. (Den äldste, Gustaf dog ung, redan 1936.) Även om kanske Estelle följde med Folke till Chicago, så verkar det troligt att pojkarna lämnades kvar på morföräldrarnas gods tillsammans med Gerda. Jag tror jag har ett foto som stöder den tanken – återkommer till det i ett annat inlägg.

Otto L. Schmidt, Gerda’s employer in Chigaco 1910

Googling the name of Gerda’s employer back in 1910 in Chicago, physician Otto L. Schmidt, I find that he was prominent enough to be one of 25 citizens to have his names engraved on The Illinois State Archives building in 1938: 

OTTO LEOPOLD SCHMIDT (1863–1935)

Schmidt was born in Chicago and became a prominent physician. He was a promoter of historical studies and served as president of the Chicago Historical Society and the Illinois State Historical Society. He was also the chairman of the Illinois Centennial Commission.

The Illinois State Archives building was completed in 1938 with the last names of 25 people engraved around the top. The twenty-three men and two women represent individuals who were related to Illinois in some manner and who made contributions to the cultural, social, educational, political and economic development of both the state and nation. They were chosen by the State Board of Art Advisors who in 1936 acted in an advisory capacity to the State Department of Public Works and Buildings. All of the honorees were deceased before the building opened. The names of 31 men and one woman had already been inscribed on the Centennial (Howlett) Building before the Archives was constructed.

http://www.cyberdriveillinois.com/departments/archives/names.html

 

Another website tells me that a substantial collection (17 boxes) of Otto L. Schmidt papers is kept at the Chicago History Museum, Research Center.

Biographical/Historical note:

Otto Leopold Schmidt, prominent Chicago physician, historian, and leader in the Illinois German American community, was born in Chicago on March 21, 1863. He was the son of Dr. Ernst Schmidt (1830-1900) and Theresa (Weikhardt) Schmidt. Dr. Ernst Schmidt was likewise a respected physician and German American leader, a friend and supporter of Abraham Lincoln and the young Republican Party, who in his later years worked for the pardon of the Haymarket Affair anarchists. Otto Schmidt's three brothers were Frederick R. Schmidt, a druggist; Richard E. Schmidt, an architect; and Louis E. Schmidt, a urologist.

Otto L. Schmidt attended the Chicago public schools (graduated from Haven School in 1877) and entered the Chicago Medical College in 1880 (which later became part of Northwestern University), where he received his M.D. degree in 1883. He then spent two years as an intern at the Cook County Infirmary and then at the Alexian Brothers Hospital. From 1885 to 1887, Schmidt continued his medical studies in Wurzburg, Germany, and Vienna, Austria, after which he joined the staff of the Alexian Brothers Hospital. For many years he also was a consulting physician at Grant Hospital and Michael Reese Hospital and, from 1889 to 1892, served as a medical instructor at Northwestern University.

Dr. Schmidt devoted his practice to internal medicine and gained considerable stature in his field. He was the first physician to use X-rays in Chicago and was sued in the late 1890s by a patient who had suffered burns from the procedure. Dr. Schmidt lost the case.

Dr. Schmidt was deeply interested in preserving the history of Illinois and that of the German American community, and he participated in numerous historical and cultural organizations. From 1914 to 1935, he was president of the Illinois State Historical Society and, from 1923 to 1935, president of the Illinois State Historical Library, having been appointed a trustee by Governor Deneen in 1909. He served as a trustee of the Chicago Historical Society between 1899 and 1932, and was president of its board of trustees from 1923 to 1927. He also served as president of the Mississippi Valley Historical Association from 1926 to 1927 and, from 1916 to 1919, was chairman of the Illinois Centennial Commission, which directed the one-hundredth anniversary celebrations of Illinois statehood.

Dr. Schmidt was also awarded two honorary degrees in his later years, the Ph.D. from Northwestern University in 1922 and the J.D. from Loyola University in 1930. He was appointed to the Chicago Board of Education in 1927, but resigned the following year. He also was a member of the Union League Club, the Chicago Athletic Club, the Chicago Literary Club, the Order of the Loyal Legion of the United States, and numerous medical, literary, bibliographical, civic, and philanthropic organizations.

Schmidt's main recreational activity was yachting, to which he devoted his administrative skills by serving as commodore of the Lake Geneva Yacht Club and as president of the Inland Lakes Yachting Association.

