Sally's Long Hair - Sepia Saturday 660

Nearly all her life, my grandmother Sally had really long hair. She always wore it rolled up at the back, though - so not obvious at first glance how long. 

Sally and Gustaf at the lake, late 1920s

The third photo here is the only one I've seen of her with her hair let down. However, from staying over at my grandparents' house in my childhood, I also have images "in my head" of seeing her letting her  hair down before going to bed at night. On the occasion that has stuck in my mind, she was doing her "evening toilet" at the kitchen sink (where they also had a tiny mirror on the wall)* - while I was to sleep in the kitchen sofa. 

* (Back then, the only bathroom/toilet in their house was a W.C. and a clawfoot bathtub down in the cellar - a room of grey concrete, totally devoid of any other decorations or comforts. In summer, they still used an "outhouse". There was also a small wash-basin upstairs in the room next to their bedroom, though - which in my childhood served as my grandfather's study.) 

Anyway, on this occasion she and I were in the kitchen, and I was watching her letting her hair down and brush it, and then braiding it for the night. I'd never seen anyone with hair that long before - it reached down to her waist at least. She must have been in her early 60s then, but her hair was still dark brown and shiny, with no hint of grey. I also recall her commenting: "Your grandfather never wanted me to have it cut short..." 

This memory came back to me when I read the letter below, written in October 1929 - a couple of months after she and Gustaf got officially engaged. At the time, Gustaf was living in town - working full time for a newspaper then, I think. She was still at the farm with her mum and siblings. 

From the first paragraph of the letter, it seems Sally too was looking for a job away from the farm, though. Changes were coming up for the whole family: The oldest brother, Carl, had died the autumn before. Their brother Gustav (the one who lived in America in the first decade of the century) had taken over. All three of the younger siblings - Hildur, Sally and Nils - were now engaged to be  married and planning to move away from the farm within the next year or so. Finding ways to earn and save as much money as possible for their future needs seems now to have been a priority.

- - -

Fristad 29-10-29

Darling!

Sending you a few lines in all haste. [---] I was disappointed today when Hildur got back from the post office. I had been hoping to hear back about that position, but no such luck. I'll check again tomorrow, but after that I suppose it's no use giving it further thought. There are probably lots of people applying, and perhaps some with previous experience as well.

Now, dear, I must tell you what I have done – but don't get upset. Yesterday I did something I never thought I would do. Believe it or not! I had my hair cut!

That decision was so sudden that I don't quite know myself how it came about. Sometimes I almost regret it. The result wasn't as good as I thought it would be. I even cried for a bit today. But it's done now, and I hope you won't reproach me. You did tell me before that you don't mind. 

More when we meet. I don't know if we'll be coming [into town] tomorrow, but if you don't hear from anyone before 4 pm, I hope you will come [here] tomorrow evening.

Closing now, with my warmest greetings - Yours, Sally

- - -

How Gustaf did react to her haircut, I don't know. But as far as I know, she never had it cut really short again - until, when for the last few years of her life (some years after her husband died), she moved into an old people's home up in the village. Then she did not only have it cut short, but also permed. And at that point in time, I think she was quite pleased with the change!

Sally at 76, with short and curly hair

Linking to Sepia Saturday 660

Fristad d. 29-10-29

Älskade!

Vill i all hast sända dig några rader. --- Vet du, jag blev så besviken när Hildur kom från posten idag. Jag hade nämligen ett svagt hopp om att få höra något om den där platsen, men det hoppet slog tyvärr fel. Kanske kan det komma ännu, skall höra efetr i e.m. och i morgon bittida också, sedan är det väl ej lönt att tänka på det mera. Det var väl så många om den platsen, kanske sådana som hade vana förut.

Kära du, nu skall du få höra vad jag gjort, men bli inte ledsen. Igår kväll gjorde jag något som jag aldrig trott att jag skulle göra. Hör och häpna! Jag lät klippa mig.

Det beslutet skedde så hastigt och oförmodat att jag ej riktigt förstår själv hur det kom sig att det verkligen blev av. Ibland ångrar jag mig nästan. Det blev inte så bra som jag trodde det skulle bli. Jag har gråtit en stund i dag. Men nu är det ju gjort och jag hoppas du inte klandrar mig. Du har ju sagt förut att du inte bryr dig om det.

