Conscription (2) - Sepia Saturday 646

In last week's post,  I mentioned that I thought my grandmother's brother Nils probably did his military service in Borås. This week, I happened to find a postcard that Nils wrote to his mother in 1923, which proves me wrong about that. Instead, he was stationed at the Swedish Army Infantry regiment I-9 in Skövde - a smaller town some 110 km NE of Borås/Fristad. I thought I might as well include the proof here, and get my facts straight! ;-)

Sköfde, Soldathemmet I 9. 

Soldathem  (Soldiers' Home) is not where soldiers live, but a building usually situated close to their barracks, where they can hang out in their free time. These soldiers' homes are usually run by local societies. There may be a café, and various organised activities, like sports and study circles etc. The first society of this kind was formed in Stockholm in 1876. (Source: Swedish Wikipedia article).

Domestic postage in 1923 was 10 öre.
In 2022, it's 13 kr (SEK) = 1300 öre...

To: Mrs Selma Emanuelsson, Storegården, Fristad
From: Nils (Skövde, 26.3.1923)

Skövde den 26/3 1923

Kära Mor! Jag skriver nu som jag lovade att göra, jag är här igen nu. Tåget var 20 min försenat, men det gick ju bra ändå. Skriv snart så är mamma snäll. Kära hälsningar, Nils

Dear Mother, I'm writing now as I promised to. I'm here again now. The train was 20 minutes late, but otherwise everything went well. Please write soon. Love, Nils

 

Comparing photo of Nils (left) (also included in last week's post) with a group photo of soldiers from I-9, downloaded from Armémuseum.

Having sorted that out, let's get back to 1925, and the correspondence between my grandparents-to-be. In the previous post, we had a letter written 22 March by Nils and Sally to Gustaf, shortly after he had left their village to start his military service at an artillery regiment at Kviberg in Gothenburg. The next letter is written by Sally, less than a week later. There are a lot of names mentioned, so I've decided to put comments directly below each paragraph this time, rather than gathering them all at the end.

Storegården, Fristad, 27 March 1925

Dear Gustaf,

Many thanks for your letter, which I received yesterday. I'm sorry to hear that you are not well, but I hope you'll soon get better, and that it's nothing serious. Probably you've just caught a cold, which is easily done, and especially when forced to do hard work, like you are now. So you should take good care of yourself and look after your health. 

So, you didn't believe that we almost shed tears because of you leaving? To tell the truth, though, it wasn't far from. We thought it got so empty after you left, and Mum cried and felt sorry for you. Especially on Sundays we miss you a lot, as you then used to pop in to see us at least for a while. 

On Wednesday [the Feast of the Annunciation / 'Lady Day' - 25 March], we had a few people over in the afternoon. [Olle] Hellsten, Hildur from Länghem, and Gustav came home for a while as well. We made waffles and ate here – if you had been home, you'd have been welcome, too. 

Eating waffles for the Feast of the Annunciation is (still) a tradition in Sweden.

Olle Hellsten was a friend who later became Sally's brother-in-law, when he married her sister Hildur. Judging by more letters to come, in 1925 Hildur and Olle weren't really a couple yet - but Hildur was clearly hoping for them to be!

"Hildur from Länghem" has the same first name as Sally's sister, but is a different person - a neighbour from another farm in the village

"Gustav came home for a while as well" - this refers to Sally's older half-brother, who emigrated to America in 1902, but returned to Sweden in 1911. In 1925, it seems that he was temporarily staying at the vicarage in the same village, working for the vicar.

This photo may be from a few years later, but it includes some of the people mentioned in this post: Olle Hellsten; Hildur, Nils, Sally and their mother Selma; and Gustav (Sally's and Nils' half-brother - not my grandfather). 

Karl Nilsson, Edvin Eriksson and Nils went to visit Klas [Olofsson] in the afternoon, and it seems they had a good time. Nils was back home at 10 pm, so it didn't get quite as late as last time, if you remember – Boxing Day, when we went to Sparsör.

The name Edvin Eriksson doesn't mean anything to me. Karl Nilsson and Klas Olofsson were both friends who inspired my grandfather to pursue his longing to be a writer and journalist. (Both of them also mentioned in the previous post/letter.)

