'Speaking of Car Accidents' - Sepia Saturday 651

Storegården, [Saturday] 1 August 1925

My dear friend Gustaf,

Thanks for your letter. When I got it, I was in church – that is, Hildur had been to the post office on her way to the church, and gave me the letter there. Of course I didn't read it while I was still in church, but later, on my way home. That Sunday – it will be 2 weeks ago tomorrow – was an especially ceremonious day in the church, as our new vicar was inaugurated then. Bishop Danell, and I think 15 other clergymen were here. It's the biggest ceremony I've ever seen in the church at Fristad. The church was packed with people, and some weren't able to stay inside, partly because it was crowded and partly because of the heat. You see, it was so terribly hot that day, that it got almost unbearable at the end.

I have greetings to you from 'Milady' at St Skedeshemman. I got a letter from her this week, in which she pretended that she wanted us to come and visit there tomorrow, but she asked us to write and tell her if we were coming or not, and yesterday I wrote to her that we won't be coming. She also mentioned that she had been out on a drive, which ended up in a mound of stones so that they nearly drove themselves to death.The driver was also drunk.

Speaking of car accidents, I suppose you've probably read in the paper about the terrible accident that occurred here one night this week, and which cost 2 people their lives. That's really awful! And a similar accident very nearly occurred the next night, just in front of the chapel. The telephone wire that crosses the road there was hanging so low that a van full of furniture, driving from Halmstad to Vara, got caught in it. There were 3 people in the van, but fortunately no one was injured. Well, you've probably already seen and read all about it in the newspaper, I suppose.

Rickard Carlsson at Solhem has also bought a car now – but perhaps you already know that, too. I suppose he'll at least be driving sober, but accidents can of course happen anyway. Drivers staying awake should make a difference, though. That accident by the chapel was only caused by the wires hanging low, though – they were driving very carefully. Had they been speeding, they too might have been killed.

Now I think I shall have to stop writing for today. Best wishes from all of us here.

I can also add greetings from your grandfather – he is well.

And now, to finish off, also best wishes from your friend 'Bengtamor'

Comments

The postcard of the church at Fristad is an unwritten card from my grandmother Sally's collection. 

'Milady' [Swedish: 'Fröken'] at St Skedeshemman: This would be Thea, who has been mentioned or referred to in other letters from 1925 as well. In the previous one, Sally mentioned that for Midsummer 1925, they had two visitors staying with them at the farm - Thea and Thyra. In that letter, Sally referred to both girls as 'our ladies'; which I take to imply that in her opinion, they were both 'putting on airs', as in considering themselves above the daily chores on a farm etc.

This week, I found yet another photo of Thea in one of Gustaf's albums. She's wearing the same kind of hat as in the two photos included in last week's post (SS 650). N.B., not the same hat, though... Here, she's obviously dressed for cold winter weather - wearing a fur collar, and the hat is probably fur, too. 

From Sally's choice of words when writing about them, I suspect that neither Thea nor Thyra was as used to hard work as Sally and her sister Hildur were. I don't think the family at  Storegården were poor; but on the other hand, they weren't wealthy either. It's obvious both from letters and from photos, that all the members of the family were involved in everyday chores at the farm. While they might have had some extra help with heavy outdoors work, I have found nothing to imply that they ever had a maid employed in the household. 

"Speaking of car accidents..."  From this letter, I think I can also safely conclude that I've been right in assuming that they did not have a car at the farm. In one of the albums, there is a photo of a "visiting Ford", though. Evidently an occasion rare enough to get a camera out:

"Ford modell äldre på besök i Storegården"

Sally is sitting in the front seat (closest to the camera), and Hildur in the middle in the back seat. I don't recognise any of the others.

I recalled also having seen a photo of "Nils at the wheel" of a similar car. I found it in another album. Comparing the two now, I'd say it's not only the same car, but even the same occasion - as the car is parked in the same spot in both. So Nils is probably only pretending to be driving here.

"Nils vid ratten"

Maybe it inspired him, though! - because later on, Nils would be working as a bus driver and taxi driver. That probably wasn't until after he moved away from the farm and got married, though (which he did the same year as his sisters, in 1930). 

My grandparents Gustaf and Sally did not get a car of their own until the mid 1940s (after the war). By then, Sally did appreciate the freedom of being able to go on outings by car to visit friends etc. (With her husband at the wheel. She did not drive herself.) In 1947 she started making notes of various such excursions in a notebook - a habit she kept up for around 25 years. (I've only had a quick "peek" in those notebooks yet, but I'm thinking that they may perhaps come in helpful with identifying some later photos.)

'Bengtamor' - Sally is again signing herself with this nickname, also used in earlier letters written to Gustaf in 1925. The meaning is 'Mother Bengta' (mor means mother). Why the name 'Bengta', I have no idea; but I've suggested before that the nickname might be related to a tendency of hers to act 'motherly' towards him. (Gustaf was a few years younger than Sally, and childhood friend of her younger brother.) 

Thinking about it again, and related to Sally referring to Thea as 'Fröken', I could perhaps add that it was common in those days to call a farmer's wife (or widow) Mor [+ her first name], or Mor i (at) [the name of the farm]. Notes in the photo albums imply that Sally's own mother was often referred to as "Mor Selma" or "Mor i Storegården". Mor as a 'title' implied respect, but was at the same time also a marker of social class. From what I've picked up from literature, Mor would not be used (except by family) to or about a 'lady'. Upper or middle class women would instead be addressed as Fru or Fröken (Mrs vs. Miss); or a title derived from their husband's status or profession.  

- - -

Linking to Sepia Saturday 651

As for matching the Sepia prompt this week, I'll have to just lean on the caption 'Granny'... And oh, maybe the hat...! (Thinking of Thea, and her hats.) It strikes me that I rarely (if ever) saw my grandmother Sally in a hat. If she was wearing anything on her head, it would be a scarf, tied either at the back, or on top of her head (never under the chin).  

This is the the last of the letters that I have in this series - written by Sally to Gustaf in 1925, while he was away at military service. I have some more letters of later date, though, and I hope to continue with those next year, after the holidays. (In the meantime, I might have a look at some old Christmas and New Year cards.)

SVENSKA

Storegården den 1-8-25

Bäste vän Gustaf!

Tack skall du ha för brevet.

När jag fick ditt senaste brev var jag i kyrkan, dvs att Hildur varit på posten när hon gick till kyrkan o så lämnade hon mig brevet i kyrkan. Jag läste ju ej brevet medan jag var kvar där, men sedan på vägen hem. Den söndagen, det blir 2 veckor sedan i morgon, var det högtidligt i kyrkan må du tro. Vår kyrkoherde installerades i sitt ämbete då. Biskop Danell jämte, jag tror det var 15 andra präster voro här. Det var den största högtidlighet jag någonsin sett i Fristads kyrka förut. Kyrkan var alldeles full med folk, och många kunde ej stanna inne, dels för utrymme o dels för värmens skull. Det var nämnligen kolossal värme, det blev nästan outhärdligt till slut.

Kan hälsa dig från Fröken i St Skedeshemman. Hade en dag i veckan brev från henne, däri hon låtsade att hon ville vi skulle komma dit i morgon, men hon bad att vi skulle skriva o tala om om vi skulle komma eller ej, och i går skrev jag till henne att vi ej komma. Hon talade om att hon varit ute o bilat o kört upp i ett stenröse, så de höll på att köra ihjäl sig. Chauffören var ju full också.