Mera när vi träffas. Vet inte om vi kommer i morgon, men hör du ingen av före kl 4 i morgon e.m hoppas jag du kommer i morgon kväll.

Slutar nu med hjärtevarma hälsn.

Din Sally

Athens and Rome (1929?) - Sepia Saturday 622

 M.004.02  - View of Ceramicos (Kerameikos), Athens

Kerameikos, also known by its Latinized form Ceramicus, is an area of Athens, Greece, located to the northwest of the Acropolis --- It was the potters' quarter of the city, from which the English word "ceramic" is derived, and was also the site of an important cemetery and numerous funerary sculptures erected along the Sacred Way, a road from Athens to Eleusis. [Wikipedia - Kermeikos]

To: Herr Gustaf Samuelson, Storegården, Fristad, Sweden
From: Gerda (year and date unknown)

Hj. hälsningar, syster Gerda

With love from sister Gerda

M.004.03 - Athens with [---] the Acropolis

The Acropolis of Athens is an ancient citadel located on a rocky outcrop above the city of Athens and contains the remains of several ancient buildings of great architectural and historical significance, the most famous being the Parthenon. The word acropolis is from the Greek words ἄκρον (akron, "highest point, extremity") and πόλις (polis, "city"). [Wikipedia - Acropolis of Athens]

To: Gustaf Samuelsson, Prästgården*, Fristad, Suède 
From: Gerda (Athens, 20 April - year unknown)  

*Prästgården = The Vicarage. Besides being a farmer, Gustaf was also a churchwarden (cf previous post). I suppose he must have been staying there a while for some special job.

Athen d. 20-4
Käre bror! Nu är denna resan över. I morgon reser vi till Rom igen, Grand Hotel. Det har varit mycke intressant här. Men det är för varmt. Kära hälsningar, Gerda.

Dear Brother, Now this trip is over. Tomorrow we go back to Rome again, Grand Hotel. It has been very interesting here. But it is too hot. Love, Gerda.

With the year missing on both these cards, I'm not really sure when Gerda visited Athens. But the note about going "back to Rome again" gives me a clue. In my post for SS 617, in which there is a card with a picture from Livorno, posted from Stockholm in June 1930, I arrived at the conclusion that Gerda was more likely to have visited Italy in 1929 than in the spring of 1930 (considering the birth of the Bernadottes' first child in January that year). And if Livorno, why not also Rome - and Athens.

Among Gerda's blank postcards that she saved for herself, there are also two more from Italy: one of a hotel in Venice, and one of the 'Scala Sancta' (Holy Stairs) in Rome. 

M.032.02 - Venice (blank card)

Venezia - Giordino dell' Hôtel Excelsior
Venice - the Garden of the Hotel Excelsior

M.032.01 - Rome, Scala Sancta (blank card)

Roma - Scala Santa
Rome - The Holy Stairs

Photo of the Scala Sancta from Wikipedia

The Scala Sancta (English: Holy Stairs, Italian: Scala Santa) are a set of 28 white marble steps that are Roman Catholic relics [---] According to Roman Catholic tradition, the Holy Stairs were the steps leading up to the praetorium of Pontius Pilate in Jerusalem on which Jesus Christ stepped on his way to trial during his Passion. The Stairs reputedly were brought to Rome by Saint Helena in the fourth century. For centuries, the Scala Sancta has attracted Christian pilgrims who wish to honour the Passion of Jesus Christ. [Wikipedia - Scala Sancta] 

In Gerda's photo album, I also found this one photo (below) that looked like it could be from Athens or Rome. It's very small in the album (7x5 cm), and rather blurry. 
 

I put it into my usual photo editing tool and was able to improve and enlarge it a bit... Yes, I think it is Gerda standing there. But...  where??

It occurred to me to try something I'd heard about but never got round to testing before: Google Image Search. 

I'm impressed! St. Peter's Square within the Vatican City in Rome it is!

Photo from Wikimedia, 2005

1909

And in 1929 [?], Gerda and an unknown man were standing there - in front of the fountain and arcade to the right - waiting for who knows whom, or what...  