In 1891 Dr. Schmidt married Emma Seipp, the daughter of Conrad Seipp, a Chicago brewer. To them were born three children, Ernest C. Schmidt, Alma Petersen (Mrs. William F. Petersen), and Clara Reese (Mrs. Hans H. Reese). They survived him upon his death, which occurred in Chicago on August 20, 1935, after a long struggle with heart disease and cancer.

 

Sammanfattning på svenska

Otto L. Schmidt, Gerdas arbetsgivare 1910

När jag googlar namnet på läkaren Gerda arbetade för i Chicago vid tiden för den amerikanska folkräkningen 1910, Otto L. Schmidt, finner jag att han var en så framstående medborgare, att hans namn är ett av de 25 ingraverade på staten Illinois arkivbyggnad från 1938. 17 lådor med hans efterlämnade papper finns också bevarade på Chicagos historiska museum.

Otto L. Schmidt (1863-1935) var inte bara en respekterad läkare utan även styrelsemedlem resp. ordförande i flera historiska sällskap. Som läkare var han den förste i Chicago att använda röntgen - och blev på 1890-talet stämd av en patient som fått skador av experimenten. Senare i sin karriär fick han hedersutnämningar från flera universitet.

Han gifte sig 1891 med Emma Seipp, dotter till en bryggeriägare. De fick tre barn, Ernest, Alma och Clara. (Namnen stämmer med folkräkningslistan 1910.) Han dog 1935 efter en lång kamp med hjärtsjukdom och cancer.

 

1910 US Population Census

För ett par veckor sedan beslöt jag att flytta över mina släktträdsdata från geni.com till  ancestry.se som jag tycker verkar överskådligare och lättare att arbeta med. Jag har ännu inte betalat medlemsavgift (själva släktträdsmallen är gratis) – väntar kanske med att bli betalande medlem med tillgång till diverse scannat forskningsmaterial tills jag känner att jag har mer tid. Men just nu några dagar så erbjöd de gratis tillgång till amerikanska folkräkningar; så jag passade på att söka efter farmors halvsyskon Gerda och Gustaf i den amerikanska folkräkningen från 1910. Både Gustaf och Gerda utvandrade ju till USA ca 1902, och var bosatta där 1910, fast de senare återvände till Sverige (Gustaf 1911 om jag minns rätt, och Gerda ett par år senare).

Det var lite knepigt att hitta dem, även om jag visste från vykortssamlingen var de troligen bodde. Men stavningen i folkräkningsregistren, och tolkningen av de handskrivna uppgifterna när dessa lagts över till data, kräver en viss flexibilitet i tanken…

Jag tror dock att jag hittat dem; det verkar stämma.

Gerda:

I Chicago Ward 3, Cook, Illinois, fanns 1910 en Gerda M. Elman, alt. Ekman eller Ehman. (Efter att ha tittat på handskriften är jag ganska säker på att det står Ekman). 28 år, vit, född i Sverige, invandrad 1902, och med plats som “servant” i hushållet hos en Otto L. Schmidt med familj.

Otto, 47, var läkare (“physician”) och “working on own account”. Otto och hans fru Emma var båda av tysk härkomst, men födda i Illinois. De hade en son och två döttrar som 1910 alla var i tonåren. Förutom Gerda ingick i hushållet ytterligare två kvinnliga “servants” (båda från Österrike) och en manlig (från Tyskland), samt en chaufför med hustru och två barn. Chaufförens hustru tycks inte ha räknats som anställd. Om jag tolkar registerutdraget rätt så var både chauffören (med efternamn Mullica) och hans hustru (och därmed också deras barn) mulatter (födda i USA). I rutan för Colour or Race står i deras fall en krumelur som jag tolkar som “mu”. Den skiljer sig från dem som betecknas som “w”= white.

Gustaf:

I Galeton Ward 2, Potter, Pennsylvania hittar jag efter ett antal alternativa sökningar Gust Ekmann.

Tillsammans med tio andra män uppges han som “boarder” (inneboende) hos familjen Thomas Near. Near var kommunal skatteindrivare (Tax Collector/ Borough), hade hustru och fyra barn – och hyrde tydligen ut logi till sågverksarbetare också.

Gustafs yrke anges som “yardman” på sågverket. Två av hans logikamrater arbetade på fabrik – jag läser det som “kindling factory”, dvs tillverkning av tändved, en biprodukt från sågverket – och så är det två med beteckning “fireman/ stationary”. Jag tror det betyder att de var eldare vid de stationära ångmaskinerna vid sågverket. Fem av de totalt elva inneboende hos Nears (inkl Gustaf) var svenska invandrare; de övriga födda i USA.