Tuesday evening we were down to Karlsboda to watch Ella Johansson and 'Kalle the Smith', they got married then. And yesterday evening, Hildur and I went to Länghem for coffee and had ”sort of” a good time. 

The couple that got married I know nothing about.  I'm getting the impression that Sally and her sister may have been just "sort of" friends with the other Hildur, though! 

Today we are baking and washing here, but not preparing for weaving  – that we did yesterday, and we're not done with that yet, but I guess we'll get there eventually. 

"Preparing for weaving"  - Sally uses some words here that are unfamiliar not only to me, but also to Google. But from more letters to follow it becomes clear that it has to do with preparing a loom for weaving. (Sally, Hildur and their mother were probably all three involved in that project. I don't know what they intended to weave, though.)

Tomorrow and on Sunday we're having a big [church/chapel] district meeting at Komlösa. There will be many speakers there, Reverend Hasselroth among them. If you'd been home, I suppose you'd have gone there to write a report [for the newspaper].

Well, now I've been writing about this and that, but I will have to stop now, as it's time to go and drink coffee. Sending you best wishes from all of us here. 

I can also add that we saw your grandfather yesterday, he was going to the shop and didn't stop by here, but at least we know he is up and about. Mum often goes out to check if she can see smoke coming from his chimney – we can see that from here. 

Please let us know how you are.
Nils is waiting for a letter from you. 

Best wishes from your friend Sally

[PS] Please excuse all the blotches from my pen - it looks awful, but I can't help it.

Linking to Sepia Saturday 646

 

You don't necessarily have to go way up in the mountains to have coffee! ;-)

SVENSKA

Förra veckan nämnde jag att jag trodde att Nils gjort sin militärtjänst (1923) i Borås. Under veckan som gått hittade jag ett vykort från Nils till Selma som visar att jag hade fel i fråga om det: Tydligen var han stationerad vid infanteri-regimentet I9 i Skövde. (Vykortet visar soldathemmet där; och jag hittade också ett gruppfoto online med soldater i samma uniform som Nils bar på ett foto som även var med i förra veckans inlägg.)

Efter att ha klarat upp den saken, så fortsätter vi nu med nästa brev från Sally till Gustaf (skrivet knappt en vecka efter brevet i förra veckans inlägg): 

Storegården, Fristad, d. 27/3 1925

Bäste vän Gustaf!

Tusen tack skall du ha för brevet, som jag fick igår. Det var tråkigt att du blivit sjuk, men hoppas att du kryar på dig igen, så att det ej blir något allvarsamt. Troligen har du väl förkylt dig, vilket är ganska lätt gjort och i synnerhet när man, som du nu, fått ett sådant knog o dyl. Därför gäller det för dig att nu vara aktsam om dig, och rätt om din hälsa.

Jaså, du trodde inte vi togo till ”lipen” för att du hade rest. Jo, det skall jag säga dig att det var inte långt borta. Vi tyckte det blev så tomt efter dig, och mamma grät och tyckte det var så synd om dig. I all synnerhet på söndagarna sakna vi dig mycket, emedan du då brukade åtminstone någon stund titta in till oss.

I onsdags (Marie Bebådelsed.) var det några stycken här på eftermiddagen. Hellsten, Hildur på Länghem och så var Gustav hemma en stund också. Vi bakade våfflor och åto här, hade du varit hemma hade du också fått smaka dem. 

Karl Nilsson, Edvin Eriksson och Nils var hos Klas [Olofsson] en god stund på eftermiddagen, och hade visst mycke trevligt. Nils var hemma igen kl. 10 på kvällen, så det blev ju ej så sent som förra gången, om du minns, det var annandag jul, när vi voro i Sparsör.

I tisdags kväll voro vi nere på Karlsboda och titta på Ella Johansson och ”Kalle Smen”, de gifte sig då. Igår kväll voro Hildur och jag på Länghem och drucko kaffe och hade trevligt ”i viss mån”.