Linking to: Sepia Saturday 622

"This week our theme turns the spotlight
on the art of waiting: for a bus, 
for a friend, for a future... for anything."

SVENSKA

M.004.02 - Vy från Kerameikos, Aten

Hj. hälsningar, syster Gerda

Kerameikos (grekiska: Κεραμεικός) är ett område i Aten, nordväst om Akropolis, vilket innefattar ett stort område både inom och utanför stadsmurarna. --- Det var keramikernas kvarter, därav namnet som kommer från ordet keramik. [Wikipedia]

M.004.03 – Aten med Akropolis

Athen d. 20-4
Käre bror! Nu är denna resan över. I morgon reser vi till Rom igen, Grand Hotel. Det har varit mycke intressant här. Men det är för varmt. Kära hälsningar, Gerda.

Akropol är en befäst stad, belägen på en klipphöjd i antikens Grekland. Namnet är sammansatt av grekiska akros ('överst') och polis ('stad'). Där låg stadens kärna och helgedomar. [Wikipedia]

[Detta kort är adresserat till Gustaf på Prästgården i Fristad istället för till Storegården. Jmf föregående blogginlägg: Enligt folkräkningen 1930 var Gustaf förutom jordbrukare också kyrkvakt. Jag antar att han måste ha bott på Prästgården ett tag i samband med något större jobb för kyrkan – tillräckligt länge för att be Gerda, i Grekland, skriva till den adressen istället för till Storegården!]

Då årtalet saknas på båda dessa vykort från Aten är jag inte säker på när Gerda besökte staden. Men hennes upplysning att de är på väg att resa "till Rom igen” ger en ledtråd: I mitt inlägg för Sepia Saturday 617 fanns ett vykort med bild från Livorno (i Italien) men sänt från Stockholm i juni 1930. Jag kom där fram till att det dock var mer troligt att Gerda (med paret Bernadotte) besökt Italien 1929 snarare än våren 1930 – med tanke på att paret Bernadottes förste son föddes i slutet av januari 1930. 

Bland Gerdas oskrivna vykort finns också två andra vyer från Italien: en från ett hotell i Venedig, och ett av 'Scala Sancta', 'Heliga trappan', i Rom.

M.032.02 – Venedig, Hôtel Excelsior

M.032.01 - Rome, Scala Sancta

Scala Santa, italienska Scala Sancta (Heliga trappan), är en trappa inhyst i resterna av ett medeltida palats i närheten av basilikan San Giovanni in Laterano i södra Rom. Enligt romersk-katolsk tradition är denna trappa identisk med den trappa som Jesus beträdde i Pontius Pilatus palats i Jerusalem. Enligt samma tradition var det Sankta Helena som såg till att trappan hamnade i Rom på 300-talet. Trappan är gjord av marmor men klädd i trä för att skydda den. Scala Santa är ett välkänt pilgrimsmål, och uppför denna trappa går de troende på knä under bön. [Wikipedia]

I Gerdas fotoalbum fann jag också ett foto som såg ut att kunna vara från antingen Aten eller Rom. Det är i mycket litet format i albumet (5x7 cm) och ganska suddigt. Jag bearbetade det i mitt vanliga fotoredigeringsverktyg (Picasa 3) och lyckades förstora det tillräckligt för att konstatera att ja, det är säkert Gerda som står där framför en antik pelararkad i bakgrunden... men var?

Jag erinrade mig något jag hört talas om men ännu inte testat: Google Image Search (bildsök). Det fungerade över förväntan och jag kan konstatera att platsen är Petersplatsen i Vatikanstaten i Rom. Där stod alltså Gerda en gång (troligen våren 1929) tillsammans med en okänd man - och väntade på … ja, vem vet vad...?

(Tema för Sepia Saturday 622 är konsten att vänta – "på bussen, på en vän, på framtiden... eller vad som helst”)

Twists and Turns (1929) - Sepia Saturday 616

 M.001.03 - The New York Entrance to the Holland Tubes 

The New York Entrance to the Holland Tubes, New York City
© American Photo Service. Inc.

