In last week's post, I mentioned that I thought my grandmother's brother Nils probably did his military service in Borås. This week, I happened to find a postcard that Nils wrote to his mother in 1923, which proves me wrong about that. Instead, he was stationed at the Swedish Army Infantry regiment I-9 in Skövde - a smaller town some 110 km NE of Borås/Fristad. I thought I might as well include the proof here, and get my facts straight! ;-)
Sköfde, Soldathemmet I 9. |
Soldathem (Soldiers' Home) is not where soldiers live, but a building usually situated close to their barracks, where they can hang out in their free time. These soldiers' homes are usually run by local societies. There may be a café, and various organised activities, like sports and study circles etc. The first society of this kind was formed in Stockholm in 1876. (Source: Swedish Wikipedia article).
In 2022, it's 13 kr (SEK) = 1300 öre...
From: Nils (Skövde, 26.3.1923)
Comparing photo of Nils (left) (also included in last week's post) with a group photo of soldiers from I-9, downloaded from Armémuseum.
Eating waffles for the Feast of the Annunciation is (still) a tradition in Sweden.
Olle Hellsten was a friend who later became Sally's brother-in-law, when he married her sister Hildur. Judging by more letters to come, in 1925 Hildur and Olle weren't really a couple yet - but Hildur was clearly hoping for them to be!
"Hildur from Länghem" has the same first name as Sally's sister, but is a different person - a neighbour from another farm in the village
"Gustav came home for a while as well" - this refers to Sally's older half-brother, who emigrated to America in 1902, but returned to Sweden in 1911. In 1925, it seems that he was temporarily staying at the vicarage in the same village, working for the vicar.
The name Edvin Eriksson doesn't mean anything to me. Karl Nilsson and Klas Olofsson were both friends who inspired my grandfather to pursue his longing to be a writer and journalist. (Both of them also mentioned in the previous post/letter.)
The couple that got married I know nothing about. I'm getting the impression that Sally and her sister may have been just "sort of" friends with the other Hildur, though!
"Preparing for weaving" - Sally uses some words here that are unfamiliar not only to me, but also to Google. But from more letters to follow it becomes clear that it has to do with preparing a loom for weaving. (Sally, Hildur and their mother were probably all three involved in that project. I don't know what they intended to weave, though.)
Nils is waiting for a letter from you.
Storegården, Fristad, d. 27/3 1925
Bäste vän Gustaf!
Tusen tack skall du ha för brevet, som jag fick igår. Det var tråkigt att du blivit sjuk, men hoppas att du kryar på dig igen, så att det ej blir något allvarsamt. Troligen har du väl förkylt dig, vilket är ganska lätt gjort och i synnerhet när man, som du nu, fått ett sådant knog o dyl. Därför gäller det för dig att nu vara aktsam om dig, och rätt om din hälsa.
Jaså, du trodde inte vi togo till ”lipen” för att du hade rest. Jo, det skall jag säga dig att det var inte långt borta. Vi tyckte det blev så tomt efter dig, och mamma grät och tyckte det var så synd om dig. I all synnerhet på söndagarna sakna vi dig mycket, emedan du då brukade åtminstone någon stund titta in till oss.
I onsdags (Marie Bebådelsed.) var det några stycken här på eftermiddagen. Hellsten, Hildur på Länghem och så var Gustav hemma en stund också. Vi bakade våfflor och åto här, hade du varit hemma hade du också fått smaka dem.
Karl Nilsson, Edvin Eriksson och Nils var hos Klas [Olofsson] en god stund på eftermiddagen, och hade visst mycke trevligt. Nils var hemma igen kl. 10 på kvällen, så det blev ju ej så sent som förra gången, om du minns, det var annandag jul, när vi voro i Sparsör.
I tisdags kväll voro vi nere på Karlsboda och titta på Ella Johansson och ”Kalle Smen”, de gifte sig då. Igår kväll voro Hildur och jag på Länghem och drucko kaffe och hade trevligt ”i viss mån”.
Idag bakar och bryggar vi här, men inte tvinnar ”återgångar”, det gjorde vi igår, vi har ju ej färdigt det ännu, men det skall väl gå så småningom. I morgon och på söndag har vi stort s.k. ”kretsmöte” i Komlösa. Det skall bli många talare där, bl.a. Kyrkoherde Hasselroth. Hade du varit hemma nu hade du väl gått dit och refererat.