Idag bakar och bryggar vi här, men inte tvinnar ”återgångar”, det gjorde vi igår, vi har ju ej färdigt det ännu, men det skall väl gå så småningom. I morgon och på söndag har vi stort s.k. ”kretsmöte” i Komlösa. Det skall bli många talare där, bl.a. Kyrkoherde Hasselroth. Hade du varit hemma nu hade du väl gått dit och refererat.

Ja, nu har jag talat om lite av varje och nu tror jag visst jag får sluta min skrivning, jag skall gå och dricka kaffe nu. Hjärtliga hälsningar till dig från oss alla här. Vill också nämna att vi såg Thulin i går, han gick till boden, men var ej inne här, så vi vet ändå att han är på benen. Mamma brukar ofta gå ut och se efter om det ryker ur skorstenen, det syns hit.

Du låter väl höra av dig, så vi få veta hur det är med dig. Nils väntar på brev från dig.
Hälsningar till dig fr. vännen Sally

Du får vara snäll och ursäkta mig för att jag plumpat, det ser fasligt illa ut, men jag rår inte för det.

Kommentarer:

"Hildur på Länghem" var en granne, och ska inte förväxlas med Sallys syster med samma namn.

(Olle) Hellsten var en vän, som senare gifte sig med Sallys syster Hildur. 1925 var de nog ännu inte ett par - men av andra brev framgår att Hildur hoppades på det. (Hildur och Olle gifte sig samma år som Sally och Gustaf, 1930). 

Gustav (Samuelsson) * var Sallys äldre halvbror som 1902 utvandrat till Amerika, men återvände till Sverige 1910/11. (Han bodde sedan också ett antal år uppe i Värmland och Dalsland.) 1925 tycks han en tid tillfälligt ha bott på prostgården i Fristad, medan han också arbetade för prosten. 

* Gustav, liksom tre av hans syskon - Oscar, Ester och Gerda - tog sig kring sekelskiftet efternamnet Ekman. Under åren i Amerika gick han under namnet Gustaf - ofta avkortat till 'Gust' - Ekman. Ekman tycks han också ha behållit under de första åren efter hemkomsten, och medan han bodde uppe i Värmland och Dalsland. När  han  sedan flyttade tillbaka (permanent) till Fristad verkar han först ha kallat sig Emanuelsson - i likhet med syskonen på gården (Carl, Sally och Nils, och styvmodern Selma). Men sedan ändrade han tydligen tillbaka till det efternamn under vilket han blivit inskriven i kyrkboken vid födseln - Samuelsson. (Fadern hette Samuel Emanuelsson.) Han verkar då också ha ändrat stavningen av sitt förnamn från Gustaf till Gustav.

Karl Nilsson och Klas Olofsson var båda inspirationskällor och 'mentorer' till min farfar (Gustaf T.) när det gällde hans beslut att satsa på skrivande och journalistik. (Jmf föregående inlägg.)

Uttrycket "tvinna återgångar" har jag inte lyckats finna någonstans. Av kommande brev från Sally framgår dock att det ingick i förberedelser för att sätta upp en väv, ett projekt som nog involverade alla tre kvinnorna på gården: Sally och Hildur och deras mor Selma. 

Conscription - Sepia Saturday 645

On horseback - Kviberg 1925

The Göta Artillery Regiment (Swedish: Göta artilleriregemente), designation A 2, was a Swedish Army artillery regiment that traced its origins back to the 17th century. From 1895, and until it was disbandoned in 1962, it was garrisoned at Kviberg in Gothenburg (Göteborg). And that's where my grandfather Gustaf did his compulsory military service in 1925, at age 21. 

Gustaf in  uniform, 1925

Kviberg 2006 - Photo from Wikimedia Commons

In the area today, you'll find housing, municipal offices, businesses and various association premises. Recently, a theme playground was added, inspired by the history of the place. A friend of mine visited it and posted some photos on Facebook. I asked her permission to show those here as well:

Kviberg, playground 2022 - Photo: G.C.

Kviberg, playground 2022 - Photo: G.C.

Kviberg, playground 2022 - Photos: G.C.

For my grandfather Gustaf in 1925, Kviberg seems to have been rather the opposite of an "amusement park", though. While I do not have any letters written by himself from his time there, I do have some written to him by Sally (my grandmother) and her brother Nils, which also reflect a bit of what Gustaf in turn wrote back to them.

