Startning with another letter from Sally to Gustaf; written about two weeks after the last one (cf. my post last week / SS647). (You'll find out about the Platelayer's Cottage further down!)
Storegården, [Wednesday] 29 April, 1925
My dear friend ”Nothin”,
Many thanks for your letter. I'm glad to hear you're feeling well again. I'm afraid I can't say the same for myself just now, which also means I'm not quite my usual cheerful self. As you know, nothing is much fun when one is not feeling well.
I did go into town on Saturday, and then passed on your greetings to Thea. She said to pass on to you in return, when I write, her thanks for the card that you sent her before you went off to Kviberg.
Today it's very windy here, and no warm winds, but rather cold. Strange that it isn't warmer when it's soon May 1st.
On Sunday we were at the chapel at Mölarp for a party. There was singing and music, and coffee was served. Quite a lot of people were gathered there. They have almost completed the chapel on the inside now, except for painting.
I now have greetings to you from 'Him with captial H'. Both he and Hildur from Länghem were here on Sunday. I passed on regards from you to them, and they asked me to send theirs to you in return.
On Monday the funeral for the vicar's wife took place. It was a very solemn ceremony. I wasn't there, but Mum, Hildur [Sally's sister] and Nils [their younger brother] were. You asked in your letter if Gustav [older brother] is still staying at the vicarage. Yes, he is. Well, he's also down at Sparsör a lot [another part of the parish], but that's still for the vicar. But he'll probably be moving out on May 1st, at least as far as I know now.
Do you know what, ”Nothin” - we have now started weaving. Well, high time I suppose, as we've been taking a long time with the preparations. As for spring work at the farm, we haven't done much about that yet. No particular rush yet, but I suppose we'll have to get started soon. You promised in your letter to be with us in your thoughts when it's time to plant potatoes. If memory serves me right, you were present in person last year, helping out.
I think I shall have to stop writing for today. I'm going down to the loom for a while now. Mum is down there already. Hildur has gone to Källeberg, so I'm alone in the house at the moment.
Best wishes to you from all of us here. I hope you'll write back when you can.
Best wishes also from your friend "Bengtamor"
[PS] I've not heard anything more about the "Nothin" who was going to start a shop in Fristad. I don't know what became of his shop. But I felt I had to give you a [nick]name, [too], because as the saying goes: "One gift for another makes good friends."
"Paus i postatisupptagning 1921"
Photo from a coffee break while harvesting potatoes at Storegården in 1921. Sally 2nd from the right.
NOTES
"Nothin" - Sally's nickname for Gustaf, introduced in the previous letter. A possible origin seems to be hinted at in the PS here, although still obscure. Sally also argues that if Gustaf can give her a nickname (Bengtamor = "mother Bengta"), it's only fair that she gives him one as well.
Thea - A mutual friend also referred to in the previous letter. (Anyone else getting a feeling that Sally may be feeling a slight sting of jealosy about Gustaf also writing to Thea? She dutifully passes on greetings beteween them, but doesn't add another word about her own meeting with Thea in town.)
'Him with capital H' - The same expression was used in the previous letter, and refers to Olle Hellsten, for whom Sally's sister Hildur was "carrying a torch". (They did eventually get married, but at this point in time, things were not yet settled between them).
Gustav / The Vicarage - Sally's and Nils' older half-brother had apparently been staying at the vicarage while doing some work for the vicar. Gustav was also a church warden - I'm not sure exactly how much 'this and that' was included in that position. In 1925, the family farm was still run by Gustav's older brother Carl. My guess is that in the winter, there wasn't enough work at the farm for both of them, so Gustav also took on additional other jobs.
Källeberg - I remember a place by that name from my own childhood (1950s/60s): then the home of three elderly siblings, a brother and two sisters, friends of my grandparents. We went by car when visiting then, and I have no real concept of the distance. Seems to me quite a long way for them to walk - but I feel the same about certain other places they would also walk to back then. Having no other means of daily transport, I guess they were used to it!