På tal om bilolyckor så har du väl sett i tidningen den hemska bilolyckan som inträffade här en natt i denna veckan och krävde 2 människoliv. Det var ju någonting förskräckligt. Och ett tillbud till ännu en liknande olycka hände natten efter mitt för missonshuset. Telefonledningen som går tvärs över vägen där satt ju så lågt, att ett flyttlass, som kördes på lastbil från Halmstad till Vara, hängde upp sig där. Där voro 3 personer i bilen, men ingen blev skadad, som väl var. Ja, du har väl sett o läst det i tidningen alltsammans förmodar jag.

Rickard Carlsson på Solhem har också köpt bil nu, ja det kanske du också redan vet. Han är väl åtminstone nykter, men olyckan kan ju vara framme i alla fall förstås. Dock blir det ju skillnad när chaufförerna är vakna. Det här missödet vid missionshuset berodde uteslutande på att trådarna satt för lågt, de körde mycket försiktigt. Hade de kört fort hade de nog också kört ihjäl sig.

Nu får jag visst sluta för idag. Hälsningar från samtl här.

Kan hälsa dig från [din morfar]. Han är kry.

Sist är du nu hjärtligt hälsad av vännen Bengtamor

KOMMENTARER

"Fröken i St Skedeshemman" syftar på Thea, som omnämnts i ett par tidigare brev, bl.a. det närmast föregående, där Sally skrev om två "damer" (Thea och Thyra) som de haft på besök på Storegården till midsommar. Att Sally upprepat benämner dem antingen "damer" eller "fröken" ger mig intrycket att de enligt hennes uppfattning var lite högfärdiga, och antagligen inte så vana vid praktiskt arbete som Sally och Hildur var. Familjen på Storegården var väl inte direkt fattig, men inte heller rik. Ingenting tyder i alla fall på att de hade någon piga anställd att hjälpa till i hushållet på gården, eller med mjölkning etc; och Selma, Hildur och Sally tog uppenbarligen också del i jordbruksarbete som att sätta/skörda potatis, skörda hö etc. 

Sedan förra veckan har jag också hittat ännu ett fotografi på Thea, där hon återigen är klädd i samma typ av hatt som på de andra fotona - dock inte samma hatt. På detta foto är hon vinterklädd, och bär även pälskrage.

"På tal om bilolyckor..."  Det här brevet stöder också min uppfattning sedan tidigare, att familjen på Storegården inte hade bil. Det finns dock ett par foton i albumen av en besökande bil, som vid närmare granskning båda ser ut att vara från samma tillfälle (bilen parkerad på exakt samma ställe). Gruppfotot har undertexten Ford m/ä [modell äldre] på besök i Storegården. På det andra fotot (i ett annat album) sitter Nils ensam i bilen, med kommentaren Nils vid ratten. Men vid detta tillfälle poserade han nog bara. Senare i livet skulle dock Nils komma att arbeta som yrkeschaufför, och körde både buss och taxi.

Mina farföräldrar Gustaf och Sally skaffade inte bil förrän efter kriget, ca 1947. Vid det laget hade Sally uppenbarligen blivit mer positivt inställd till fordonet. Hon började 1947 att föra anteckningar om deras bilutflykter. Den första anteckningsboken följdes av fler, och hon fortsatte med detta i ca 25 år - även in på 70-talet, efter Gustafs död. Än så länge har jag bara bläddrat lite i dessa anteckningsböcker, men tänker att de kanske kan bli till hjälp att datera en del senare foton. 

"Bengtamor" - I förra brevet verkade Sally ha övergivit smeknamen (och tecknade sig bara "din vän Sally"), men här har hon återgått till att skriva under med "Bengtamor". Jag har tidigare föreslagit att kanske Gustaf gett henne detta smeknamn på grund av att hon hade en tendens att bete sig "moderligt". Utifrån sammanhanget i det här brevet slår det mig också att medan det fortfarande vid den här tiden nog var vanligt att tilltala en bondhustru (eller -änka) med "Mor", så låg det också en klasskillnad i den titeln. Sallys egen mor Selma omnämns ibland som "Mor Selma" eller "Mor i Storegården", och då var "Mor" en titel som indikerade respekt. Men en "finare dam" skulle ju inte ha tilltalats "Mor" utan  antingen någon variant på makens titel (grevinna, doktorinna etc) - eller fru resp. fröken.

Apropå veckans inspirationsblid från Sepia Saturday 651 så kan jag inte minnas att jag någonsin såg min farmor Sally iförd hatt. Hade hon något på huvudet så var det en scarf, knuten antingen i nacken, eller ovanpå huvudet - aldrig under hakan. 

Detta är det sista brevet jag har i den här "serien" av brev, skrivna av Sally till Gustaf år 1925, medan han gjorde militärtjänstgöring på Kviberg i Göteborg. Jag har dock ytterligare några brev av senare datum, och hoppas återkomma till dessa nästa år, efter helgerna. (Under mellantiden kan hända att jag tar en titt på några gamla jul- och nyårskort igen...)

Harvest Time / Family Portraits - Sepia Saturday 650

Storegården, [Tuesday] 7 July 1925

My dear friend Gustaf,

This evening I'm seeking comfort in answering your letter.

We are now so busy with work in the daytime, that there is never any time left then for writing. Today I've been working really hard, treading hay in the barn, so feeling rather tired tonight. If you'd been home, I'd have been thankful for your help!

In spite of everything, time does fly rather quickly, doesn't it. Tonight it's already been two weeks since you were home [for Midsummer] and we were in the woods picking branches. Sadly it won't be long before the glorious summer comes to it's end again.

Now I'll tell you how long we had our 'ladies' staying here, after Midsummer. Thea left on Saturday morning, and Thyra on Friday Night, as she got orders from her father Leander to be in Borås on Saturday morning, to help him dispose of his fine butter. Must have been quite an ordeal for such a fine lady to stand in the town square selling butter, don't you think? 

Have you heard from her, since you last met?

Please excuse my messy writing tonight. But for one thing, I'm writing rather fast, keeping good speed here on the paper. And for another, darkness is falling, so I can hardly see to write any more. And I'm sitting on the [glass-enclosed] veranda, where, as you know, we have no electric light to turn on.

We have now got the photos that we took. You'll also get to see one, either with this letter or with a letter from Nils. You came out very well, Gustaf – as you always do, by the way.

Now I really can't see to write any more tonight, so I'll finish now, with greetings from all of us here, and hoping you'll write back when you can.

Your friend, Sally

Please excuse my mistakes and "scribbling", but I can't help it. It looks awful, but I'll try to make amends another time.

COMMENTS

Midsummer: In 1925, Midsummer Day was a holiday always celebrated on 24th June, which in 1925 was a Wednesday. So Midsummer Eve was on Tuesday the 23rd - exactly two weeks before Sally wrote this letter. On Midsummer Eve, it's traditional in Sweden to decorate a maypole, or Midsummer pole, with fresh leaves and flowers; and to get together with family and friends (and sometimes the whole village) for celebrations with food, music, and dancing around the pole. (In the 1950s the Midsummer celebrations were moved so that Midsummer Eve is now always celebrated on a Friday, and Midsummer Day on the Saturday.)