Det finns ett timmermuseum i Galeton (klicka på bilden för att komma till museets hemsida). Så här ungefär kan det ha sett ut där Gustaf arbetade:

 

In English

At a family tree website I joined recently (ancestry.se), this week they offered free access to old American population censuses. I took the opportunity to search in the census from 1910 for my grandmother’s two half-siblings Gerda and Gustaf, who emigrated to the States in 1902. (They were both still living there in 1910, but moved back to Sweden a few years later.)

I knew Gerda lived in Chicago and worked as a servant; and I found her in the household of physician Otto L Schmidt and family. Otto and his wife had three teenage children in 1910, and besides Gerda two more female servants (from Austria), one male servant (from Germany) and a chauffeur whose “Colour or Race” is given as “mu” (mulatto, I guess). The chauffeur’s wife (also mulatto) and their two children  were also counted as belonging to the Schmidt household although it seems the wife was not employed by them. 

Gustaf I knew lived in Galeton, Pennsylvania. My first searches gave no result, but after a bit of lateral thinking I managed to find him under the name of “Gust Ekmann”. He is registered as “yardman” at the sawmill and as boarder to the township’s tax collector, a Mr Near (and family); together with ten other sawmill workers.

There is a lumber museum at Galeton, and I guess the map of the premises gives an idea what it may have looked like back in the days when Gustaf worked there. (Click on the map to get to the museum website.)

Carl E. (modified post)

Carl Albin Emanuelsson (24.2.1870 – 5.9.1928)
Storegården (Foto ca 1927-28)

Äldste son till Samuel och Anna Sophia
Nr 3 i syskonskaran (efter systrarna Emma och Olivia)

Carl tog över Storegården ca 1903, medan Samuel ännu levde; och även Samuels uppdrag att köra post från Fristad till Nitta, fram till 1917. Efter Carls död 1928 såldes gården och de yngre syskonen gifte sig (1930) och startade egna familjer.

“Efter makans [första hustrun Anna Sophia’s] död i lunginflammation flyttade Samuel med fyra av barnen [Olivia som dog 1899; Carl, Gustaf och Gerda]  till Storegården i Längjums by i Fristad, som han övertog 1898. De här åren körde Samuel också posten från Fristad till Nitta, ett uppdrag som sonen Karl övertog och skötte till 1917. Då blev järnvägen Borås – Ulricehamn färdig och postkörningen från Fristad upphörde.

Postlinjen slutade vid lanthandeln i Nitta och enligt familjetraditionen var det här, som Samuel mötte änkan Selma Lundgren. De gifte sig 1898.”

“… 1930. Alla tre barnen [Hildur, Sally och Nils] gifte sig då och flyttade till andra ställen i socknen. Efter Karls frånfälle 1928 fanns ingen möjlighet att i längden klara driften av gården, som såldes och sammanlades med granngården Frugården. Selma bibehöll några år en undantagsstuga på Storegården och vistades i regel där någon tid under sommaren, men under vintertiden bodde hon hos någon av döttrarna med familjer.”

(Från “Storegården i Längjumsbyn och dess ägare” av Sten Emanuelsson – troligen ett tidigt utkast till vad som senare blev en artikel i Fristadsbygden 2007 med titeln “Samuel, en man i sin tid”. Namnen inom hakparentes med kurstiv stil är mina tillägg.) 

Ursprungligt inlägg 2012-03-06 reviderat 2012-08-09.
Foton utbytta efter att jag hittat ett ungdomsporträtt av brodern Gustaf, som fick mig att inse att jag troligen förväxlat de båda bröderna på foton från 1920-talet. Ytterligare stärkt av att den person jag trodde var Carl förekommer även på bilder som kan dateras till efter Carls död. Och om han till höger på den övre bilden var Gustaf… så måste Carl vara mannen till vänster. Det bör då också vara Carl på det nedre fotot tillsammans med Selma, Hildur och Sally.

In English

Carl was Samuel’s oldest son from his first marriage. He officially took over the family farm in 1903 (at age 33), a few years before Samuel died, and continued to run it until his death in 1928. His younger brother Gustaf, who had gone to America in 1902, also came back in 1911 to help.

A couple of years after Carl’s death in 1928, the farm was sold and all three younger siblings (Hildur, Sally and Nils) each got married in 1930 and moved away to start their own families. Their mother Selma moved in with my newly-wed grandparents Sally and Gustaf.

I’ve not found any notes to say if Gustaf got married as well, or what he did after 1930. But I know he lived until 1952, and was buried in his home village; in the same grave as Carl, and their stepmother Selma.