"The Holland Tunnel is a vehicular tunnel under the Hudson River. It connects the New York City neighborhood of SoHo in Lower Manhattan to the east with Jersey City in New Jersey to the west. --- Construction of the Holland Tunnel started in 1920, and it opened in 1927. At the time of its opening, the Holland Tunnel was the longest continuous underwater vehicular tunnel in the world. --- The Holland Tunnel was the world's first mechanically ventilated tunnel..." [Wikipedia]

Published by Manhattan Post Card Co., New York, N.Y.

To: Herr Gustaf Emanuelson*, Storegården, Fristad
From: Gerda (Stockholm 31.12.29)

Käre bror! Ett gott nytt år! Jag ringde till Elin igår, det är visst detsamma med Oscar. Jag tänker resa dit en dag. Elin ville att jag skulle komma innan någon annan o se vad jag tycker. Kära hälsningar, Gerda. [Tack för kort! - skrivet upp-o-ner på framsidan]

Dear brother, Happy New Year! I called Elin yesterday, it seems to be the same with Oscar. I intend to go visit them [soon]. Elin wanted me to come before anyone else and see what I think. Love, Gerda. [Thanks for the card! - written upside-down on the front]

Another New York postcard from Gerda to Gustaf, showing recent architectural progress in the US since the first decade of the century, when sister and brother were both living there.  

This card is the only one I have from 1929, and like the one from 1928 (cf. previous post), this one too was not posted from New York, but from Stockholm, on New Year's Eve. So it does not really tell us what Gerda had been up to during the past twelve months. But, assuming that she was indeed already employed by Estelle and Folke Bernadotte, she may have spent at least part of 1929 in New York.  According to Shelley Emling's biography A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, Folke's father-in-law wanted him to get familiar with American business life, and...  

"...for six months, Folke went to work at Lee, Higginson & Co., an investment bank in New York, where he got a crash course in the proverbial corporate ladder as he moved from one junior-level job to another.”

[Emling, Shelley. A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, the Swedish Humanitarian Who Rescued 30,000 People from the Nazis (p. 52). ECW Press. Kindle Edition.]

At New Year, Gerda is in Stockholm, though. And from the message on the postcard, it seems that things are not well with Oscar - older brother of her and Gustaf. Oscar's wife (Elin) is obviously worried, but also seems not quite sure what to think, as she has asked Gerda to come and give her opinion. That sounds to me like perhaps Oscar had had a stroke or something of that kind. However, Oscar is the one of Gerda's brothers that I know the least about. I know he was born in 1872, and from postcards I have learned that he and his family moved to Norrköping. But checking the family tree, I see that I don't have the year of his death. (Note to self: put that on the list of things to look into.) 

Before that, in September 1928, the eldest brother, Carl (born 1870), at Storegården in Fristad, Västergötland, had passed away.

Gustaf (born 1878), had moved back to Storegården in 1918, and after Carl's death, took over the reins there. In 1929, his step-mother and her children were still living there as well - but wouldn't be for much longer. In 1930,  his three half- and step-siblings would be getting married and move away (and their mother Selma too). Gustaf remained living at the farm at least through the 1930s, though. (If he was able to stay on there for the rest of his life, I'm not sure, as I have no postcards from the 1940s. But when he died in 1952, he was buried in Fristad.) 

Storegården, c. 1929: Mother Selma; Hildur and her fiancé Olle; Sally and her fiancé Gustaf T (my grandparents-to-be); and Gustaf ... er... whatever surname he was using at the time...
(Missing: Youngest brother Nils, and his fiancée Carin.)

"What's in a Name"?

As mentioned in the previous post, at some point after moving back to the farm in Fristad, Gustaf changed his last name back from Ekman to Emanuelsson, and then to Samuelsson. Since I have no postcards from the earlier years of the 1920s, until 1928, I'm not sure when exactly he decided  to drop Ekman. But (based on Gerda's postcards) between 1928-1930 (possibly starting earlier) he seems to have used the name Emanuelsson, but from 1931, switched to Samuelsson.