The Platelayer's Cottage at Länghem
Sally keeps mentioning a 'Hildur at Länghem', in her letters - always adding the "at Länghem" to distinguish that Hildur from her own sister by the same name. I've been assuming that Länghem was a neighbouring farm; but after a bit of research, I find that it was a platelayer's [AE trackman's] cottage along the railway, which Sally & co would pass between the farm and the main village and railway station (Fristad). A platelayer [BE] is a railway employee who inspects and maintains a railway. The Swedish word for the profession is (was) banvakt (='railway guard').
"In Sweden, each railway employed a number of platelayers with the responsibility for the maintenance of a designated part of the line. --- they lived in cottages along the line (banvaktsstugor, singular banvaktsstuga). These cottages were usually designed to match the stations in architectural design. Each cottage would typically have a couple of rooms and a kitchen, and the platelayers often kept a cow or chicken, as well as growing vegetables and fruit. The platelayer system was finally dismantled in the 1950s" [Wikipedia]
My grandfather Gustaf collected a lot of information during his lifetime about 'croft' cottages (torp) in the parish where he lived, intending to publish a book when he retired. As in his 60s he got Parkinson's disease, and died at age 65, he wasn't able to complete the book himself. But my parents and my grandmother completed it after his death, and had it published posthumously. It was in this book that I found the platelayer's cottage Länghem included, with the added information that in 1925, the inhabitants were platelayer Karl Andreasson, born 1898, and his wife Hildur, born 1899.
My own father, who grew up in another house close to the railway (built by my grandparents in 1930, the year they got married), took a special interest in railway history, and also wrote books about local railways. In his book about Borås-Herrljunga railway, I found this photo of the platelayer's cottage at Länghem. The man in uniform on the draisine (rail-cycle) is Karl Andreasson (with two friends):
 |
| "Länghems banvaktsstuga på 1920-talet. På dressinen sitter banvakten Karl Andreasson och ett par 'civila' kamrater." |
Going back to my grandparents' photo albums, I also found the photo below, of "The platelayer at Länghem, at the feet of the woman" (or women!) The woman on the left is my grandmother Sally, and the one furthest to the right is her sister Hildur; so I suppose that makes the one in the middle "Hildur at Länghem", the platelayer's wife.
 |
| "Banvakten på Länghem vid kvinnans fot." |
And having identified the second Hildur, I also found these photos of the two Hildurs and Sally together with a fourth young woman (so far unidentified), taken "at Länghem".
 |
| "Vid Länghems berså, i ungdomens dagar." (Hildur L, Hildur A, Sally +?) |
 |
| "På Länghem" |
There is also a photo from inside the platelayer's cottage, at Christmas.
 |
| "När juldagsmorgon glimmar. I Länghems banvaktsstuga." |
It's clearly from after Sally and Gustaf had sorted out their feelings for one another... But I see no engagement rings on their fingers, which narrows down the year to 1926, 27 or 28. (They got engaged in the autumn of 1929.) (In Sweden, rings are exchanged between the man and the woman at the engagement. The bride then gets an additional ring at the wedding.) The man at the back is Sally's older brother Gustav. The woman to the left of him I now recognise as Hildur, the platelayer's wife. The couple sitting at the table are unknown to me. (I think the woman is the same as the unknown one in the two photos above, though. It also looks to me like she resembles Hildur a little bit - maybe they were sisters?) I suppose the platelayer himself may have been behind the camera. - The note in the album quotes a hymn about Christmas morning; so my guess is they had all been to the traditional early morning church service on Christmas Day, and were invited in for coffee on their way back.
... although it would be decades yet before my grandmother could show off a fridge in her kitchen. (I'm not sure, but I think my grandparents still did not have one in my early childhood, in the late 1950s. They had a walk-in larder, and additional food storage down in the cellar; but I can't recall a fridge.)
SVENSKA
Storegården d. 29 April 1925 [onsdag]
Bäste vän ”Nothin”!