Ja, nu har jag talat om lite av varje och nu tror jag visst jag får sluta min skrivning, jag skall gå och dricka kaffe nu. Hjärtliga hälsningar till dig från oss alla här. Vill också nämna att vi såg Thulin i går, han gick till boden, men var ej inne här, så vi vet ändå att han är på benen. Mamma brukar ofta gå ut och se efter om det ryker ur skorstenen, det syns hit.
Du låter väl höra
av dig, så vi få veta hur det är med dig. Nils väntar på brev
från dig.
Hälsningar till dig
fr. vännen Sally
Du får vara snäll och ursäkta mig för att jag plumpat, det ser fasligt illa ut, men jag rår inte för det.
Kommentarer:
"Hildur på Länghem" var en granne, och ska inte förväxlas med Sallys syster med samma namn.
(Olle) Hellsten var en vän, som senare gifte sig med Sallys syster Hildur. 1925 var de nog ännu inte ett par - men av andra brev framgår att Hildur hoppades på det. (Hildur och Olle gifte sig samma år som Sally och Gustaf, 1930).
Gustav (Samuelsson) * var Sallys äldre halvbror som 1902 utvandrat till Amerika, men återvände till Sverige 1910/11. (Han bodde sedan också ett antal år uppe i Värmland och Dalsland.) 1925 tycks han en tid tillfälligt ha bott på prostgården i Fristad, medan han också arbetade för prosten.
* Gustav, liksom tre av hans syskon - Oscar, Ester och Gerda - tog sig kring sekelskiftet efternamnet Ekman. Under åren i Amerika gick han under namnet Gustaf - ofta avkortat till 'Gust' - Ekman. Ekman tycks han också ha behållit under de första åren efter hemkomsten, och medan han bodde uppe i Värmland och Dalsland. När han sedan flyttade tillbaka (permanent) till Fristad verkar han först ha kallat sig Emanuelsson - i likhet med syskonen på gården (Carl, Sally och Nils, och styvmodern Selma). Men sedan ändrade han tydligen tillbaka till det efternamn under vilket han blivit inskriven i kyrkboken vid födseln - Samuelsson. (Fadern hette Samuel Emanuelsson.) Han verkar då också ha ändrat stavningen av sitt förnamn från Gustaf till Gustav.
Karl Nilsson och Klas Olofsson var båda inspirationskällor och 'mentorer' till min farfar (Gustaf T.) när det gällde hans beslut att satsa på skrivande och journalistik. (Jmf föregående inlägg.)
Uttrycket "tvinna återgångar" har jag inte lyckats finna någonstans. Av kommande brev från Sally framgår dock att det ingick i förberedelser för att sätta upp en väv, ett projekt som nog involverade alla tre kvinnorna på gården: Sally och Hildur och deras mor Selma.
What an enjoyable letter from Sally to "her friend?" I can just imagine her writing the same way she spoke.
ReplyDeleteThanks Barbara. Yes, writing letters seems to have come natural to her. From some old postcards in her brother Gustav's collection too, I got the impression that already in her teens, Sally seemed to be the one taking on the role as "main correspondent" on the farm, when it came to keeping in touch with other members of the extended family :)
DeleteLike Barb said, Sally's writing (even in translation :–) really gives her a personal voice in your series. It's fun to imagine what people were doing back in old times. It happens that this week I have been struggling to get rid of thousands and thousands of inherited photos and ephemera. Yesterday I tried dealing with decades of letters sent to my grandmother, most from my mother. By complete chance I found one dated 58 years ago that tells my grandmother about the new French horn my mother bought for me for my birthday. It's the same instrument that now hangs on the wall of my studio. Not only does she give the price paid for the instrument but I discovered that she chose the more expensive "best" quality one. Needless to say I've saved her letter and all the rest too. At least until I can read them and "hear" my mother's voice again.
ReplyDeleteMike, I have lots more old letters and cards and photos saved as well, and am struggling to reduce the amount of them... I'm focusing mostly on those inherited from my paternal grandparents, as some of those (perhaps together with my own summaries) may be worth passing on to the local history society in the village where they lived.
DeleteSally's letter and Mikes comment about old letters reminded me of something my mother did for me years ago which I happily turned around later when she was older. Back when I was newly married and raising children, we did not have computers and email. My mother never did, actually. So I would write my Mom - who lived 400 miles away - long letters about what I was doing and how the children were growing up, etc. And bless her heart, she saved them all and later on, returned them to me. What a wonderful thing as I had forgotten things here and there and reading my letters to her brought back those memories. I still go back and read them again as I've never tossed them out. In turn, as Mom got older, I began to save her letters - not to return to her, but to have and reread after she was gone. :)
ReplyDeleteLa N, I too have some letters from myself to my Mom that she saved. :)
Delete