The story behind the name-changes, as I've heard it: 

The most common practice in the late 1800s and early 1900s was that children, both male and female, inherited the father's surname, as family name. Earlier in history, the practice was that children were given a surname based on their father's first name. (When looking back in family history records, at least among farmers, you will find chains of names like: Sven Larsson was the son of Lars Svensson, who was the son of Sven Larsson, who was the son of Lars Svensson, who...) 

All of Samuel Emanuelsson's children originally inherited his surname Emanuelsson, though - with one exception: Gustaf. The story beind that is that at his christening, by mistake, the surname Samuelsson was entered into the church records. And so he officially got stuck with a different surnamne than all the rest of his brother and sisters. (What he called himself, or usually got called by others, I don't know.) 

Some time in their youth, though, Gustaf and three of his older siblings (Oscar, Ester and Gerda) decided to take the shorter surname Ekman. (My guess is that this was probably after the death of their mother, or in connection with their father getting remarried - to my great-grandmother Selma.) 

I don't think there was much bureaucracy involved back then in changing your surname. There were so many people with "-son" names that I think it was even encouraged. (For one thing, I know the army found it confusing to have too many Andersson and Johansson and whatever, so they often just gave new soldiers a different surname, if they didn't come up with one themselves.) The oldest brother, Carl, who took over the farm after his father, kept the name Emanuelsson, though. (And the oldest sister, Emma, was probably already married at the time.) 

Oscar, Ester and Gerda kept the name Ekman throughout their lives. Why Gustaf dropped it after moving back permanently to the farm, I'm not sure. Maybe he found it easier when reconnecting with the past, to just be an Emanuelsson again. As for why, in the 1930s, he ended up going the "full circle" back Samuelsson, I'm again not sure. Perhaps there was some legal aspect to it after all, with that being his name in the church records. Anyway, the name on his gravestone was also Samuelsson.

Linking to: Sepia Saturday 616

"I have a broad sense of where the story is going; I know the end, I know the end of the principal characters, and I know the major turning points and events --- but I don't necessarily know each twist and turn along the way. That's something I discover in the course of writing and that's what makes writing enjoyable." - George R. R. Martin 

SVENSKA

 

M.001.03 – Infarten till The Holland Tubes– en fordonstunnel under Hudson-floden i New York.

Till: Herr Gustaf Emanuelson*, Storegården, Fristad

Från: Gerda (Stockholm 31.12.29)

Käre bror! Ett gott nytt år! Jag ringde till Elin igår, det är visst detsamma med Oscar. Jag tänker resa dit en dag. Elin ville att jag skulle komma innan någon annan o se vad jag tycker. Kära hälsningar, Gerda. [Tack för kort! - skrivet upp-o-ner på framsidan]

Ännu ett vykort från New York, från Gerda till Gustaf, som visar på utveckling som ägt rum där sedan nittonhundratalets första årtionde, då syster och bror båda bodde i Amerika. Detta är det enda jag har från 1929, och liksom det förra (från 1928, i föregående inlägg) så postades även det här från Stockholm på nyårsafton (ett år senare). Det ger oss egentligen ingen ledtråd till var Gerda tillbringat det senaste året. Men om vi antar (som jag gjorde redan i förra inlägget) att hon faktiskt blev anställd av Estelle och Folke Bernadotte redan hösten 1928 (före deras bröllop), så kan hon ha tillbringat åtminstone en del av 1929 i New York. Av Shelley Emling's biografi A Forgotten Hero: Folke Bernadotte...* framgår att Folkes svärfar ville att han skulle bekanta sig med amerikanst affärsliv, och att Folke därför tillbringade sex månader på investerings-banken Lee, Higginson & Co i New York. 

*[Emling, Shelley. A Forgotten Hero: Folke Bernadotte, the Swedish Humanitarian Who Rescued 30,000 People from the Nazis (p. 52). ECW Press. Kindle Edition.]

Till nyår 1929 är dock Gerda uppenbarligen  tillbaka i Stockholm igen. Av meddelandet på vykortet till Gustaf framgår att det inte står så bra till med deras bror Oscar. Oscars hustru Elin är tydligt oroad. Det verkar också som att hon inte riktigt vet vad hon ska tro, eftersom hon har bett Gerda komma dit och bedöma läget också. För mig låter detta som om Oscar kanske haft en stroke eller liknande. Oscar är dock den av Gerdas bröder jag vet minst om. Jag vet att han föddes 1872, och av vykort har framgått att han och hans familj flyttade till Norrköping. När jag kollar släktträdet ser jag dock att jag saknar årtal för hans död. (Påminnelse till mig själv: Kolla upp.)