In earlier posts I have shared my deduction that Nils and Gustaf were friends since childhood, having grown up in the same village. In 1925, Gustaf and Sally were also still just "friends". (She was four years older, and if deeper feelings had begun to develop, at least they were not yet pronounced). 

The first letter (following below) is from Nils, with a short PS from Sally added at the end; and obviously written not long after Gustaf had gone off to Kviberg. Nils, two years older than Gustaf, had his own military service behind him (1923, and I think in Borås).  (Correction will be added in the next post.)

Nils to the far right in the middle row.

Nils in a somewhat more elegant uniform

Military terminology is not my area of expertise (in any language!); but I hope my translation will convey the general idea, and the 'tone of voice'. (Further comments about the content, and people mentioned, will follow below the letter itself.)

Fristad, 22.3.1925

Dear Conscript 24331 Johansson  [---]

Thanks for your letter. So, you're already angry with the commanding officers. Way to go! Completely natural, and very expedient - especially if shown openly. Should make things sooo easy when you need to ask for leave of absence...

I gather from your letter that you appreciated the enlistment ceremonies. Getting a tunic that fit seems to have been particularly difficult. You know, when I read that, a poem by [our friend] Klas came to mind --- [quote referring to conscripts being given ill-fitting clothes]

Yesterday evening I went to the annual meeting of the Farmers' Association, to write a report [for the newspaper]. Then I went to visit Karl Nilsson  and he gave me a cigarillo, which I smoked. He accompanied me to the church, and asked me if I had heard from you. I said ”yes” - and then some more. After that I met Arvidsson. He asked the same question, and got the same answer.

No need to worry about T. [Gustaf's grandfather]. I was up there today, but he wasn't home. But I looked through the window, and saw that he'd made the bed, and everything seemed to be in order. When I see him, I'll pass on your greetings.

So you didn't get to be a signalist. I kind of suspected you wouldn't. Being a coachman should be better than serving the cannons, though – I think.

Not much to report from here. Life goes on as usual. Mum and Hildur  have gone to church. Kalle keeps nodding off, and Sally is snapping her fingers.  A typical peaceful Sunday. In a few minutes I'll be off to the annual meeting of  the cooperative association. Looking forward to the walk, as we're having beautiful spring weather. Tonight I'll be seeing Nilsson at the 7 o'clock train, to give him the report from the meeting. And on Wednesday we'll probably be going to visit Klas together. 

Sally wants to add a few lines, so I'll say bye for now.

Your friend, Nils

[PS written by Sally] 
Greetings to you from ”Mor Bengta”. Thanks for the greetings I was about to get in your letter to Nils. Actually, we thought it got so empty here after you left that we almost felt like shedding a few tears – well, by ”we”, I mean we three women... Welcome home for Easter!  "Bengtamora"

Comments:

"Dear Conscript 24331 Johansson" - The original letter starts with a long line of abbreviations that Nils calls a "puzzle", and asks Gustaf to work out the meaning himself. (If he can't, Nils will explain it in his next letter - which unfortunately, I don't have!) But the first few obviously refer to Gustaf's conscription number and surname. At the time, he was still using his father's surname, Johansson. (He changed to his mother's surname later.) 

Klas - Must refer to a local poet and historian, Klas Olofson, who was well known in the village where they lived. I don't think he ever reached national fame, but he was a great inspiration to Gustaf when it came to collecting stories and folklore from their own neighbourhood. Nils quotes only a few words from the poem by Klas that he's thinking of - something about the military jacket not made to fit a dromedary. Since I've never seen/heard the full poem, I confess I'm having trouble fitting the dromedary into a Swedish army context. But it obviously refers to the fact that conscripts have to make do with the clothes they're given, and can't be fussy.

The uniform jacket referred to??

Karl Nilsson - Another friend and mentor to my grandfather, working at the small newspaper in town, where Gustaf started out as a journalist. From this letter it seems that Nils also contributed freelance reports to the paper sometimes. Or maybe he was just helping out with that while Gustaf was away. (From what I know, after Nils got married and moved away from the farm, he worked as a bus driver and taxi driver. His oldest son became a journalist though.)