23 June also happened to be Gustaf's birthday. He was born in 1904, so 23 June 1925 was his 21st birthday. Back then, turning 21 also meant "coming of age", as in being allowed to vote etc. So should have been rather a big day for him!

I don't know what photo(s) Sally is referring to in her letter. But the one below, found in Gustaf's album with the note "Storegården 1925", includes both Gustaf and Sally (back row to the left).

The couple sitting in front on the left are Sally's (half-)sister Hildur, and her future husband Olle; and the man to the right is Sally's older half-brother Gustav. I've always wondered who the other two girls in this photo are. Until now, I have kind of assumed that the one arm-in-arm with Gustav must have been a 'girlfriend' of his (even if he never got married), and the younger one perhaps her sister, or even daughter.

Now,  learning from Sally's letter above that they had a Thea and a Thyra staying with them for Midsummer 1925, I'm wondering if it could be them on that photo. Not sure, though.

Both names were probably common in their generation, and my grandparents may have known more than one person with both those names. Going through what I know so far, only one of each comes to mind, though. 

From another old letter kept in my grandmother's treasure chest, I know that Sally and Hildur had a cousin on their mother's side named Thyra Hansson; daughter of their mother Selma's sister Ida. The father's name I don't know. ('Leander', mentioned in the letter, could be either a first name or a surname, though.) All I know is that in 1918 cousin Thyra was 12 years old, so in 1925 she would have been 19. Doesn't quite seem to fit either of the girls in the photo.

My great-grandmother Selma and her sister Ida
(Year unknown)

In earlier letters from Sally to Gustaf in 1925, a Thea (no surname) has also been mentioned, who lived somewhere on the other side of Borås, and with whom both Sally and Gustaf were acquainted. 
(Cf. my posts for SS 647 and 648). 

In one of Gustaf's albums, I've since also found this portrait photo of a Thea, together with another girl. (Perhaps a sister?) The note under that photo in the album only says "Thea to the left", though.

"Thea t.v." 

Going through Sally's album again, I also found a photo taken at St Skedeshemman, which is where Thea lived according to one of the letters. 

"Vid St Skedeshemman"

It must be Thea next to Sally at the back. (I note that she is also wearing the same kind of hat here as in the portrait photo in Gustaf's album - only in a different colour).The elderly couple on the left must be her parents; and to the right, we have Hildur and Olle again. I can't really see Thea matching either of the girls in the group photo from Storegården in 1925, though - can you??

As harvesting hay is also mentioned in Sally's letter, I thought I'd include this photo as well (year unknown): 

From left to right (standing on the ground): Nils, Mother Selma (I think), Hildur and Sally. The man  up on the cart could be Sally's and Nils' older half-brother Carl (owner of the farm). (Hard to say for sure, though.) The men to the right are probably hired help or neighbours. (I'm not sure whether they had anyone employed all year round, or just hired help on special occasions, or perhaps cooperated with other farmers nearby at harvest time.)

Linking to Sepia Saturday 650

SVENSKA

Storegården den 7-7-25 [tisdag]

Bäste vän Gustaf!

Nu i kväll tänkte jag taga tröst av o besvara ditt brev.

Man är nu nästan jämt o ständigt så upptagen med arbete om dagarna, att det ej blir någon tid över på dagarna för brevskrivning. I dag må du tro jag ”stått i” värre, jag har varit i ladan o trampat i höet, så i kväll känner jag mig ganska trött. Nu skulle du varit hemma, så ahde jag varit tacksam för hjälp av dig. Tänk vad tiden ändå går fort, trots allt. Nu är det ju redan i kväll jämt 2 veckor sedan du var hemma o vi voro i skogen o bröt löv. Ja, snart flyr den härliga sommaren sin kos. Sorgligt nog.

Nu skall jag också tala om, huru länge vi hade våra damer här, efter midsommaren. Thea reste på lördag morgon o Thyra på fredag kväll, då hon fick befallning av pappa Leander att infinna sig i Borås på lördag morgon, för att vara honom behjälplig med avyttringen av hans möjligen fina smör. Ej så lite påkostande för en så fin dam, att stå på torget o sälja smör. Eller vad tror du?

Har du hört något från henne, sedan Ni sist träffades?

Ja snälla Du, nu får du verkligen vara snäll och förlåta mig för att jag skriver så rysligt illa i kväll, men, ser du, saken är den. För det första så skriver jag ganska fort, det går undan väldigt här på papperet. För det andra så börjar det att skymma, så jag ser snart ej att skriva längre. Och du kommer ju ihåg Bomans ord att ”det är skumt, när det är mörkt”. Och så sitter jag i verandan o skriver, o där ha vi ju, som du vet, ingen elektrisk lampa att tända.

Ja nu ha vi fått se korten, som vi tagit. Och nu skall du också få se på ett, antingen skall du få det nu, eller i Nils' brev. Du är ju väldigt bra Gustaf, o du blir förresten bra på alla kort.

Nu ser jag verkligen ej att skriva mer i kväll, utan slutar nu med hjärtliga hälsn till dig från samtl här. Du låter väl höra av dig vid tillfälle.

Din vän Sally

Förlåt att jag skrivit fel och ”klottrat” så uselt, men jag rår inte för det. Det ser fasligt illa ut, men jag skall försöka bättra mig en annan gång.

Kommentarer

Midsommar 1925 firades 23-24 juni. Det var först på 1950-talet som midsommardagen försköts till närmaste lördag. 1925 inföll den på en onsdag, och midsommarafton således på tisdagen.

Den 23 juni var också Gustafs födelsedag, och år 1925 fyllde han 21 år - vilket vid den tiden var myndighetsålder. Alltså en viktig dag för honom.

Jag vet inte vilka foton Sally syftade på i sitt brev, men i Gustafs album finns ett foto från Storegården 1925, där både han och Sally är med, tillsammans med Sallys syster Hildur, hennes blivande make Olle, och Sallys äldre halvbror Gustav - samt två okända kvinnor. 

Jag har tidigare tänkt att kvinnan arm i arm med Gustav kanske var en 'flickvän' till honom, och den yngre kanske syster eller rent av dotter till henne. Men omnämnandet i brevet av de gästande 'damerna' Thea och Thyra fick mig att fundera över om det kanske kan vara de som är med på fotot. 

De enda Thea och Thyra som jag känner till verkar dock inte riktigt stämma.

Från ett annat brev som blivit bevarat vet jag att Sally hade en kusin vid namn Thyra Hansson, som var dotter till Selmas syster Ida. Allt jag vet om henne är att hon var 12 år 1918, så måste ha varit 19 år 1925. (Hennes fars namn känner jag inte till. Leander kan dock vara både förnamn och efternamn.) Jag tycker dock att den yngre flickan på fotot ser ut att vara yngre än 19 år.

En Thea har nämnts i två föregående brev skrivna av Sally till Gustaf. Jag har sedan dess hittat två foton som kan vara av henne. I Gustafs album ett porträtt av två unga damer i hatt, med den enda anteckningen "Thea t.v.". I Sallys album ett gruppfoto från ett besök i "St Skedeshemman" - ett orts- eller gårdnamn som också nämndes i ett av Sallys brev. Den unga kvinnan bredvid Sally på bilden bär också en hatt av samma modell som på porträttfotot i Gustafs album (om än i annan färg). Det äldre paret är väl då hennes föräldrar. Hildur och Olle är också med på det fotot. Jag har dock svårt att känna igen denna Thea i någon av flickorna på fotot från Storegården 1925.