This post has been revised 2012-08-09 after coming to the conclusion that I had mixed up who was who in old photos, and the ones I had originally inserted here were probably Gustaf. My new theory is that Carl is the one on the left in the first photo here (and Gustaf the one to the right). (The thing is, the man on the right also appears in photos that can be dated to after Carl’s death…) In the lower photo it should also be Carl (I think!) together with his step-mother Selma, step-sister Hildur and half-sister Sally (my grandmother).

Storegården och Johannelund

The Farm House and the Grey Cottage

I juli 2012 när min bror var här, bestämde vi oss för att försöka leta upp ställena där farmor resp. farfar växte upp. Båda husen finns kvar och visade sig ligga närmare varandra än jag haft uppfattning om tidigare.

Farmor Sally (född 1900) växte upp på Storegården i Längjum, Fristad (ofta omnämnd i denna blogg).

▲  Storegården på 1920-talet
▼  Storegården 2012

Farfar Gustaf (född 1904) växte upp på torpet Johannelund, tillhörande Ledsgården, som ligger alldeles i närheten. Forsätter man förbi Ledsgården på en smal liten grusväg, så kommer man så småningom till Johannelund, som idag är en idyllisk liten röd sommarstuga.

Att vi hittat rätt ställe var det inget tvivel om eftersom namnet fanns på en skylt invid grindhålet, och t.o.m nummer som stämde med numreringen i farfars bok*.

På farfars tid var det kanske inte fullt lika idylliskt:

Under fotot i farfars fotoalbum står skrivet:
”Den grå stugan – barndomshemmet”

Utsikten bör dock ha varit ungefär densamma:

Vägen mot Ledsgården

* I min farfars bok Torpen i Fristads socken står:

Detta torp, som till en början kallades “Flogen”, emedan området vissa tider på året översvämmades från ett kärr i närheten, uppodlades till större delen av den kvinna, som var torpets första bebyggare. --- Det var tämligen sällsynt att en ensam kvinna slog sig ned som torpare, men Johanna Andreasdotter, född i Ljur 1825, som 1880, alltså vid 55 års ålder, skrev kontrakt med Ledsgårdens ägare och uppförde en stuga på “Flogen”, som hon senare döpte om till Johannelund, hade tydligen speciella förutsättningar.

Ytterligare en del fakta och historier om Johanna följer. Hon dog 1893, och så vitt jag vet var hon inte släkt med oss.

År 1896 flyttade min farfars morfar och mormor – Alfred och Rebecka – till Johannelund från ett annat torp i närheten. Om de flyttade dit med eller utan sina vid det laget nästan vuxna barn (Gerda, född 1878 och Hjalmar, född 1879) framgår inte av boken; inte heller att farfar, född 1904, växte upp hos morföräldrarna på det torpet.

---

In English

The Farm House and the Grey Cottage

In July 2012 when my brother was here, we went in search of the respective childhood homes of our paternal grandparents. We knew they both grew up on the outskirts of the same village where they built their own house when they got married.

Grandma Sally grew up on a fairly big farm, often referred to in this blog. The house is still recognisable even if some changes have been made.

Grandpa Gustaf grew up in a small cottage on the property of another farm in the same village and it turned out to be easier to find than I had expected.

Back in my grandfather’s days, the cottage was less picturesque than it is now. Now it is an idyllic red little summer cottage. Back then it was unpainted and grey and living there was probably a struggle. The view probably hasn’t changed much, though.

There was now doubt we had found the right place, because there was even a sign outside to confirm it.

The kind of cottage my grandfather grew up in was/is called a torp in Swedish. These were small farm units within the estate of a bigger farm. The inhabitants of a torp leased rather than owned their land. Sometimes they owned the cottage but still had to pay lease for the attached piece of farmland. They paid through working on the main farm as well. The system changed gradually during the late 19th and early 20th century.

In my grandfather’s childhood and youth, it was his maternal grandparents who owned the cottage. (The grandfather was an ex-soldier.) In Gustaf’s early years, his mother and probably her brother lived there too.

Gustaf grew up to be a journalist with special interest in the old cottages in this area. He died at the age of 65 but before that he had gathered facts and photos for a book, which was published posthumously. His own childhood home is included among the cottages in the book, but there is no mention of himself having grown up there, nor of his parents – only of his grandparents as the last owners who lived there all year round.

A notable detail from the book is that the cottage was originally built in 1880 by an unmarried woman, Johanna. She was 55 years old at the time, and it was unusual for a single woman to become a “crofter”.