T. - Gustaf's grandfather, 70 years old in 1925, and a widower since 1922, was now living alone in the small 'croft' cottage on the grounds of a neighbouring farm. I have got the impression that he was also a periodic alcoholic. Whatever the main reason, Gustaf was obviously worried about him, and had asked his friends to keep an eye on him. 

Kalle (Carl) was Sally's and Nils' oldest half-brother (by their father); running the farm where they lived, and 55 years old in 1925. (As far as I know he never married. He died in 1928.) Hildur was Sally's and Nils' older half-sister by their mother. - 33 years old and still single in 1925. 

"Sally is snapping her fingers" - I don't know if this was a habit of hers; or if she was just impatient to take over the pen from Nils and add her PS to the letter!

"Mor Bengta" or "Bengtamora" =”Mother Bengta”. This seems to have been a private joke between Gustaf and Sally – a nickname he had given her, perhaps? The name Bengta doesn't ring a bell with me, so I don't know what or who it might refer to (a real person, or a fictional character). Sally does not seem to mind the nickname though, because she keeps signing herself so in a few more letters to come. (Perhaps she was acting "motherly" towards Gustaf sometimes?)

- - -

Linking to Sepia Saturday 645

(going with "groups" and "damaged photos")

SVENSKA

Brev från Nils (med PS av Sally); till Gustaf (på Kviberg) 

Fristad d. 22/3 1925

K. dr. vpl. 24331 J-n o. k. G. a. A2 K. G. ä. f. på 3. b. o. i. e. s-n. f. s.

Detta är en rebus. Kan du lösa den, så sänd mig lösningen i nästa brev! Varom icke, skall du sedan få reda på, vad den betyder.

Tack för brevet. Jaså, du har redan blivit lömsk på befälet. Rätt så, rätt så. Det är fullkomligt naturligt, och synnerligen ändamålsenligt att tillämpa i praktiken. Åtminstone visa det öppet. Det går så lätt att få permission se'n så –

Av ditt brev ser jag, att du tyckte stunden, då du fick ”lump”, var synnerligen högtidlig. Särskilt svårt var det visst att få en passande kollett. *

*livrock utan skört l. med korta sådana; sedan länge bl. mil.; numera bl. om dylikt plagg (med korta skört o. ståndkrage) tillhörande den dagliga dräkten vid artilleriet o. fortifikationen samt (för officerare o. underofficerare) vid vissa kavalleriregementen [SAOB]

Vet du,när jag läste det kom jag att tänka på Klas' ”Beväringens exercis”: ” --- Kronans helga jacka syddes --- ingalunda åt en dromedar” etc.

Igår kväll var jag och refererade Bondeförbundets årsmöte. Sedan var jag hos Karl Nilsson och fick en cigarr-cigarett. Jag rökade den. Nilsson följde mig till kyrkan och frågade om jag hört något från dig. ”Ja”, sa' ja'. Och sedan lite mer. Sedan träffade jag Arvidsson. Han frågade detsamma och fick samma svar.

Tulin skall du icke oroa dig för. Jag var däruppe i dag på fm, men träffade honom ej hemma. Såg genom fönstret, att sängen var uppbäddad och allt i ordning. När jag träffar honom skall han få hälsningar från dig. 

Du blev ej signalist. Jag nästan anade det. Men kusk är i alla fall bättre än vara med bland kanonservisen. Tror jag.

Härifrån är icke mycket att berätta. Allt går sin gilla gång, och mamma och Hildur hava gått till kyrkan. Kalle sover mellan han är vaken och Sally knäpper med fingrarna. Allt är söndagsfrid. Om några minuter skall jag gå till koop. fören. årsmöte.  Det skall bli härligt med en promenad, alldenstund vädret [är] vårgrannt. 

Ikväll skall jag träffa Nilsson vid 7-tåget. Han skall ha referatet från koop. mötet. På onsdag skall vi visst gå till Klas. Om det blir av.

Sally vill skriva några rader, därför ”Hej!” till nästa gång. 