Eftersom Sally nämner hötrampning i sitt brev, så tar jag också med ett foto från en höskörd i Storegården. Nils, Selma, Hildur och Sally nedanför skrindan. Kanske den äldre brodern Carl (gårdens ägare) uppe på skrindan. (Svårt att avgöra dock, och beror lite på vilket år bilden togs.) De två männen till höger är troligen inhyrd/inlånad hjälp. 

"Word Gets Around" - Sepia Saturday 649

Continuing the series of letters from Sally to Gustaf from 1926, when he was away doing his military service at Kviberg in Göteborg (Gothenburg). (My grandparents - but back then, still just "friends"...) The series started with Sepia Saturday 645.

Storegården, [Thursday] 14 May 1926

My dear friend ”Nothin”,

My heartfelt thanks for your letter, with the enclosed photo. I was really glad to receive it, and if you have any more photo taken while you're still down there, I hope you'll remember me. It's always nice to get photos of friends and acquaintances.

I'm writing this in the evening. It's half past eight already, and anyway, the 9 o'clock train doesn't stop here now, so that will tell you that I'll not be down [at the station] to post anything tonight, but am staying home. It's quite hard to stay indoors now, though, because it's so lovely outside, that one really enjoys being outdoors. But on the other hand, one spends so much time outdoors during the day now that one is also feeling quite tired in the evening. I'm also still not feeling quite well. I've ”improved” my cold a bit with a sore throat and a runny nose. I got carried away thinking it was proper summer already, so that I walked around dressed in rather thin clothes for a couple of days. I guess I shouldn't have, it was probably a bit too early for that, and easy to catch a cold.

So, you have heard what we were up to in Gullered... Word gets around, as usual! But to start with, you can tell Melchersson that he's been exaggerating a bit. It's true that Nils was accompanying a girl by name of Agnes – she was serving at the famous ”party” in Hjälmsered. Nils was just being polite though, offering to walk her home at night, so that she wouldn't have to walk alone. But that they met Melchersson and that he overturned, is not true according to Nils. Nils didn't meet Melchersson until he was on his way back, alone. Nils remembers him well, but I don't recall who he was – there were too many people there to remember them all. Ah well, enough about that for now! 

Today we have been planting potatoes for a while, and yesterday as well, but we're not done with that yet. Now I have to apologise for my sloppy handwriting tonight, but I'm writing really fast. 

You ask about your grandfather, but I'm not sure what to say, as I've not seen him for a couple of days. It wasn't all that long ago, though, so I assume he's the same as usual. 

Hildur from Länghem just arrived, so I think I'll have to finish my letter for tonight, so as not to be rude, but sociable. 

Best wishes from all of us to you. 
Your friend, ”Bengtamora”

COMMENTS

I think the enclosed photo from Gustaf to Sally may have been this one, of Gustaf (right) and a friend:

Gullered - small village east of Ulricehamn; and I think Hjälmsered was close by. (When I search the names they appear together in the same address.) I know my grandmother and her family at the farm in Fristad had friends in Gullered, because the name appears here and there in the photo albums. The distance from Fristad would be at least somewhere around 40 km, so I'm wondering how they got there. (I have no indication that they had access to a car of their own back in those days.) It was possible back then to travel by railway to Ulricehamn via Borås, though (it isn't any more) - and I suppose their friends could have met them there with horse and carriage, if not by car.

No explanation given about the occasion for the "party"; but if help with serving was needed, it seems to have been a rather big event. (Possbily some kind of church function, as that was usually the kind of thing they would attend. The wording in Swedish might indicate a more private context, though.) Gustaf probably knew all about it, so no need for Sally to explain the details - except to correct what 'Mechersson' (whoever he was) seemed to have exaggerated! ;-)

'A walk in Gullered' - photo from Sally's album (year unknown)

Very blurry when enlarged, but I think the three to the left in the front row are Hildur (Sally's sister), Olle (Hildur's future husband) and Sally. 

Nils - Sally's younger brother; and friend of Gustaf's since their childhood.

Sally's and Gustaf's nicknames for each other ('Nothin' vs 'Bengtamora', both of obscure origin) have been commented on in earlier posts in the series. 

'Hildur from Länghem' who turned up to interrupt Sally's letterwriting here was introduced in the previous post (SS 648). 

To connect to the prompt photo for Sepia Saturday 649, I'll finish off with a Mother & Daughters photo of Selma, Hildur and Sally, from Mother's Day 1930 - in Sweden celebrated on the last Sunday in May. That was the last summer they were all still living at the farm Storegården.

Mors dag 1930 - Hildur, Selma, Sally

Linking to Sepia Saturday 649

SVENSKA

"Ryktena går"

Storegården den 14 maj 1925 [torsdag]

Snälle vän ”Nothin”!

Mitt hjärtliga tack för brevet, med inneliggande vackra fotografi. Jag blev verkligen mycket glad åt att få det, och skulle du fotografera dig någon mer gång medan du är kvar där nere, hoppas jag att du kommer ihåg mig. Det är alltid roligt att få fotografi av bekanta och goda vänner.

Jaha du, nu är det kväll när jag skriver till dig. Klockan är över halv 8, förresten så går 9-tåget förbi nu, så nu förstår du att jag inte är nere och ”postar” ikväll, utan håller mig hemma. Det är ju riktigt svårt att sitta inne nu förstås, för det är så bedårande ute, så man njuter i fulla drag så fort man kommer utom dörren. Man nu får man vara ute så mycket om dagarna så att när kvällen kommer känner man sig ganska trött. Även är jag ej heller nu riktigt kry. Har ”bättrat på” förkylningen något, så jag har fått lite ont i halsen och snuva. Jag gick och trodde att det var riktig sommar nu, så att jag, ett par dagar, gick ganska tunnklädd, men de skulle jag visst inte gjort, det var nog väl tidigt, och förkyla sig är ju lätt gjort.

”Jaså du”, du har fått reda på vad vi hade för oss när vi voro i Gullered, jo jo. Ryktena går. Men du kan ju , om du vill, hälsa Melchersson med att han ”skarvat” lite. Att Nils hade sällskap med en flicka vid namn Agnes, var ju sanning. Hon var uppasserska på den omtalade ”hippan”, som Melchersson kallade bjudningen i Hjälmesered för. Nils skulle då vara artig, och följa henne hem på natten, så hon slapp att gå ensam, men att de mötte Melchersson och att han körde välte, var visst ingen sanning enligt Nils' påstående. Nils mötte honom först när han ensam gick tillbaka. Nils minns honom mycket väl, men jag kommer ej ihåg vilken som var Melchersson, det var ju så många där så det är ej gott att minnas dem alla. Ja, nu nog om detta denna gång.

Idag har vi satt potatis en stund, likaså igår eftermiddag, men vi har ej färdigt med det ännu. Ja, nu får jag verkligen be dig om ursäkt för att jag skrivit så illa ikväll, men du må tro att det har gått med en fart. Du ber att få reda på hur det är med [din morfar], men jag vet ej riktigkt vad jag skall säga, för jag har ej sett honom på några dagar. Dock är det ju ej så värst länge sedan, så jag tror nog att han är sig lik.