Hjärtligt tack skall du ha för brevet. Roligt höra att du nu är kry igen. Själv känner jag mig för närvarande inte så värst bra, vilket gör, att mitt annars ganska goda humör nu inte är så mycket bevänt med, för som du vet så är ingenting roligt när man ej känner sig kry.
I lördags var jag i stan'. Framförde då din hälsning till Thea. Hon bad att jag, när jag skriver till dig, skall hälsa och tacka för kortet som du sände henne innan du reste till Kviberg.
I dag blåser det väldigt här, men det är inte precis några ljumma vindar, utan ganska kallt. Det är konstigt att det ej är varmare när det nu snart är 1 maj.
I söndags voro vi i Mölarps missionshus på en fest. Det var sång o musik o kaffeservering. Ganska mycket folk var samlat där. De har nu missionshuset färdigt invändigt, så när som målningen.
Kan nu hälsa dig från Honom med stort H. Både han o Hildur på Länghem* var här i söndags. Jag hälsade dem från dig, och de bådo om sin hälsning tillbaka.
I måndags ägde prostinnans jordfästning rum. Den var mycket högtidlig. Jag var ej i kyrkan, men Mamma, Hildur [Sallys syster] o Nils [deras yngre bror] var där. Du frågar i ditt brev om Gustav är kvar i Prästgården. Ja, det är han ännu, d.v.s han är ju mycket nere på Sparsör, men det är ju likväl i prostens tjänst, men troligen kommer han att flytta därifrån nu den 1 maj, åtminstone efter vad jag nu vet.
Jaha du ”Nothin”, nu har vi redan börjat väva, ja det är ju ingen dag för tidigt förstås, så länge som vi hållit på med våra ”återgångar”. Vi har ej gjort något nämnvärt vid vårarbetet ännu. Det har ju inte heller varit så värst bråttom ännu, men nu snart är väl tiden inne. Du lovade ju i brevet att du skulle vara med i tankarna när vi skola sätta potatis. Förra våren var du visst personligen närvarande, och hjälpte till, efter vad jag vill minnas.
Jag får nog sluta brevet för idag nu. Förlåt mig för tt jag skrivit illa. Jag tänkte gå ner till väven en stund nu. Mamma är förut där nere. Hildur har gått till Källeberg, så jag är ensam inne.
Hjärtliga hälsningar till dig från samtliga här. Hoppas du skriver när tillfälle gives.
Nu till sist är du hjärtligt hälsad av din vän ”Bengtamor”
[PS] Den ”Nothin” som skulle sätta up affär i Fristad har jag ej hört något mer om sedan. Vet ej vad det blev av hans affär, men det var ju ändå så att jag fick ge dig ett namn, för du vet ju att [med] ”gåvor o gengåvor varar vänner längst”.
Kommentarer:
"Nothin" – Sallys smeknamn för Gustaf (jmf föregående brev, SS 647). Här antyds i Sallys PS ett samband med ett rykte om en affär som någon tänkt starta i Fristad, men som tydligen inte blev någonting av. (Kopplingen är fortfarande oklar för mig, men jag får väl förutsätta att den var tydligare för både Sally och Gustaf.)
Thea – en gemensam vän som antagligen också åsyftades i förra brevet, där Sally nämnde att hon skulle träffa någon i Borås. (Jag noterar att Sally här framför hälsningar, men inte skriver ett ord mer till Gustaf sitt möte med Thea. Kanske kan detta tolkas som att det fanns en smula svartsjuka med bilden?)
”Han med stort H” - syftar liksom i förra brevet på Olle Hellsten, som Sallys syster Hildur senare gifte sig med; men vid den här tiden var de ännu inte ett par).