Vännen Nils

PS (skrivet av Sally)

Hälsningar till dig från ”Mor Bengta”. Tack skall du ha för hälsningarna jag höll på att få i Nils' brev. Vet du, det blev så tomt efter dig här sedan du rest, tyckte vi, så det var nära vi togo till ”lipen” lite var – ja, jag menar vi tre fruntimmer. 

Välkommen hem till Påsk! D.S. ”Bengtamora”

Kommentarer:

Göta artilleriregemente (A 2) flyttade in på Kviberg 1895; och där gjorde min farfar Gustaf sin värnplikt år 1925 (21 år gammal). 

På platsen idag finns "kommunal förvaltning, bostäder, småföretag, föreningslokaler och annan verksamhet".  2022 invigdes också en tema-lekplats, vars utformning inspirerats av platsen historia. En vän till mig besökte denna nyligen, och har gett mig tillåtelse att använda hennes foton här.

För min farfar, 1925, tedde sig Kviberg dock knappast som någon ”nöjespark”, vilket framgår av brevet ovan, skrivet av hans vän Nils (bror till min farmor Sally, som också skrivit ett PS på slutet). (Sally och Gustaf var vid den här tidpunkten än så länge bara vänner.)

Nils var två år äldre än Gustaf och hade sin värnplikt avklarad (1923).

”Detta är en rebus” osv. Tyvärr har jag inte vare sig Gustafs svarsbrev eller Nils' nästa skrivelse, och det enda jag känner mig säker på är att ”vpl. 24331 J-n” måste stå för ”värnpliktige 24331 Johansson”, samt att A2 var artilleriregimentet på Kviberg. Gustaf använde vid den här tiden fortfarande sin fars efternamn, Johansson. Han bytte senare till moderns och morföräldrarnas efternamn, Thulin.

Klas – Klas Olofsson, en lokalt välkänd poet och historiker, författare till samlingsverket ”Folkliv och folkminne” (1928 + 1931). Jag tror inte han nådde nationell berömmelse men han var en stor inspirationskälla för min farfar Gustaf när det gällde att samla historier och sägner från trakten där de bodde. Klas' dikter har jag inte, och har aldrig läst.

Karl Nilsson – Också en vän och mentor till Gustaf. Han arbetade på tidningen Borås Nyheter, där Gustaf också började sin bana som journalist. 

Av detta brev framgår att även Nils ibland tydligen skrev notiser för tidningen (t.ex. från lokala årsmöten). Men kanske var detta bara tillfälligt, som ersättare för Gustaf? Vad jag vet, så arbetade Nils (efter sitt giftermål) som busschaufför och taxiförare. Hans äldste son blev dock journalist till yrket.

Tulin (Thulin) var Gustafs morfar. 1925 var han 70 år,  änkling sedan tre år, och bodde nu tydligen ensam i torpet (som löd under en granngård till Storegården). Jag har av andra anteckningar fått intrycket att han var periodisk alkoholist. Vad än huvudorsaken var, så oroade sig Gustaf tydligen för hur han klarade sig, och hade bett sina vänner på Storegården att hålla ett öga på honom.

Kalle (Carl) var Sallys och Nils äldre halvbror (från fadern Samuels första äktenskap). Han tog över skötseln av gården redan några år innan faderns död 1907. Så vitt jag vet gifte han sig aldrig. Han dog 1928. Hildur var Sallys och Nils äldre halvsyster från deras mors sida. 1925 var hon 33 år och fortfarande ogift hemmadotter. (Sally, Nils och Hildur gifte sig alla samma år - 1930.)

”Sally knäpper med fingrarna” - Jag vet inte om detta var en vana hon hade, eller om hon bara just då var otålig att få ta över pennan, och lägga till sitt PS till brevet!

"Mor Bengta" / "Bengtamora" – Detta verkar vara ett privat skämt mellan Gustaf och Sally – ett smeknamn han gett henne, kanske? Namnet Bengta säger mig ingenting, så jag vet inte vad eller vem det syftar på. Sally tycks dock inte ha något emot det, för hon fortsätter att använda det även i kommande brev till Gustaf under 1925. Kanske uppträdde hon ”moderligt” mot honom ibland? (Hon var fyra år äldre, och när de var yngre måste åldersskillanden ha känts större.)