Nu har Hildur på L [Länghem] kommit hit, så nu får jag nog sluta brevet för i kväll för att ej vara oartig, utan sällskaplig. Hälsningar i mängd från oss alla till dig.

Din vän ”Bengtamora”

The Platelayer's Cottage - Sepia Saturday 648

Startning with another letter from Sally to Gustaf; written about two weeks after the last one (cf. my post last week / SS647). (You'll find out about the Platelayer's Cottage further down!)

Storegården, [Wednesday] 29 April, 1925

My dear friend ”Nothin”,

Many thanks for your letter. I'm glad to hear you're feeling well again. I'm afraid I can't say the same for myself just now, which also means I'm not quite my usual cheerful self. As you know, nothing is much fun when one is not feeling well.

I did go into town on Saturday, and then passed on your greetings to Thea. She said to pass on to you in return, when I write, her thanks for the card that you sent her before you went off to Kviberg.

Today it's very windy here, and no warm winds, but rather cold. Strange that it isn't warmer when it's soon May 1^st.

On Sunday we were at the chapel at Mölarp for a party. There was singing and music, and coffee was served. Quite a lot of people were gathered there. They have almost completed the chapel on the inside now, except for painting.

I now have greetings to you from 'Him with captial H'. Both he and Hildur from Länghem were here on Sunday. I passed on regards from you to them, and they asked me to send theirs to you in return.

On Monday the funeral for the vicar's wife took place. It was a very solemn ceremony. I wasn't there, but Mum, Hildur [Sally's sister] and Nils [their younger brother] were. You asked in your letter if Gustav [older brother] is still staying at the vicarage. Yes, he is. Well, he's also down at Sparsör a lot [another part of the parish], but that's still for the vicar. But he'll probably be moving out on May 1^st, at least as far as I know now.

Do you know what, ”Nothin” - we have now started weaving. Well, high time I suppose, as we've been taking a long time with the preparations. As for spring work at the farm, we haven't done much about that yet. No particular rush yet, but I suppose we'll have to get started soon. You promised in your letter to be with us in your thoughts when it's time to plant potatoes. If memory serves me right, you were present in person last year, helping out.

I think I shall have to stop writing for today. I'm going down to the loom for a while now. Mum is down there already. Hildur has gone to Källeberg, so I'm alone in the house at the moment.

Best wishes to you from all of us here. I hope you'll write back when you can.

Best wishes also from your friend "Bengtamor"

[PS] I've not heard anything more about the "Nothin" who was going to start a shop in Fristad. I don't know what became of his shop. But I felt I had to give you a [nick]name, [too], because as the saying goes: "One gift for another makes good friends."

"Paus i postatisupptagning 1921"

Photo from a coffee break while harvesting potatoes at Storegården in 1921. Sally 2nd from the right.

NOTES

"Nothin" - Sally's nickname for Gustaf, introduced in the previous letter. A possible origin seems to be hinted at in the PS here, although still obscure. Sally also argues that if Gustaf can give her a nickname (Bengtamor = "mother Bengta"), it's only fair that she gives him one as well.

Thea - A mutual friend also referred to in the previous letter. (Anyone else getting a feeling that Sally may be feeling a slight sting of jealosy about Gustaf also writing to Thea? She dutifully passes on greetings beteween them, but doesn't add another word about her own meeting with Thea in town.) 

'Him with capital H' - The same expression was used in the previous letter, and refers to Olle Hellsten, for whom Sally's sister Hildur was "carrying a torch". (They did eventually get married, but at this point in time, things were not yet settled between them). 

Gustav / The Vicarage - Sally's and Nils' older half-brother had apparently been staying at the vicarage while doing some work for the vicar. Gustav was also a church warden - I'm not sure exactly how much 'this and that' was included in that position. In 1925, the family farm was still run by Gustav's older brother Carl. My guess is that in the winter, there wasn't enough work at the farm for both of them, so Gustav also took on additional other jobs.

Källeberg - I remember a place by that name from my own childhood (1950s/60s): then the home of three elderly siblings, a brother and two sisters, friends of my grandparents. We went by car when visiting then, and I have no real concept of the distance. Seems to me quite a long way for them to walk - but I feel the same about certain other places they would also walk to back then. Having no other means of daily transport, I guess they were used to it! 

The Platelayer's Cottage at Länghem

Sally keeps mentioning a 'Hildur at Länghem', in her letters - always adding the "at Länghem" to distinguish that Hildur from her own sister by the same name. I've been assuming that Länghem was a neighbouring farm; but after a bit of research, I find that it was a platelayer's [AE trackman's] cottage along the railway, which Sally & co would pass between the farm and the main village and railway station (Fristad). A platelayer [BE] is a railway employee who inspects and maintains a railway. The Swedish word for the profession is (was) banvakt (='railway guard').

"In Sweden, each railway employed a number of platelayers with the responsibility for the maintenance of a designated part of the line. --- they lived in cottages along the line (banvaktsstugor, singular banvaktsstuga). These cottages were usually designed to match the stations in architectural design. Each cottage would typically have a couple of rooms and a kitchen, and the platelayers often kept a cow or chicken, as well as growing vegetables and fruit. The platelayer system was finally dismantled in the 1950s" [Wikipedia]

My grandfather Gustaf collected a lot of information during his lifetime about 'croft' cottages (torp) in the parish where he lived, intending to publish a book when he retired. As in his 60s he got Parkinson's disease, and died at age 65, he wasn't able to complete the book himself. But my parents and my grandmother completed it after his death, and had it published posthumously. It was in this book that I found the platelayer's cottage Länghem included, with the added information that in 1925, the inhabitants were platelayer Karl Andreasson, born 1898, and his wife Hildur, born 1899. 

My own father, who grew up in another house close to the railway (built by my grandparents in 1930, the year they got married), took a special interest in railway history, and also wrote books about local railways. In his book about Borås-Herrljunga railway, I found this photo of the platelayer's cottage at Länghem. The man in uniform on the draisine (rail-cycle) is Karl Andreasson (with two friends):

"Länghems banvaktsstuga på 1920-talet. På dressinen sitter
banvakten Karl Andreasson och ett par 'civila' kamrater."

Going back to my grandparents' photo albums, I also found the photo below, of "The platelayer at Länghem, at the feet of the woman" (or women!) The woman on the left is my grandmother Sally, and the one furthest to the right is her sister Hildur; so I suppose that makes the one in the middle "Hildur at Länghem", the platelayer's wife.

"Banvakten på Länghem vid kvinnans fot."

And having identified the second Hildur, I also found these photos of the two Hildurs and Sally together with a fourth young woman (so far unidentified), taken "at Länghem". 

"Vid Länghems berså, i ungdomens dagar."   (Hildur L, Hildur A, Sally +?)

"På Länghem" 

There is also a photo from inside the platelayer's cottage, at Christmas. 

"När juldagsmorgon glimmar. I Länghems banvaktsstuga."