Gustav / Prästgården – Gustav, Sallys och Nils' äldre halvbror, hade tydligen bott i prästgården ett tag medan han utförde arbeten åt prosten. Han var också kyrkvärd – jag vet inte exakt vad som ingick i den uppgiften. 1925 drevs Storegården fortfarande av Gustavs bror Carl (Kalle). Jag gissar att det vintertid inte fanns nog med arbete på gården för dem båda, så att Gustav också sökte och åtog sig diverse andra arbeten.
Källeberg – Jag kommer ihåg stället från min egen barndom. De som bodde där då var tre äldre syskon, en bror och två systrar, vänner till mina farföräldrar. Jag ville minnas att de hade en ladugård med kor, så antagligen var det en gård snarare än ett torp. När vi hälsade på var det med bil, och mitt intryck är att det måste ha varit långt att gå till fots från Storegården. Men jag har inget riktigt grepp om avståndet; och det är uppenbart från breven att de var vana att gå långa sträckor på den tiden.
Länghems Banvaktsstuga
Länghem – Sally nämner ofta "Hildur på Länghem" i sina brev. Jag tänkte först att Länghem måste vara en närliggande gård, men efter att ha forskat lite finner jag att det var en banvaktsstuga, som farmor och övriga passerade när de gick mellan Storegården och Fristad station/ samhälle.
"Banvakt var i Sverige fram till ungefär 1960 den järnvägstjänsteman vars huvudsakliga uppgift var att hålla uppsikt över en viss sträcka av en järnvägslinje. Förutom att bevaka och besiktiga banvallen längs denna sträcka, ingick det även i yrkesrollen att leda underhållet både av spårområdet samt marken runtomkring. Sträckan skulle besiktigas minst en gång per dag, och detta skedde antingen till fots eller genom att åka dressin.
Banvakter var utstationerade med bara några få kilometers avstånd längs alla större järnvägssträckningar i landet, och bodde i särskilda banvaktstugor med sina eventuella familjer. Dessa banvaktstugor byggdes och tillhandahölls av järnvägen, och det ingick i banvaktens sysslor att också sköta om huset. Ofta var banvaktstugorna små och hade banvakten en stor familj blev det därför ofta trångt om utrymmet.
Även om boendeförhållandena inte alltid var de bästa och lönen var låg, såg många banvaktstjänstgöringen som ett tryggt och ganska fritt arbete. Fanns det dessutom en vägövergång med manuellt manövrerade bommar i närheten kunde banvaktshustrun dryga ut familjeinkomsterna som grindvakt. I trädgården kring banvaktstugan odlade familjen ofta grönsaker och frukt till husbehov."
Min farfar Gustaf samlade under sitt liv mycket information om torpstugor i Fristads socken. Eftersom han fick Parkinsons när han var i 60-årsåldern, och dog när han var 65 (1969), så kunde han inte fullfölja den bok han tänkt skriva; men mina föräldrar och min farmor färdigställde den och gav ut den efter hans död. I den boken fann jag uppgiften att banvaktsstugan Länghem år 1925 beboddes av banvakten Karl Andreasson och hans fru Hildur. [Gustaf Thulin, Torpen i Fristad Socken, 1971, sid 126-127.]
Min egen far, som växte upp i ett annat hus vid järnvägen (byggt av mina farföräldrar), kom att utveckla ett stort järnvägsintresse, och skrev flera böcker om lokala järnvägar. En av dem har ett foto av Länghems banvaktsstuga på 1920-talet, där Karl Andreasson är med. [Bertil Thulin/Svenska Järnvägsklubben, Borås-Herrljunga Järnväg, 1863-1988. Sid 89.]
I mina farföräldrars fotoalbum finns också flera foton tagna vid Länghem; och även ett från ett julfirande inne i banvaktsstugan. (Jag gissar att de varit på julotta i kyrkan tillsammans och blev inbjudna till banvaktsstugan på hemvägen.) Fotot är uppenbarligen taget efter att Sally och Gustaf officiellt blivit ett "par", men jag ser inga förlovningsringar på deras händer, vilket begränsar året för fotot till 1926, 27 eller 28. (De förlovade sig hösten 1929.)