Innan allt detta, så hade också deras äldste bror, Carl (född 1870), gått bort i september 1928. 

Gustaf (född 1878) hade flyttat tillbaka till Storegården 1918, och efter Carls död verkar han ha tagit över jordbruket. År 1929 bodde fortfarande hans styvmor Selma och hennes barn kvar där också – men inte så länge till. 1930 skulle alla tre halv- och styvsyskonen gifta sig och flytta därifrån. Gustaf tycks dock ha stannat på Storegården åtminstone genom hela 1930-talet. Om han kunde bo kvar där ända till sin död vet jag inte, eftersom jag saknar vykort från andra världskrigets början och framåt. När han dog 1952 begravdes han dock i Fristad, och i samma grav som brodern Carl och deras styvmor Selma.

Foto: Storegården c. 1929: Mor Selma, Hildur och hennes fästman Olle, Sally och hennes fästman Gustaf (mina farföräldrar),  och Gustaf ... hm, vilket efternamn han nu använde just då...
(Saknas: Nils och hans fästmö Carin)

Om Gustafs byten av efternamn:

Någon gång efter att han återvänt till Storegården, ändrade Gustaf tillbaka sitt efternamn från Ekman till Emanuelsson, och därefter till Samuelsson. Eftersom jag saknar vykort från de tidigare åren på 1920-talet, så vet jag inte exakt när han fattade dessa beslut. Men mellan 1928-30 (ev tidigare) verkar han dock ha använt namnet Emanuelsson, för att sedan (ca 1931) byta igen, till Samuelsson.

Det vanligaste kring förra sekelskiftet verkar ha varit att att hela familjen hade samma efternamn. Tidigare i historien var ju seden att barnen fick sitt efternamn baserat på faderns förnamn, med -son eller -dotter på slutet. Ser man bakåt i släkthistorien finner man ofta (åtminstone på landsbygden) långa serier av generationer med namn som Sven Larsson – Lars Svensson – Sven Larsson – Lars Svensson etc. (ofta med tillägg av gårdsnamn)

Alla Samuel Emanuelssons barn fick dock efternamnet Emanuelsson – utom Gustaf. Historien som berättats för mig är att vid hans dop så var det någon som hörde fel, så istället för Emanuelsson blev namnet Samuelsson infört i kyrkboken. (Vilket av efternamnen han till vardags använde eller kallades för under uppväxten vet jag inte.)

Någon gång i unga år så enades dock fyra av syskonen om att istället anta efternamnet Ekman – Oscar, Ester, Gerda och Gustaf. Jag tror detta var efter deras mors död, eller när fadern gifte om sig.

Jag tror inte det var så mycket byråkrati kopplat till att byta namn på den tiden. I det militära t.ex fick ju många med 'son'-namn sina namn utbytta vare sig de ville eller inte. Den älste brodern Carl behöll dock namnet Emanuelsson (och äldsta systern Emma var antagligen redan gift då).

Oscar, Ester and Gerda behöll efternamnet Ekman livet ut. Varför Gustaf ändrade tillbaka vet jag inte riktigt. Kanske kände han att det underlättade när han flyttade tillbaka till Storegården, att ses som”en Emanuelsson” igen. Men så var det ju det där med Samuelsson. Kanske fanns det trots allt även någon juridisk aspekt inblandad? Eller så fann han det bara för gott att ”sluta cirkeln” och återta det namn han fått i barndomen. I alla fall blev Samuelsson också det efternamn som stod på hans gravsten.

”Jag har en bred känsla av vart historien är på väg: Jag vet hur det slutar, jag vet hur det kommer att gå för huvudpersonerna, och jag vet de viktigaste vändpunkterna och händelserna --- men inte nödvändigtvis varje svängom och kullerbytta längs vägen. Det är något jag upptäcker under skrivandets gång, och det är det som gör det roligt att skriva." - George R.R. Martin