It's clearly from after Sally and Gustaf had sorted out their feelings for one another... But I see no engagement rings on their fingers, which narrows down the year to 1926, 27 or 28. (They got engaged in the autumn of 1929.) (In Sweden, rings are exchanged between the man and the woman at the engagement. The bride then gets an additional ring at the wedding.) The man at the back is Sally's older brother Gustav. The woman to the left of him I now recognise as Hildur, the platelayer's wife. The couple sitting at the table are unknown to me. (I think the woman is the same as the unknown one in the two photos above, though. It also looks to me like she resembles Hildur a little bit - maybe they were sisters?) I suppose the platelayer himself may have been behind the camera. - The note in the album quotes a hymn about Christmas morning; so my guess is they had all been to the traditional early morning church service on Christmas Day, and were invited in for coffee on their way back.

Linking to Sepia Saturday 648

... although it would be decades yet before my grandmother could show off a fridge in her kitchen. (I'm not sure, but I think my grandparents still did not have one in my early childhood, in the late 1950s. They had a walk-in larder, and additional food storage down in the cellar; but I can't recall a fridge.) 

SVENSKA

Storegården d. 29 April 1925 [onsdag]

Bäste vän ”Nothin”!

Hjärtligt tack skall du ha för brevet. Roligt höra att du nu är kry igen. Själv känner jag mig för närvarande inte så värst bra, vilket gör, att mitt annars ganska goda humör nu inte är så mycket bevänt med, för som du vet så är ingenting roligt när man ej känner sig kry.

I lördags var jag i stan'. Framförde då din hälsning till Thea. Hon bad att jag, när jag skriver till dig, skall hälsa och tacka för kortet som du sände henne innan du reste till Kviberg.

I dag blåser det väldigt här, men det är inte precis några ljumma vindar, utan ganska kallt. Det är konstigt att det ej är varmare när det nu snart är 1 maj.

I söndags voro vi i Mölarps missionshus på en fest. Det var sång o musik o kaffeservering. Ganska mycket folk var samlat där. De har nu missionshuset färdigt invändigt, så när som målningen.

Kan nu hälsa dig från Honom med stort H. Både han o Hildur på Länghem* var här i söndags. Jag hälsade dem från dig, och de bådo om sin hälsning tillbaka.

I måndags ägde prostinnans jordfästning rum. Den var mycket högtidlig. Jag var ej i kyrkan, men Mamma, Hildur [Sallys syster] o Nils [deras yngre bror] var där. Du frågar i ditt brev om Gustav är kvar i Prästgården. Ja, det är han ännu, d.v.s han är ju mycket nere på Sparsör, men det är ju likväl i prostens tjänst, men troligen kommer han att flytta därifrån nu den 1 maj, åtminstone efter vad jag nu vet.

Jaha du ”Nothin”, nu har vi redan börjat väva, ja det är ju ingen dag för tidigt förstås, så länge som vi hållit på med våra ”återgångar”. Vi har ej gjort något nämnvärt vid vårarbetet ännu. Det har ju inte heller varit så värst bråttom ännu, men nu snart är väl tiden inne. Du lovade ju i brevet att du skulle vara med i tankarna när vi skola sätta potatis. Förra våren var du visst personligen närvarande, och hjälpte till, efter vad jag vill minnas.

Jag får nog sluta brevet för idag nu. Förlåt mig för tt jag skrivit illa. Jag tänkte gå ner till väven en stund nu. Mamma är förut där nere. Hildur har gått till Källeberg, så jag är ensam inne.

Hjärtliga hälsningar till dig från samtliga här. Hoppas du skriver när tillfälle gives.

Nu till sist är du hjärtligt hälsad av din vän ”Bengtamor”

[PS] Den ”Nothin” som skulle sätta up affär i Fristad har jag ej hört något mer om sedan. Vet ej vad det blev av hans affär, men det var ju ändå så att jag fick ge dig ett namn, för du vet ju att [med] ”gåvor o gengåvor varar vänner längst”.

Kommentarer:

"Nothin" – Sallys smeknamn för Gustaf (jmf föregående brev, SS 647). Här antyds i Sallys PS ett samband med ett rykte om en affär som någon tänkt starta i Fristad, men som tydligen inte blev någonting av. (Kopplingen är fortfarande oklar för mig, men jag får väl förutsätta att den var tydligare för både Sally och Gustaf.)

Thea – en gemensam vän som antagligen också åsyftades i förra brevet, där Sally nämnde att hon skulle träffa någon i Borås. (Jag noterar att Sally här framför hälsningar, men inte skriver ett ord mer till Gustaf sitt möte med Thea. Kanske kan detta tolkas som att det fanns en smula svartsjuka med bilden?)

”Han med stort H” - syftar liksom i förra brevet på Olle Hellsten, som Sallys syster Hildur senare gifte sig med; men vid den här tiden var de ännu inte ett par).   

Gustav / Prästgården – Gustav, Sallys och Nils' äldre halvbror, hade tydligen bott i prästgården ett tag medan han utförde arbeten åt prosten. Han var också kyrkvärd – jag vet inte exakt vad som ingick i den uppgiften. 1925 drevs Storegården fortfarande av Gustavs bror Carl (Kalle). Jag gissar att det vintertid inte fanns nog med arbete på gården för dem båda, så att Gustav också sökte och åtog sig diverse andra arbeten.

Källeberg – Jag kommer ihåg stället från min egen barndom. De som bodde där då var tre äldre syskon, en bror och två systrar, vänner till mina farföräldrar. Jag ville minnas att de hade en ladugård med kor, så antagligen var det en gård snarare än ett torp. När vi hälsade på var det med bil, och mitt intryck är att det måste ha varit långt att gå till fots från Storegården. Men jag har inget riktigt grepp om avståndet; och det är uppenbart från breven att de var vana att gå långa sträckor på den tiden.

Länghems Banvaktsstuga

Länghem – Sally nämner ofta "Hildur på Länghem" i sina brev. Jag tänkte först att Länghem måste vara en närliggande gård, men efter att ha forskat lite finner jag att det var en banvaktsstuga, som farmor och övriga passerade när de gick mellan Storegården och Fristad station/ samhälle. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Banvakt 

"Banvakt var i Sverige fram till ungefär 1960 den järnvägstjänsteman vars huvudsakliga uppgift var att hålla uppsikt över en viss sträcka av en järnvägslinje. Förutom att bevaka och besiktiga banvallen längs denna sträcka, ingick det även i yrkesrollen att leda underhållet både av spårområdet samt marken runtomkring. Sträckan skulle besiktigas minst en gång per dag, och detta skedde antingen till fots eller genom att åka dressin.

Banvakter var utstationerade med bara några få kilometers avstånd längs alla större järnvägssträckningar i landet, och bodde i särskilda banvaktstugor med sina eventuella familjer. Dessa banvaktstugor byggdes och tillhandahölls av järnvägen, och det ingick i banvaktens sysslor att också sköta om huset. Ofta var banvaktstugorna små och hade banvakten en stor familj blev det därför ofta trångt om utrymmet.

Även om boendeförhållandena inte alltid var de bästa och lönen var låg, såg många banvaktstjänstgöringen som ett tryggt och ganska fritt arbete. Fanns det dessutom en vägövergång med manuellt manövrerade bommar i närheten kunde banvaktshustrun dryga ut familjeinkomsterna som grindvakt. I trädgården kring banvaktstugan odlade familjen ofta grönsaker och frukt till husbehov." 

Min farfar Gustaf samlade under sitt liv mycket information om torpstugor i Fristads socken. Eftersom han fick Parkinsons när han var i 60-årsåldern, och dog när han var 65 (1969), så kunde han inte fullfölja den bok han tänkt skriva; men mina föräldrar och min farmor färdigställde den och gav ut den efter hans död. I den boken fann jag uppgiften att banvaktsstugan Länghem år 1925 beboddes av banvakten Karl Andreasson och hans fru Hildur. [Gustaf Thulin, Torpen i Fristad Socken, 1971, sid 126-127.]

Min egen far, som växte upp i ett annat hus vid järnvägen (byggt av mina farföräldrar), kom att utveckla ett stort järnvägsintresse, och skrev flera böcker om lokala järnvägar. En av dem har ett foto av Länghems banvaktsstuga på 1920-talet, där Karl Andreasson är med. [Bertil Thulin/Svenska Järnvägsklubben, Borås-Herrljunga Järnväg, 1863-1988. Sid 89.]

I mina farföräldrars fotoalbum finns också flera foton tagna vid Länghem; och även ett från ett julfirande inne i banvaktsstugan. (Jag gissar att de varit på julotta i kyrkan tillsammans och blev inbjudna till banvaktsstugan på hemvägen.) Fotot är uppenbarligen taget efter att Sally och Gustaf officiellt blivit ett "par", men jag ser inga förlovningsringar på deras händer, vilket begränsar året för fotot till 1926, 27 eller 28. (De förlovade sig hösten 1929.)  

Much Ado About Nothin' - Sepia Saturday 647

My grandmother and her family at the Farm loved their coffee breaks - and not least when they were able to sit outdoors! 

The photo shows Sally (my grandmother), her sister Hildur and their mother Selma, with guests, sitting at a coffee table in front of the farm house at Storegården. My guess is around 1929, which is the year when both Sally and Hildur got engaged to their future husbands (both also included in the photo). The two other women are unknown to me, but the text below the photo (in one of the albums where it appears) says they're visitors from Gothenburg (Göteborg).

Standing: Gustaf (my grandfather), Unknown, and Sally. Sitting: Unknown, Hildur, Selma and Olle (more about him below). 

Much Ado About Nothing

- a romantic comedy by Shakespeare, c. 1599 

"Through 'noting' (sounding like 'nothing', and meaning gossip, rumour, overhearing), Benedick and Beatrice are tricked into confessing their love for each other..."  [Wikipedia]

Between the previous letter from Sally (SS 646) and the one following below, Gustaf has been home on leave for Easter (10-13 April 1925). 

Comments on the content will follow below the letter.

Storegården, Fristad, [Friday] 17 April 1925 

Dear Gustaf,

This afternoon I'm going to seek consolation in answering the letter that I got from you last week. Nils received his today, and I'm pleased to hear that you're feeling better and back to health again. How did it turn out with your tooth, did that get worse or did it blow over? I hope it got better without turning into an abscess, as that's really painful – I've got some experience of that myself, so I know how that feels!

So, ”Nothin”, it's now been a week since we were out looking at the Easter bonfires. We've since had rather awful weather for a couple of days, but today the sun is shining from a clear sky again. But I guess it was good that we got some rain as well.

I'm feeling sorry for you that you have to be down there now [in Gothenburg], rather than being free, with spring and summer approaching. But somehow one just has to get on with things, doesn't one. Everything passes, and so will the misery that you're enduring against your will at the moment.

Today, Hildur has fetched an Easter card for you, which I enclose with this letter. I'm also sending you ”Glimpses from Easter in Fristad” by ”The Rambler”. Quite lovely ”glimpses”, I think. 

There were a lot of people on the train that you left with on Easter Monday. We had intended to get closer to the train after you got aboard, but as you may remember, a ”couple” got in front of us, which made us stand back. We then had company with Ebba on the way home, and when we got to Länghem, Hildur met us there and joined us. Gustav was also home for a while in the evening.

Vintage photos/postcards from Fristad railway station, reprinted for a railway jubilee in 2013

He with captial H has not been here since then – don't you find that strange? Imagine, two whole weeks on Sunday since he was last here, and yet he's [working] at the carpentry shop down at Mölarp [= not all that far away]. Doesn't that seem disquieting to you? Hildur writes [to him] every evening, sometimes to Borås, and sometimes to the ”Miss Lundbergs”,  but nothing seems to help. - As you're familiar with the situation, I'm writing about it, because I find it amusing myself, and so that you will know that things are the same as always.

Oh, and I can also tell you that I got a letter from [?] in Skedeskamma. She was well, and wanted me to meet her in Borås on Saturday 25 April, which I also think I will, if I can.

Yesterday, we set up the loom, but we are not quite ready to start weaving yet, we haven't ”warped” yet. Next time you come home, I hope you'll get to see some result of our work, if all goes to plan.

Now I'm running out of paper, but I'll use all the corners of the sheet, even if that doesn't look very neat. We saw you grandfather walking by here today, he didn't come in, but it's good to see that he's in good health. Best wishes from all of us here. 

• Tonight the Salvation Army will be in the chapel, but I don't think we'll be going.
• Tomorrow night the 'Blue Band' Temperance Society will be having a parcel auction, I suppose you'll be there for that.
• You'll notice that I've remembered your new name, ”Nothin”. Don't you think it's pretty?
• Hoping to hear from you soon, best wishes from your friend ”Bengtamor”.  

Example of Sally's use of "all the corners of the sheet":

An unwritten Easter card, but it will serve to represent whatever card it was that Sally was sending on to Gustaf with her letter. (I suppose the family at the farm was authorized to fetch his mail for him at the post office, or whereever it was delivered to.) 

COMMENTS

"Nothin" - I have no background for this new nickname. In this letter, where she first uses it, she spells it "Notin"; but later, "Nothin". "Notin" has no meaning at all in Swedish, but the spelling "Nothin" seems to support that it might refer to the English word "nothing". Neither Sally nor Gustaf would have learned any English in school, though (and it seems even more unlikely that they'd be familiar with the Shakespeare play in the original language). But I guess they might have picked up a few English words and phrases, for example from Sally's older brother Gustav, who had lived in America for almost a decade. But in the 1920s, he was back living with the family at the farm, or nearby in the same village. As for what may have triggered the word "nothin" to be used as a nickname for Gustaf, I can only speculate, though. (Perhaps he sometimes had a tendency to doubt himself, and his talent? - or something like that... But in that case, they must also have joked about it, as I'm sure Sally would never have used it other than in jest.)

Easter bonfires - It was common in this part of Sweden to light bonfires on Easter Eve.

Glimpses/The Rambler - As Gustaf used to write articles of this kind for a local newspaper, I think it was probably his glimpses that had been published, using that signature.

He with captial H, and Hildur - "He with capital H" clearly refers to Olle Hellsten (cf. previous post), who ended up marrying Sally's sister Hildur. He was a carpenter by trade. As for Hildur, she was always worrying about things... I remember her like that even from my own childhood. Gustaf, knowing the whole family well, would have had no problem understanding Sally's ironic hints.

"[?] in Skedeskamma" Here I'm struggling to read (and failing to make sense of) another nickname, referring to a person unknown to me. Her real name may have been Thea, because in the next letter Sally mentions meeting a Thea in town. That still doesn't give me any clue to how they knew each other, though. The place name probably refers to a Skedskamma situated on the other side of Borås - which explains why they would meet in town. (They could both travel into town by train; but from different directions, and on different railway lines.)

"we set up the loom..."  - For me this clears up a mystery from the previous letter, which involved some words there unknown to me, but that must refer to a weaving project.

"Blue Band" - A temperance society. As has already been mentioned more than once, Gustaf used to write short reports for the newspaper from various kinds of meetings held by local societies, chapels, churches etc. If he had weekend leave of absence from his military service in Gothenburg (I don't know how often they did?) he could take the train from there back to the village, and still do some such reporting (just as it seems he did at Easter).

"Bengtamor" - Gustaf's nickname for Sally, but not clear to me why. (Possibly referring to her acting "motherly" towards him sometimes. Just my guess, though!) [Cf. SS 645]

Linking to: Sepia Saturday 647

Storegården, Fristad, d. 17 April 1925 [fredag]

Bäste vän Gustaf!

Nu i eftermiddag tänkte jag taga tröst av och besvara brevet, som jag fick från dig förra veckan. Nils har i dag fått ditt brev och det var ju roligt att höra att du bättrat dig, så att du nu är kry igen. Hur blev det med tanden, blev det något ont eller gick det över lindrigt. Det var ju väl om det gick bort utan att bli ”varbildning”, för det är ju något rysligt, det har jag själv haft, så det vet jag hur det känns. 

Jaha du ”Notin”, nu är det snart en vecka sedan vi voro ute och sågo påskeldarna. Vi har nu haft ganska ruskigt väder ett par dagar, men i dag strålar solen klar igen. Ja det var ju gott att vi fick lite regn också.

Det är synd om dig att du skall behöva gå där nere nu, och ej vara fri, när det närmar sig våren och sommaren, men det är ju så att det måste ju gå allting. Allting går ju över, så också det ”eländet” som du nu är tvingad uti. 

Idag har Hildur hämtat ett påskkort till dig, som jag nu skickar med i brevet. Även medsänder jag ”Glimtar från Påsken i Fristad” av ”Vandraren”. Det ”glimtar” ju riktigt vackert, tycker jag. Det var visst väldigt mycket folk med tåget, som du reste med Annandagen. Vi skulle gått lite närmare tåget när du stigit upp, men som du minns så kom det ett ”par” emellan, vilket gjorde att vi höll oss bakom. Vi fick sedan sällskap med Ebba hem, och när vi kommer till Länghem mötte Hildur oss där och följde med oss upp. Gustav var också hemma en stund på kvällen.

Han med stort H har inte varit här sedan, tycker du inte det är märkvärdigt? Tänk dig, 2 hela veckor på söndag sedan han sist var här, och så är han nere i Mölarp på Snickerifabriken. Tycker du inte det ser betänkligt ut? Hildur skriver varje kväll, ibland till Borås och ibland till ”Lundbergsfröknarna”, och inget tycks hjälpa. Eftersom du så väl känner till det, skriver jag om det, för jag tycker det är roligt, och för att du skall få höra att det är sig likt. 

Jo du, så skall jag tala om att jag fått brev från ”tryspan” [?] i Skedeskamma. Hon mådde bra, och ville att jag skulle träffa henne i Borås lördag den 25 april, vilket jag också tror att jag gör, om inget oförutsett hinder möter. 

Igår satte vi upp väven, men vi äro inte riktigt färdiga att börja väva ännu, vi har inte ”varpat” ännu. Nästa gång du kommer hem, hoppas jag du skall få se något resultat av vårt arbete, om allt går som vi beräknat. 

Ja, nu börjar visst pappret att taga slut, men jag får väl skriva fullt i alla hörn på arket, fastän det inte ser så fint ut. Thulin har vi sett gå förbi här idag, men han gick ej in, men det är ju ändå gott att se att han är kry. 

Hj. hälsn. Från alla här

PS1 - Ikväll är Frälsningsarmén i Missionshuset, men jag tror ej vi går dit. 

PS2 - I morgon kväll har blåbandisterna paketauktion, då skall väl du vara med.

PS3 - Du ser att jag kommit ihåg ditt nya namn, ”Notin”. Tycker du inte det är vackert?

I hopp om att få höra från dig är du nu till slut hjärtligt hälsad av vännen ”Bengtamor”. 

KOMMENTARER

"Notin" - I följande brev har stavningen korrigerats till "Nothin", vilket får mig att undra om det syftar på det engelska ordet "nothing" (dvs. "inget"). Varken Sally eller Gustaf lär ha lärt sig engelska under sin korta skolgång, men jag tänker att de kan ha plockat upp vissa ord och uttryck från Sallys äldre halvbror Gustav, som ju bott nästan tio år i Amerika. Men på 1920-talet var han ju tillbaka i Fristad och på Storegården. Jag tänker mig att ordet i den betydelsen möjligen skulle kunna vara relaterat till att Gustaf ibland kände sig missmodig och tvivlade på sin egen talang etc. Men i så fall måste det relatera till något de gemensamt skämtat om - eftersom det annars inte är troligt att Sally skulle referera till det i sina brev.  [Själv kan jag inte låta bli att associera till Shakespeare's pjäs Much Ado About Nothing, där originalet utnyttjar ordlikheten mellan "noting" (notera) och "nothing" (ingenting/obetydligheter). Jag tvivlar dock på att Sally och Gustaf var bekanta ens med titeln...] 

"Glimtar från Påsken i Fristad" av signatur Vandraren - Jag uppfattar det som att denna artikel skrivits av Gustaf själv.

"Han med stort H" syftar otvivelaktigt på Olle Hellsten, som senare gifte sig med Sallys syster Hildur. Han var snickare till yrket; och avståndet mellan Storegården och Mölarp inte alltför långt (med den tidens mått mätt). Vad Hildur beträffar, så oroade hon sig ständigt för saker och ting (och folk) - så minns jag henne även från min egen barndom... Gustaf bör inte ha haft något problem att uppfatta Sallys halvt ironiska syftningar.

[?] i Skedeskamma - Ett smeknamn (?) inom citattecken här är svårtytt. Hennes verkliga namn kan ha varit Thea, för i nästa brev nämner Sally att hon träffat en Thea i stan. Hur och varifrån de var bekanta med varandra framgår inte. Det finns dock ett Skedskamma nära Hillared, på andra sidan Borås; vilket gör det logiskt att träffas i stan (dit de båda kunde ta sig per tåg, från olika håll). 

"Igår satte vi upp väven" - Detta förklarar Sallys prat om "tvinna återgångar" i tidigare brev (även om jag fortfarande inte vet exakt vad det uttrycket innebär). 

"Blåbandisterna" - Blå Bandet var/är en nykterhetsorganisation på kristen grund. Som tidigare nämnts brukade ju Gustaf skriva tidningsnotiser om olika möten i lokala föreningar och kyrkor osv. När han hade helgpermission från Kviberg, så kunde han förstås ta tåget hem och bidra med en del sådana reportage även under sin värnpliktstid.

"Bengtamor" - Gustafs smeknamn för Sally (jmf Sepia Saturday 645). Ursprunget forfarande oklart men jag tänker mig att det ev skulle kunna syfta på att hon ibland kanske uppträtt lite "moderligt" gentemot honom.